Valpkursstart & surig kärring

Idag hade vi valpkurs för första gången. Teorin handlade bara om att instruktörerna presenterade sig och så fick vi göra det. Dirke fick vänta i bilen och det var nog bra det. Bättre att börja på en bra kula än att släpa in henne bland iaf 8 andra valpar varav några skällde som bara den.

Efter det gick vi ut på planen en snabbis och vi fick göra första kontaktövningen, att säga valpens namn och berömma när den tittar. Hmmm, Dirke satt mest och glodde på mig hela tiden så vi fick testa att gå runt lite istället. Här visade Dirke istället att vi minsann tjuvtränat för hon skulle minsann sitta fot istället, vilket jag tycker visar att hon och jag faktiskt har ganska bra kontakt. Instruktören kom och sade det med, att vi hade tränat innan och det stämmer ju. Jag har nästan kört bara kontakt och inkallning, jag skiter i sitt och ligg just nu.

Dirke är väldigt avslappnad bland andra hundar, något jag är väldigt glad över just nu. Tidigare hundar har varit helt överglada i dem och jag har fått kämpa i extrem uppförsbacke och nu har jag en liten plutt som hellre satt på rumpan helt och stirrade på mig! Helt underbart!!!

Dagen började dock inte lika bra. Dirke fick fatt i en sten som hon satte i luftstrupen först, harklade upp den i munnen och svalde den rätt lika fort. Livrädd blev jag, men jag kan ju inte magpumpa henne... Strax innan 12:30 gick vi ut igen på gräsplanen bakom husen och helt plötsligt hittar hon en risig björkkvist som hon börjar slita i. Sen ser jag hur hon sätter i sig en stooooor flisa och börjar harkla, hosta och kippa efter andan. Lite lätt panikartad sätter jag efter henne för hon var ju lös och hon springer undan först och sen kastar hon sig omkull på backen, på rygg. Jag efter och bänder upp käken på henne och börjar grota efter den där äckliga flisan som sitter långt nere i gommen på henne. Hon piper och skriker och jag blir frustrerad när jag hör en av tanterna från villan bakom oss vråla: "Vad gör du med valpen? Du slår henne ju!" Ehhhh...
Hon fortsätter vråla medans jag får upp flisan och då är jag så förbannad på tanten så jag lyfter upp Dirke i famnen, stegar fram till henne och säger åt henne om hon verkligen såg det hon ville se, eller om hon såg sanningen. Jag hade redan kastat flisan i gräset längre bort så den kunde jag ju inte visa upp.
Hon fortsatte att jag misshandlade valpen, hon hade hund själv OCH katter och hon skulle anmäla mig för polisen för att jag slår hunden!
Till slut blev jag så förbannad att jag bara lämnar henne där, går tillbaka till kopplet som jag kastat i gräset och hittar flisan, tar med mig allt hem igen. Där håller jag på att koka av ilska.

Jag hade stor lust att gå tillbaka till kärringen och visa henne flisan och sen be henne låta sin egen hund sätta den i halsen. Man ska inte vara snabb att döma om man hör en hund pipa, det kan bero på många olika saker och just i detta fallet råkade jag vara en hundägare som faktiskt blev skitskraj i den situationen. Och hellre en pipande, levande valp än en död valp som kvävs av en flisa eller får opereras endast 13 veckor gammal... Jag har hört mer än 1 skräckhistoria om just torra träflisor.

Jaja, det var den enda tråkiga incidenten idag iaf, vi har tränat inkallning och att hon ska SLUTA plocka upp saker från backen och det går framåt. Sakta men säkert.