Att gråta en skvätt

Idag satt jag och tittade på "Oprah Winfrey Show" och fick se Sydney Poitier överraska självaste Oprah. Hon grät när han läste sitt tacktal till henne, och då började mina ögon tåras lite också. Faktum är att jag är ganska lättgråten. Antingen så är jag lättgråten eller så tar jag bara åt mig av allt. Fast det är ganska skönt att gråta ibland också. En sådan där jättegråt som man bara sitter och hulkar av och får ont i skallen av. Nu var det dock länge sedan det skedde så för mig, oftast har jag bara ont i skallen.

Läste idag att de hittat en kropp i en vak utanför Södertälje. Styckmord? Är det bara jag som inte hänger med i allt som händer i den här staden? Är det inte rån, mord, och våldtäkter så är det tydligen ett bra ställe att gömma sig i om man begått ett brott. Jag trivs jättebra här i området, men faktum är att några år tidigare hade det begåtts ett mord, där kroppen upptäcktes i ett område jag brukade ströva omkring i med Elo. Det fick mig att må lite dåligt.

Jag blev dessutom tidigare i veckan anklagad av en kund att ha stulit pengar av honom. Mycket intressant. Jag har stått på samma ställe på jobbet i 5 års tid och ALDRIG har jag stulit pengar av någon, varken av jobbet, kunder, bekanta eller icke bekanta. Och det skulle aldrig kunna ske heller eftersom jag helt enkelt mår skitdåligt av sådant. Jag skulle inte ens kunna stjäla ett vykort utan att börja gråta om en människa tittade lite mysko på mig. Det var en lite mysko känsla jag fick av mannen som ansåg att "jag kan behålla pengarna då" när jag ringde honom på kvällen och meddelade att det inte var en diff i kassan.
Saken var den... att jag fick 2 hundringar av honom, sen sade han att han skulle kika om han hade småmynt och började rota i fickorna på sig själv. Han hittade 2 st tior och en enkrona som jag bad om så summan uppsteg till 221:-. Han skulle betala 216:- så jag gav honom en femma och då böjer han sig över disken och säger att jag minsann fick 3 hundringar. "Är du säker?" frågade jag generat och öppnade lådan. Jodå, han var säker.
Så jag tillade att jag ringer honom på kvällen om vi har 100:- i diff så han kan få tillbaka sina pengar. Saken är den att jag ALLTID räknar pengarna 3 ggr. En gång räknar kunden dem, en gång räknar jag dem när jag har dem i handen och en gång räknar jag dem innan jag lägger ner dem i lådan, dels åt rätt håll och dels i perfekt synk. Och jag hade bara 2 st hundringar.

På kvällen stämmer kassan precis och jag ringer kunden och säger det, och jag trodde ju att han skulle stå på sig, det handlade ju trots allt om 100:-. Men hör och häpna, kunden säger att jag ska behålla pengarna då, i sådana fall. Jag svarar honom vänligt att jag minsann inte behåller några pengar och har så aldrig gjort. "Behåll du pengarna" kväder han ur sig, ironiskt...
Alltså, jag tycker nog att om man är så säker på att jag gjort fel i kassan, så står man väl på sig? Inte skiter man väl i det så lättvindigt och anklagar mig för att ha behållt pengarna?