18 mars 2006

Funderingar

Idag fick jag sjukskriva mig. Skallen har värkt mest hela dagen och jag har inte alls varit på topp. Det har gett i resultat att jag funderar och analyserar lite för mycket tror jag. Så nu kommer ett sådant där gnällinlägg igen, de som inte vill läsa sådant slutar här (och de som gillar skvaller/personligt kan fortsätta)...

För ett par år sedan råkade jag i luven på en människa som klagade på mig mest hela tiden. Det ligger mycket bakom att jag gjorde som jag gjorde mot henne. Jag fick nog av hennes klagomål på en fest jag hade och svarade ärligt på hennes fråga om hon skulle gå hem, svaret var ja. Sen den dagen lyckades den människan förstöra en hel del mellan mig och Morgans familj. Jag bad senare om ursäkt till den människan för att jag var hård mot henne, och hon accepterade. Men ändå fortsatte skitsnacket och spred sig sedan till min så kallade svärmor. Hon påstod att hon inte hade med saken att göra, jag diskuterade inte med henne om denna intrig utan lät det bero.

Senare får jag reda på att denna tjej pratat så mycket skit och blaj att svärmor till slut börjar prata skit om mig till sin familj och helt plötsligt är jag hela familjens svarta får. För att göra en lång historia kort så stängdes vi helt enkelt ut från hans familj....

Denna svärmor tog sedan kontakt med MIN mamma och försökte få det att låta som om hon hela tiden har försökt att ta kontakt med oss och ville lösa hela situationen, men hon skiter i att höra av sig till oss? Här blev jag nu så fly förbannad att jag faktiskt ringde upp henne och sade sanningen åt henne, att hon ska låta bli min mamma och istället prata med OSS, som definitivt är inblandade i denna pärs. Det slutade med att hon bad Morgan välja, henne eller mig.
Han valde mig...

Idag har jag funderat i tysthet, varför människor har så svårt att säga förlåt. Jag har inte svårt att göra det, jag vet oftast när jag har gjort fel och brukar be om ursäkt, trots att det är skitsvårt. Det rensar dock samvetet en stund. Jag har inga problem att ifrågasätta människor, det är både en för- och nackdel, men gör man det på ett schysst sätt funkar det. Jag har haft tur att inte alla människor jag känner beter sig så här. Absolut.

Frågan jag har ställt mig idag är dock... VARFÖR beter sig folk så här? Det här var en så kort historia, att hela sanningen skulle ta en bok innan den var klar. Det här är dock en sak som jag verkligen inte är nöjd med. Varför skulle jag bli en syndabock för att jag stod upp för mig själv?

2 Kommentarer:

Blogger Fru K said...

Vet du Karin, det finns alltid idioter
Och de straffas i längden just genom att de är idioter och alla vet om det.

Jag tänkte komma förbi med Filuren nästa helg och säga hej. Funkar det?

Kram

den 18 mars 2006 23:50  
Anonymous Catja said...

Håller med fröken Björk...MEN idioter som man träffar på i t.ex kassan är ju enklare att skita i. Släkt är alltid värre. Det påverkar faktistk hela ens liv, det kommer man inte ifrån. Man kan inte åka dit och inte åka hit, å nej kommer nu dom dit där osv. Det är alltid bäst att försöka vara vänner, inte sant? En dag ska kanske en viss person bli farmor osv...många aspekter på det. Det soliga i den här historien var ju att Morgan gjorde rätt val, inte sant? Men förstår att det kan gnaga i dig att inte få sådant här klarat upp...Lycka till hur det nu än blir och god bättring! kram /Catja

den 20 mars 2006 10:47  

Skicka en kommentar

<< Home