Avslappnat

Ledig i 3 dagar nu. Känns ganska nice, har inte planerat in så himla mycket faktiskt. Idag skrev jag på kontraktet på städfirman och fick dessutom ytterligare en löneförhöjning trots att det inte var medräknat. Sådana överraskningar gillar jag.

11 september (ja, jag vet att det har hänt mycket olyckligt just den dagen) börjar jag. Ska bli skönt att stiga upp samtidigt som Morgan (ja, i stort sett iaf) och dessutom komma hem samtidigt. Det har jag ALDRIG gjort under hela tiden som vi varit tillsammans. Aldrig. Jag har dessutom aldrig fått känna på hur det är att få en fast lön att lita på varje månad. Wow. Det är stort för mig.
Och hela situationen är så rolig för det är en så eftertraktad städfirma att det faktiskt är fler som börjar fråga mig om han inte ska anställa fler när jag sagt vad jag tjänar och hur bra de har det. Som om folk inte riktigt tror på mig. För mig är det här 100 steg upp i livet. Jag är såååå lycklig. Och personalen verkar riktigt bra.
Nu ska jag bara stå ut de sista veckorna innan jag lämnar kassatjänsten. Långt bakom mig. Tack alla som mejlat och kommenterat här i bloggen. Ni har gjort mig ännu mer glad.

Sitter just nu och går igenom min gamla CD-samling. Så många låtar som har så många minnen av gamla vänner som kommit och gått. Mycket av de senare 90-talslåtarna har många minnen av de vänner jag inte har kvar. Känns nostalgiskt och ändå tråkigt. Jag har glidit ifrån dem så lätt. Iofs inget jag ångrar på så sätt, jag har inget att säga till dem längre men alla löften om att hålla kontakten rann ut i sanden. Och även många som svikit mig i sista stund. Jag har ju ingen nytta av sådana vänner heller, det har väl ingen egentligen. Men det här får mig verkligen att uppskatta det jag har kvar. Och det jag hållit fast vid.
Kan fortfarande minnas känslan när jag satt vid min egen nyköpta dyra stereo med en enorm CD-växlare, väntade på att vännerna skulle ringa och att vi skulle bege oss iväg någonstans. Ner till bryggan och sola och bada på sommarlovet.
Vänta på att Morgan skulle ringa... att skratta och gråta tillsammans med vännerna. Kolla på fotbolls-VM 1998 och skräcken när spindlarna invaderade huset som jag var helt ensam i. Spindelfobi som man har. Samlingarna på mitt lilla rum där alla låg huller om buller på golvet, tänkandes tillbaka på Mallorca och klassresan 1997. Skratten och de pinsamma kommentarerna om min blinddate som jag tvingade iväg Madde till.
Husvagnssovandet med pudelhår och prat i sömnen... Vår härliga utekväll på "Fyran" när jag nästan blev bortrövad av hårdrockarna och Madde minsann blev kär på 5 minuter. *skrattar*
När jag tvingade lillasyster att vara vaken med mig på nätterna och kolla på skräckfilmer eller "Arkiv X" för att jag inte ville kolla själv.
När Camilla och Annika skulle cykla hem vid 5 på morgonen och Annika drog ner i diket. När jag cyklade med Jeanette till bryggan och dundrade rakt in i en kedja som hängde rakt över grusvägen. Aj...

Nu blir jag istället ledsen över att behöva bli vuxen...
Jag tror det är dags att göra annat än att resa bort i tankarnas värld.