Bilder & lite uppdateringar

Puh, nu kommer en liten uppdatering igen om oss och om monstrena.
Jag har haft ont i halsen ända sen jag blev dålig och nu börjar jag lessna. Det är vidrigt jobbigt att inte bli frisk och jag är sååååå trött mest hela tiden. Dagarna passerar tack och lov ganska fort så jag ser alltid fram emot nätterna när jag får lägga huvudet på kudden och snusa lite.

Annars funkar allt bra. Dirke är fortfarande lite pipig, vilket jag inte riktigt gillar och jag vet inte riktigt vad hon menar. Hon kan ligga i sin säng och pipa, nyrastad, nyäten, nykelad och allmänt lugn men ändå måste man pipa.
Inatt pep hon så jag vaknade, tog med henne ut och skulle låta henne kissa. Tror ni monstret kissar? Nej... hon sätter sig mitt på vägen och stirrar på mig. Jag får lyfta henne av vägen till gräset, då kissar hon. Sen tänkte jag att jag väntar på bajset. Inget kom.... Så vi gick in och nannade igen. Men det var inte för att hon var nödig som hon pep. Jaja, hon kanske växer ifrån det med.
Självklart har jag några bilder med. Man orkar inte släpa med sig en stor kamera, bajspåsar, koppel, godis och en lite större valp på rundorna alltså. Så bilderna är väldigt sporadiska.

Dirke sitter och är självklart... sötast i rottisvärlden: Och här nedanför har vi lilla Kaos som älgar i klösträdet:
Dirke och Svinpäls har lite att reda upp minsann:
Sötast i rottisvärlden igen:

I vilket fall som helst så är det skönt att ha semester. Och att bara vara ledig. Men samtidigt är jag lite rastlös. Jag vill att Dirke ska vara så pass stor att hon ska kunna hänga med på sena långpromenader på kvällar/nätter, köra igång med tävlingslydnad, vara rumsren och allt sådant som hon inte är nu. Skynda skynda!!! :-D

Imorgon fyller lillasyster år. Ska bli gott med marängtårta som jag blivit lovad dyrt och heligt. Och så får vi träffa alla igen, inklusive Tuva. Nu var det länge sen. Dirke ska premiärvisas för Tuva, vi får la se hur det blir mellan de 2 små. Dirke är dock väldigt lugn och kan ligga lugnt och stilla på gräset för det tränar vi ofta på här bakom i parken. Hon är nästan så lugn att hon är svår att få igång? Jag trodde ju att hon skulle bli jordens monster men hon lullar på bakom oss, snaskar gott och tar det lugnt bara. Ibland kan hon få ryck men det är sällan. Sätter man sig i gräset kommer hon dit och sätter sig och stirrar på en. Jätteskönt istället för att hon ska fara och flänga!
Jag blir lite ledsen för kattutställningen nästa helg krockar ju med SSU:n. Så jag kommer inte att få se mamma Clara tävla lydnad, alla fina rottisar som springer i ringen och kanske träffa på roligt rottisfolk. Iofs, kattfolk är inte så tråkiga de heller men hellre utomhus i solen än inomhus i en hall. Jaja, nästa år får jag tänka efter före.