Gnäll [och så lite bilder]

Idag var jag ner på stan och skulle inhandla nya Adidasskor till mig själv. Mina gamla Superstarpjuck är så sönderslitna att de snart ramlar isär utan hjälp. Det fanns dock inte min storlek i någon av de affärerna som säljer just Adidas Superstar II.... Fan, att man ska ha en så vanlig skostorlek.
Jag har jobbat hela veckan... och det har verkligen inte varit en höjdarvecka. I torsdags skulle en kund anmäla mig för att jag inte krullade hans presentsnören. Vi har en paketinslagningsdisk och där finns papper, tejp, sax och presentsnören. Kunden kommer fram till kassan efter att han slagit in sitt paket och säger något jag inte förstår, han kan inte svenska så bra. När jag till slut fattar vad han menar så visar jag med handen att det finns en sax på bordet precis bredvid snöret, definitivt inte otrevligt utan glatt och med ett leende.
5 minuter senare kommer han tillbaka och säger på knagglig svenska att han ska ringa och anmäla mig, för ber han om att jag ska krulla hans snören så ska jag göra det. Spelar tydligen ingen roll att jag sitter på X antal tusen i kassan och inte FÅR LÄMNA den... *suck*

Jag hoppades att fredagen skulle bli bättre. Men icke... En kund, slipsnisse och finkavaj kommer in och ska ha en dammsugare. Han står och skriker vid den andra kassan med kartongen och undrar vad den kostar. Jag kan priset i huvudet och svarar "1396:-"... "Vad då, ska du inte ens kolla vad den kostar???" snäser han tillbaka. Jag svarar att jag kan priset i huvudet och då kommer han fram till min kassa istället.
Jag tar betalt och under tiden står han och försöker borsta bort någon slags smuts från sin handflata (som är helt ren???). Plötsligt utbrister han att han ska byta kartong för att den är så smutsig... Ja, den kanske inte var kliniskt ren, men jag kunde lägga den mot min vita skjorta utan att den blev smutsig liksom.
Jag svarar att det är den sista kartongen vi har och då tänder han till och frågar om jag kan tvätta av kartongen. Jag har självklart varken vatten eller papper i kassan att torka kartongen med så jag visar att toaletten finns precis bakom mig och att det finns papper och vatten där istället, fortfarande vänligt och i trevlig ton...
"Dig får man då verkligen ingen hjälp av!" säger han till mig. När jag frågar vad han menar så svarar han att jag minsann ska tvätta både kartongen och hans kavaj, de är ju smutsiga? Kavajen blev tydligen smutsig på något ställe av själva kartongen? "VAD ville du att jag skulle göra?" kläcker jag ur mig, och nu börjar jag bli lite smått irriterad på honom. Ja, jag jobbar ju där, och då ska jag tvätta av hans kavaj SAMT kartongen.....
Det slutar med att han slänger upp kartongen på disken och vill lämna tillbaka skiten och jag köper tillbaka den utan knussel. Ska tilläggas att han gör det enbart för att jag inte tvättar hans kavaj och kartongen, inget annat. Han blir förbannad för att jag inte lämnar kassan, tar hans kavaj och kartongen med mig in på toaletten och tvättar av dem!!!!
En stund efter att han gått ringer han till butiken och klagar på hur otrevligt bemött han blev och får prata med en av mina kollegor och då har historien ändrats drastiskt. Jag har snäst att han minsann har toalett och att jag inte vet priset på den utan han har fått gissa det och massor med saker som inte stämmer........
Jag kan säga att fredagen gick VÄLDIGT långsamt efter den där kunden. Men kollegan svarade iaf att det inte var mitt jobb att tvätta kartonger och att de faktiskt hålls på ett lager där det faktiskt KAN samlas damm.
Så kan det vara att arbeta inom ett serviceyrke. Men jag anser att det finns gränser för hur mycket service man ska ge.

Nej, över till något roligare:
Morgan fyllde år den 8 maj, men vi hade släkten här på kalas den 7:e. Nackdelen är att Tuva apar efter lite för mycket och Morgan är väl inte sen att visa hur man gör hyss heller. Så nu har väl Tuva lärt sig att man ska leka med kex i munnen eller räcka ut tungan i tid och otid!
Hon var jättesnäll med katterna iaf, fast Kaos tyckte att hon var lite läbbig och höll sig på tillräckligt avstånd att ändå se vad hon pysslade med. Och så försökte han äta upp hennes My Little Pony men det satte elaka matte stopp för.
Imorgon får jag träffa henne igen, det är fixardags ute i Enköping har jag hört... bara jag får gott fika så kan jag åka låååååååångt... *fnissar*

Och sen en bild på Pixen:

Visst är han söt? Fast han har lite stooooora öron och jag tror inte att han kommer att växa i dem, tyvärr. :-D Men han är världens sötaste Yeti ändå. Min lilla snöman.

Och snart kommer lilla Dirke hem. Vi ska bara införskaffa lite leksaker, koppel, halsband och en bädd, sen är vi i stort sett klara. Tiden går dock väldigt långsamt, idag är det hela 13 dagar kvar innan hon kommer hem. Fast det är ju bättre än när de precis var nyfödda, då hade jag ju inte sett henne ens. Och hon är så efterlängtad!