Misslyckad...

Idag lämnades Filur hemma för att se hur han skulle klara det. Icke sa Nicke... När Morgan kom i trapphuset hörde han ylet.
Och nu är jag förbannad, ledsen och arg. Han har ju klarat sig ensam hemma förut, varför inte nu? Fortsätter han så här med att pinka och yla så kommer han garanterat att hamna hos en pensionär som kan vara hemma och hålla koll på honom dygnet runt. Jag är fruktansvärt less och arg. Inget verkar funka nu och jag är bara sååååå jävla less på honom.
Vi får väl se hur det blir med kastreringen, jag hoppas att det funkar. Iom att vi bor i lägenhet så kan jag inte bo med en hund som ylar, grannarna kommer att bli vansinniga. Han har ju sitt dagis på vardagarna men resten funkar ju inte heller då. Ja, en dag i taget blir det verkligen nu... Det känns hopplöst bara. Man kanske borde satsa enbart på katterna, de funkar ju klockrent. Det värsta är att jag såg Filur jucka på Kaos häromdagen. Det är som att hans huvud säger att man inte får göra så men kroppen vill ju bara jucka heeeeeeeeeela tiden. ÄCKLIGT!

På fredag är det EFIT och jag står på jobbet. Tjoho, kul dag det kommer att bli men jag ska försöka dokumentera lite av det jag gör iaf.

Nu är det arbetsdags igen, sitter nämligen på jobbet just nu. Ibland önskar jag så att jag hade ett normalt jobb. Nu börjar jag bli så trött på kvällarna att jag inte är kontaktbar känns det som. Morgan kan prata med mig hur mycket han vill men jag orkar inte svara eller så sitter jag i min egen lilla värld och får be honom upprepa det han säger några gånger. Eller ibland kommer det faktiskt ut att han får vara tyst för jag inte kan koncentrera mig. Det är illa.