Jag har punka...

Efter nästan 5 dagar så verkar sjukdomen vara på väg bort.
Jag har gråtit, svettats, lidit och surat för att jag har varit så dålig och jag brukar inte vara så "svag". Nu har jag stått ut med X antal halsontinfektioner och det blir bara värre och värre. En morgon trodde jag att Morgan skulle få köra mig till akuten för jag kunde inte andas. Det pep, ven och tjöt bara när jag skulle få in och ut luft och det kändes som om jag hade en lastbil på bröstet. Då började jag gråta, paniken satte in. Men efter att ha vandrat omkring i lägenheten, klockan 4-5 på morgonen och gråtit, blek som ett spöke så kom luften tillbaka.

En kväll hade jag så ont i halsen att jag i panik kokade tevatten, fixade till teet och kastade i mig det trots att det var skållande hett. Det betydde ju självklart att jag brände mig men den känslan var mindre smärtsam än det onda jag redan hade.
Det har inte blivit mycket sovas av, mestadels har sömnen tagits in mellan 6 och 12 på mornarna. Nätterna har bara inte funkat... Feber har jag dessutom haft i 4 dagar. Det är ovanligt för att vara mig. Just när jag trodde att den var på väg bort så steg den igen.

Just nu beskrev jag till Morgan att jag hade punka. När jag försöker vara tyst och hickar, rapar eller bara drar efter luft så piper och tjuter det i halsen. Jag har tappat i stort sett hela min röst också. Pappa fick till och med be pladderkvarnarna i bakgrunden vara tysta när vi försökte prata i telefonen för han kunde inte höra mig!

Det är en ren mardröm för mig att vara sjuk numera. Jag blir fruktansvärt rastlös, arg, frustrerad och framförallt så får jag ONT. Väldigt ont. Det är svårt att beskriva hur jävla ont skiten gör men det räcker att folk ser mig så tror jag att de vet. Nästa gång kommer jag dock att söka hjälp innan det går så långt. Men jag hoppas ju självklart att jag slipper det, för nu är jag nästan rädd varje gång jag får en känning i halsen.

Imorse kräktes jag dessutom av hostan. Det var en mindre rolig känsla det med. Hade knappt sovit något inatt och vaknar igen av att jag hade svårt att andas och direkt kom hostan. Fick stiga upp 5:54 och sen vandrade jag runt runt... med ett vattenglas i ena handen, fattar inte riktigt själv varför jag inte ställde ifrån mig det? Förvirrad, kallas det.
Sen kräktes jag och sen satte jag mig i soffan tills Morgan kom, förvirrad han med varför jag inte låg i sängen bredvid honom. Då var klockan helt plötsligt 8:15. Så sen gick vi och lade oss tillsammans och jag vaknar med ett ryck vid 12, helt ensam i sovrummet....
Jag går ut och hittar honom (och alla 3 katterna) i soffan med frukosten i högsta hugg. Då hade Kaos varit så extremt gossjuk att han hela tiden ville upp och klättra på mig under tiden som jag sov och Morgan försökte muta bort honom till sig för att jag skulle få sova. Det gick inte så bra så de lämnade sovrummet och lät mig tryna. Det var sååååå behövligt.

Och imorgon ska vi hämta hem det lilla monstret Dirke. Vi åker runt 8 imorgonbitti, det betyder ännu en tidig morgon, men den här gången är det inte direkt någon ångest att stiga upp tidigt. Wow!!! Vad kul!!! Äntligen!!! Så imorgon vid den här tiden kommer vi säkert att ha torkat kiss, blivit tuggade på, kanske plockat lite bajs, fått katterna uppjagade i klösträden (skitsura) och dessutom fått sniffa VAPPEMAGE!!!!!!
Åhhh, nu måste jag göra mig klar för natten. Det känns som om det är dags för födelsedag nästan. Räkna med att det kommer bilder imorgonkväll om jag inte är för trött!