Bilder och lite gnäll

Vilka söta katter vi har ibland va? Svinpäls kommer alltid kutandes fram till balkongdörren om vi råkar gå dit och sen ska han stå på axeln och kolla ut. Jag har ingen aning om varför, han har aldrig någonsin fått vara på balkongen men något speciellt är det iaf eftersom han alltid upptäcker när vi står där och filosoferar, då ska väl han göra samma sak. Däremellan brukar han fastna på bild när han gosar med Pix. De har en förkärlek till Morgans gamla (japp, numera min) morgonrock. Ligger den på sängen så där, hittar man nästan alltid Pix på den. Om han inte ligger och glassar i fönstret i sovrummet förstås. Ibland vet man direkt var man ska leta om man inte hittar någon av dem.

Idag har jag varit lite irriterad. Folk som inte varit riktigt ärliga och folk som inte riktigt kan ta kritik till sig stör jag mig på. Man måste ju kunna bli ifrågasatt om man nu anser att man kan säga saker och ting hit och dit, så pass mycket måste man kunna tänka efter före.
Man kan säga mycket dumt och elakt, men varför inte stå för det sen när man får mothugg? Om man nu är så snabb att uttrycka sin egen åsikt alltså.

Dessutom är jag så sjukt sugen på choklad. Det bara vimlar av choklad överallt i lägenheten, blombladen har en svag doft av det, katternas tassar ser ut att vara gjorda av riktigt ljus choklad, deras kattgodis kanske till och med kan smaka choklad.... VARFÖR är jag så svag för choklad??? USCH! Hela vardagsrummet är ju målad i nougatfärg, för guds skull. Vad tänkte jag med? Jag borde sätta mig i vårt blåa sovrum istället, där kanske suget minskar? Hjälp.