Pustar ut

Sitter vid datorn och under bordet ligger en liten Dirke, trött som ett as. Vi tränar mycket på kontakt och visst, 50% av gångerna funkar det, men sen måste man ju ta sina egna upptåg. Jag brukar passa på att springa åt ett annat håll då, men hon brukar oftast skita i det. Hmmmm... Så självständig ska ju inte en liten 8 veckorsvalp vara *hehe*.
Hon är så himla framåt, men med godis i händerna är man MYCKET mer intressant. Tack gode gud för Schmackos. Dags att inhandla en ny förpackning dock. Hon har iaf börjat söka ögonkontakt när man står raklång nu och även i hissen brukar hon kika på en.

Igår ville hon inte in i hissen efter rundan, så jag lät dörrarna gå igen. Sen öppnade jag dem och då bara rusade hon rakt in och sen dess har det inte varit några problem. Så lite beroende är hon, det är bara det att utomhus finns det folk att hälsa på, dofter att sniffa in, bilar att morra på och pinnar att gnava lite på.

Nyss var jag ute med soporna medans hon trynade och när jag kom tillbaka låg hon kvar och kikade efter mig. Är hon pigg sitter hon och PIPER med riktigt ledsna toner bara jag går på toaletten så nu blir det noga träning att bara göra det när hon är trött.
Inatt var det lite pip och gråt, men inte mycket. Hon ser mig genom kompostgallret men hon vill ändå vara nära, nära, nära.

På nätterna kan man vakna till lite snabbt och man hör henne arbeta i sin bädd med filten, tassarna går, hon grymtar och snorkar, brummar och gnyr lite ibland. Helt underbart att vakna till det. Men hon är tyst då, enda gången hon piper lite är när man precis varit ute och kissat och stoppar tillbaka henne. Annars sover hon.

Nu är hon dessutom försäkrad och idag ska vi köpa buren. Jag kan inte ta mig någonstans med henne i bilen annars, jag vill inte ha henne lös i bagageutrymmet eller i baksätet, det känns inte alls bra. Så nu måste vi ha en bur snabbt... :-D Det är ju nu det roliga börjar.

Annars är jag trött, trött, trött. Det verkar inte hjälpa att sova heller. Hostan sitter i, om än lite bättre men jag snorar och mår allmänt dåligt fortfarande. Förstår inte hur det kan sitta i så länge. Nu känns det iofs bra att jag har semester men det är ju inte kul när man inte orkar något. :-( Jag orkar liksom inte. Och så håller jag Morgan vaken på nätterna med mitt hostande. Hur roligt är det då?

Igår var vi dessutom och gratulerade mamma på Mors Dag. Dirke var självklart med och när vi kom ut dit sprang hon raka vägen till pappa och hälsade glatt, sen till mamma och sen till Emma. Inte ett dugg skraj eller fundersam, det var bara kul. Och inte en olycka inne än så länge heller. Inte ens där ute. Inte i kompostgallerhagen som trots allt är ganska stor. Kissar och bajsar direkt hon får gå ut. Helt underbart!

Det som var enkelt med Filur är svårare med Dirke. Han sökte kontakt HELA tiden och var så på, väldigt intresserad av oss hela tiden. Han var däremot jobbigare med rumsrenheten. Dirke är väldigt utåtriktad men är så enkel med rumsrenheten. En blandning av dem vore underbar. Jag kommer att få höra runt lite hur jag ska göra för att få upp hennes intresse för mig. Leksaker är inte så stor idé just nu, godis funkar ibland. Hmmmm, det blir till att ringa Anna och fråga lite. Det känns toppen att jag har en kennelmamma att ringa till om man undrar något. Det har jag saknat.