Tillbaka i verkligheten.

Ja, nu är jag hemma igen. Onsdagskvällen åkte jag lite halvt om halvt akut ut till mor och far och spenderade natten där. Tidigt på torsdagmorgon gick nämligen Finlandsbåten som skulle ta oss till en begravning. Farmor.
Det finns egentligen inte så mycket att orda om, en begravning är aldrig rolig. Inte heller att lämna djur och sambo hemma ensamma i 5 dagar och jag i ett helt annat land, oförmögen att göra något. Jag har aldrig varit ifrån Morgan så länge och det var ganska tungt. Mycket gråtande, mycket funderande och mycket umgänge med andra människor. Det var nog nyttigt för oss båda.
Jag kom hem imorse och kom till hunddagiset där jag plockade upp hemnyckeln. Filur hade kissat och markerat inne inte mindre än 2 ggr på mindre än 3 timmar. Jag vet inte vad jag ska göra med den där hunden. Så arg, besviken, ledsen och irriterad på både mig själv och honom. "Ta det lugnt, han är ung" får jag höra men det funkar inte att ha en hund som markerar revir på soffor och saker hemma hos mig eller andra. Han lever ju inget hundliv för minsta lilla jag släpper ögonen ifrån honom så pinkar han. Jag vet faktiskt inte vad jag ska tycka eller tänka. Det är mycket nu.

Det strular med lånet till villan men den här gången står mäklaren faktiskt på vår sida och anser att banken är dum i huvudet rent utsagt. Imorgon får vi förhoppningsvis lite hjälp att lösa problemen. De är väl till för att lösas?

Jag orkar inte skriva så mycket mer helt enkelt. En liten uppdatering om att vi har massor på G, mycket strul och mycket ork går åt till att lösa det. Jag lär ju höra av mig om vad som händer i framtiden.