Men herregud...
Jag avskyr förändringar. Jag tycker inte om den här röriga startsidan som bloggen ligger på... Nej usch.
Jag var hemma hos Anna idag och fikade, pratade rottis, fick en julklapp (TACK, men jag väntar med att öppna den) och fick sen hur Semla ställde upp sig för mig... *S* Det var ganska roligt att se, jag som är jätteovan med kattflickor som löper. Jag är en hankattsmänniska ut i fingerspetsarna och frågan är hur det skulle vara att ha ett katteri med bengalhonor! Pix håller på att driva mig till vanvett nämligen, jag tror han har en elak plan någonstans växandes i skallen på att få in matte på hospis. Häromdagen fick han faktiskt bli instängd i badrummet så han skulle lugna ner sig. Han for från lampan i köket så den gungade hejvilt, in hit i vardagsrummet, upp i soffan så benen undertill lyftes i framkant, upp i blombrädan så 3 blommor välte och sen vidare i stort sett GENOM draperiet vid balkongdörren... Det fick mig att se rött så mitt i ett språng fick jag fatt i honom och han var sur som fan när han fick hamna in i det trista badrummet. Väl där inne trillade han ner bakom tvättmaskinen (för typ 3:e gången) så jag fick rädda honom. Detta är en katt som lyckas med det mesta som de andra 2 aldrig ens skulle drömma om. Hemska katt. Sen kan man inte låta bli att faktiskt tycka om honom när han bånglar sig in i sovrummet vid 4 på morgonen, spinnandes och gosandes.
Häromnatten vaknade jag till lite snabbt och hade mitt hår som killade mig i ansiktet. Trodde jag... Det visade sig vara Pix när jag väl öppnade ögonen när håret inte försvann när jag drog handen över ansiktet. Han stod 2 cm från mitt ansikte med sina morrhår rakt i mitt fejs.
Imorse hittade jag honom inrullad i mitt täcke precis vid huvudet. Snacka om speciell katt.
Jobbet har funkat relativt bra, vissa tycker bara om att jävlas med oss i kassan. Numera stänger jag av om de börjar klaga, ler bara lite matt och fortsätter att göra mitt arbete. Det är skönt dock att veta att vissa förstår, tack till er som skriver svar i bloggen!
Nu har jag precis mumsat lite Svenska Lantchips med gräddfilssmak. Men herregud så goda de är. Knapriga och perfekta. Inte så nyttiga dock, men ibland måste man ju få festa till det.
Vilket liv man har när man har 2 datorer 20 cm från varandra (jag och Morgan). Den ena sitter och kollar på något avsnitt med Lasermannen med hörlurar på skallen och jag sitter och plitar ner trista ord i min blogg. Ingen direkt rolig konversation. Däremot har jag haft 2 otroligt bra samtal idag. Tack till er som vet att ni pratat i luren med mig!
Jag var hemma hos Anna idag och fikade, pratade rottis, fick en julklapp (TACK, men jag väntar med att öppna den) och fick sen hur Semla ställde upp sig för mig... *S* Det var ganska roligt att se, jag som är jätteovan med kattflickor som löper. Jag är en hankattsmänniska ut i fingerspetsarna och frågan är hur det skulle vara att ha ett katteri med bengalhonor! Pix håller på att driva mig till vanvett nämligen, jag tror han har en elak plan någonstans växandes i skallen på att få in matte på hospis. Häromdagen fick han faktiskt bli instängd i badrummet så han skulle lugna ner sig. Han for från lampan i köket så den gungade hejvilt, in hit i vardagsrummet, upp i soffan så benen undertill lyftes i framkant, upp i blombrädan så 3 blommor välte och sen vidare i stort sett GENOM draperiet vid balkongdörren... Det fick mig att se rött så mitt i ett språng fick jag fatt i honom och han var sur som fan när han fick hamna in i det trista badrummet. Väl där inne trillade han ner bakom tvättmaskinen (för typ 3:e gången) så jag fick rädda honom. Detta är en katt som lyckas med det mesta som de andra 2 aldrig ens skulle drömma om. Hemska katt. Sen kan man inte låta bli att faktiskt tycka om honom när han bånglar sig in i sovrummet vid 4 på morgonen, spinnandes och gosandes.
Häromnatten vaknade jag till lite snabbt och hade mitt hår som killade mig i ansiktet. Trodde jag... Det visade sig vara Pix när jag väl öppnade ögonen när håret inte försvann när jag drog handen över ansiktet. Han stod 2 cm från mitt ansikte med sina morrhår rakt i mitt fejs.
Imorse hittade jag honom inrullad i mitt täcke precis vid huvudet. Snacka om speciell katt.
Jobbet har funkat relativt bra, vissa tycker bara om att jävlas med oss i kassan. Numera stänger jag av om de börjar klaga, ler bara lite matt och fortsätter att göra mitt arbete. Det är skönt dock att veta att vissa förstår, tack till er som skriver svar i bloggen!
Nu har jag precis mumsat lite Svenska Lantchips med gräddfilssmak. Men herregud så goda de är. Knapriga och perfekta. Inte så nyttiga dock, men ibland måste man ju få festa till det.
Vilket liv man har när man har 2 datorer 20 cm från varandra (jag och Morgan). Den ena sitter och kollar på något avsnitt med Lasermannen med hörlurar på skallen och jag sitter och plitar ner trista ord i min blogg. Ingen direkt rolig konversation. Däremot har jag haft 2 otroligt bra samtal idag. Tack till er som vet att ni pratat i luren med mig!
posted by Karin at 18:48
0 Kommentarer:
Skicka en kommentar
<< Home