Jag är så fruktansvärt förbannad.

Jag har lust att bara säga upp mig från jobbet och skita i de karensdagar man får via a-kassan. Jag har så god lust att bara skita i allt som har med jobbhelvetet att göra. Jag ställer ALLTID upp och de få gånger jag inte har kunnat ställa upp har det varit situationer där jag inte varit hemma eller tillgänglig. Jag hoppar in och jobbar extra för andra, ställer upp för dem om de ber mig om något eller om de behöver hjälp med något.

IDAG, av alla jävla dagar, när jag har 1 timmes bilväg till min familj och alla andra ska vara i Södertälje så kan inte ställa upp med att stänga när det tar ungefär 15 minuter. Jag skämtar inte. På grund av det missar jag alla systrar med sambos hos mamma och pappa. Jag får inte träffa lilla Tuva som jag faktiskt ser fram emot att träffa och se alla hennes framsteg. Jag var så arg så jag trodde jag skulle gråta. Sen tog jag ut det på bilen på vägen hem för då hade liksom allt bubblat upp över kanten så att säga. Jag körde så illa att jag fick ställ i rondellen på vägen hem, jag gasade så det slirade, jag bromsade så ABS-bromsarna satte in, jag fick spinn i korsningen... Herregud.... Jag brukar inte vara argsint så jävla länge men det här visade verkligen vilka "kamrater" man har. Fy fan säger jag bara.

Så snart jag bara kan ska jag söka mig vidare till andra jobb för hela den här skiten med att ha folk som verkligen bara tänker på sig själva och inte kan tänka steget längre samt att ALLA röda dagar och helger blir upptagna i stort sett. Jag mår fysiskt och psykiskt illa på grund av detta nu och är fortfarande förbannad, ilsken och fruktansvärt ledsen. Där får man för att man ställer upp... Det är tacken.

Nu blev det ett jävligt ilsket inlägg men det skiter jag i. Ibland har även jag rätt att bli förbannad.

Imorgon är jag ledig. Tack och lov. Sen så snart nyår är över kommer jag att söka minst 3 jobb i veckan så jag kommer bort därifrån.