Förlorar snart förståndet...
På mina grannar. Vi bor i en bostadsrätt, en ganska liten förening men väldigt många pensionärer. Det lustiga när det gäller äldre människor är förmågan att prata skit, förpesta livet för grannar och förmågan att lägga sig i precis allt.
Det går inte en dag utan att man möter en granne som ska påpeka något om vad man gör. Igår var det en kärring som kom fram när jag tränade passivitet ute på gården. Det verkar som om Dirke är allmän egendom när man är utomhus.
Hon kom fram trots att hon såg att jag tränade med Dirke, först var hon på väg bort, sen vände hon och stegade fram till oss, jag vägrade titta upp och hälsa.
"Åh, den är ju så söt, eller hur?"... Näääää, menar du? "Vad är det för ras?"... Rottweiler, svarade jag... "Åh, då ska jag skynda mig härifrån!!!". Så från att ha kommit och stört oss i träningen, tyckt att hon var jättesöt till att skynda bort från oss för att hon är rottweiler. *suck, pust och stön*
Sen har vi en äldre herre här i området. Han har sin bil ståendes precis nedanför vår balkong, vi har sett honom komma och gå MÅNGA gånger. Han måste nämligen känna på alla dörrar minst 5 ggr innan han kan gå vidare. Så går han några hundra meter bort, kommer tillbaka och känner igenom bilen igen.
Han hakade på mig och Filur förra sommaren. Babblade om att man måste låta hunden göra som den vill, man ska inte uppfostra dem, hundarna vet hur man ska göra automatiskt. Han hade haft jakthundar och han behövde inte göra något alls för att uppfostra dem. Shit, vilken tur han måste ha haft, tänkte jag redan då.
Idag kom han igen där Dirke hade ett av sina ryck. Den här gången kom han dessutom fram till oss. Annars brukar han följa efter oss, direkt i våra fotspår, några meter bakom.
Men idag kom han fram när Dirke skulle äta gräs, grus, sten, händer, kläder och allt det där som många valpar brukar göra. Dessutom har Dirke en förmåga att kasta sig omkull om hon anser att man inte ska gå vidare. En fläck som luktar gott eller något. Det finns inget att göra annat än att faktiskt släpa med sig henne för då brukar hon resa sig upp ganska snart. "Men du måste låta hunden rulla sig om den vill!" kläcker han ur sig. Tidigare har det låtit "Man måste låta hunden hälsa om den vill, man måste låta hunden hoppa om den vill, man måste låta hunden bitas lite om den vill"... Men för i helvete, vem vill träffa henne sen när hon väger 35-40 kilo då? Då kommer gamlingarna att gå omvägar runt oss, småklagandes att hunden är livsfarlig och låter? Då är hon inte så charmig längre. För min del är hon inte charmig nu heller när hon bits? När ska folk fatta att JAG MÅSTE FÅ VISA MIN VALP HUR MAN SKA BETE SIG REDAN FRÅN START? Man får inte bitas, inte hoppa, inte springa efter bilar, inte hälsa på allt och alla, inte göra utfall mot andra hundar (nej, hon gör det inte heller men Elo gjorde det).... Please...
Jag håller på att få permanenta skador alltså. Jag hatar mina grannar. Så enkelt är det. Det har gått så långt att jag faktiskt inte ens orkar hälsa på folk längre, för de ska HELA tiden ha något att klaga på. Antingen klaga i tysthet eller göra som granntanten bredvid oss, skrika könsord efter mig för att hon inte fick hälsa på Filur en gång... Eller granntanten under som hotade att mörda Elo... och alla invandrare vi har här i stan.
Jag skulle kunna ge mitt högra ben för att få slippa dessa grannkärringar och gubbar. Annars kommer jag att vara skadad för resten av livet. Ge mig ett hus på landet med MINST 1 timme till närmsta granne. Halleluja.
Det går inte en dag utan att man möter en granne som ska påpeka något om vad man gör. Igår var det en kärring som kom fram när jag tränade passivitet ute på gården. Det verkar som om Dirke är allmän egendom när man är utomhus.
Hon kom fram trots att hon såg att jag tränade med Dirke, först var hon på väg bort, sen vände hon och stegade fram till oss, jag vägrade titta upp och hälsa.
"Åh, den är ju så söt, eller hur?"... Näääää, menar du? "Vad är det för ras?"... Rottweiler, svarade jag... "Åh, då ska jag skynda mig härifrån!!!". Så från att ha kommit och stört oss i träningen, tyckt att hon var jättesöt till att skynda bort från oss för att hon är rottweiler. *suck, pust och stön*
Sen har vi en äldre herre här i området. Han har sin bil ståendes precis nedanför vår balkong, vi har sett honom komma och gå MÅNGA gånger. Han måste nämligen känna på alla dörrar minst 5 ggr innan han kan gå vidare. Så går han några hundra meter bort, kommer tillbaka och känner igenom bilen igen.
Han hakade på mig och Filur förra sommaren. Babblade om att man måste låta hunden göra som den vill, man ska inte uppfostra dem, hundarna vet hur man ska göra automatiskt. Han hade haft jakthundar och han behövde inte göra något alls för att uppfostra dem. Shit, vilken tur han måste ha haft, tänkte jag redan då.
Idag kom han igen där Dirke hade ett av sina ryck. Den här gången kom han dessutom fram till oss. Annars brukar han följa efter oss, direkt i våra fotspår, några meter bakom.
Men idag kom han fram när Dirke skulle äta gräs, grus, sten, händer, kläder och allt det där som många valpar brukar göra. Dessutom har Dirke en förmåga att kasta sig omkull om hon anser att man inte ska gå vidare. En fläck som luktar gott eller något. Det finns inget att göra annat än att faktiskt släpa med sig henne för då brukar hon resa sig upp ganska snart. "Men du måste låta hunden rulla sig om den vill!" kläcker han ur sig. Tidigare har det låtit "Man måste låta hunden hälsa om den vill, man måste låta hunden hoppa om den vill, man måste låta hunden bitas lite om den vill"... Men för i helvete, vem vill träffa henne sen när hon väger 35-40 kilo då? Då kommer gamlingarna att gå omvägar runt oss, småklagandes att hunden är livsfarlig och låter? Då är hon inte så charmig längre. För min del är hon inte charmig nu heller när hon bits? När ska folk fatta att JAG MÅSTE FÅ VISA MIN VALP HUR MAN SKA BETE SIG REDAN FRÅN START? Man får inte bitas, inte hoppa, inte springa efter bilar, inte hälsa på allt och alla, inte göra utfall mot andra hundar (nej, hon gör det inte heller men Elo gjorde det).... Please...
Jag håller på att få permanenta skador alltså. Jag hatar mina grannar. Så enkelt är det. Det har gått så långt att jag faktiskt inte ens orkar hälsa på folk längre, för de ska HELA tiden ha något att klaga på. Antingen klaga i tysthet eller göra som granntanten bredvid oss, skrika könsord efter mig för att hon inte fick hälsa på Filur en gång... Eller granntanten under som hotade att mörda Elo... och alla invandrare vi har här i stan.
Jag skulle kunna ge mitt högra ben för att få slippa dessa grannkärringar och gubbar. Annars kommer jag att vara skadad för resten av livet. Ge mig ett hus på landet med MINST 1 timme till närmsta granne. Halleluja.

6 Kommentarer:
Det finns en anledning till att jag hellre sitter inne nu än är ute och miljötränar Ayla. Alla människor som måste försöka hälsa och kommentera. Fy. Vuxna människor som inte kan ta en hint. Men värst är de som inte respekterar ett lugnt nej som man måste bli arg på. *skakar på huvudet*
Dina grannar verkar vara från Hades. Mina nya är fantastiskt trevliga. Det enda är att de ska komma fram och gulla med Filur hela tide oavsett om man vill eller inte. Jag blir tokig!
Ja, du fattar. *ryser* Hur känns det att ha en liten pluttrottis då? ;)
Folk kan vara otroligt jobbiga.
Om två veckor kommer det hem en liten schäferfröken till oss, så vi får se hur irriterad jag kan bli på folk då. Får väl be Yrla blänga sådär surt som hon ju faktiskt kan;)
Ni får ha en trevlig helg:)
Kan inte låta bli att skratta åt dom. Vi har även än granne som nog är världsmästare på det mesta inkl att uppfostra hundar. Han har själv en blandis utav springer och bordier collie. Vi hör hela dagarna hans desperata rop att få hunden till sin trädgård men den är mer i våran trädgård än i hans. Vilket resulterar i att även han kommer in springades kors och tvärs oavsett om vi har gäster eller solar iträdgården. ( vi har staket men inte tillräckligt högt:). Trevlig sommar från Halmstad.
Välkommen ut till oss! Här slipper du irriterande kärringar och gubbar!
Och tro mig, jag vet hur de är då vi bodde med sådana som grannar i några år i Huddinge :(
Bl.a en jäkla kärring som hela tiden frågade " är det där kamphundar?" Jo, men visst -klart det är, PUCKO!! :(
Sedan att hennes lilla golvmopp morrade åt Ivar när Ivar var 8 veckor, det är tydligen HELT OK...
Nej, som sagt: välkommen ut på landet till oss!! :D
Kram på er!
Skicka en kommentar
<< Home