Ledig

Äntligen ledig i 3 dagar. Sen jobbar jag helg. Usch. Det är det värsta med att jobba inom handels. Helger. Och sena kvällar. Allt det som tar tid ifrån det som jag tycker är kul. Kattutställningar, när resten av familjen kan ses, hundträffar, kennelträffar, träningar, tävlingar... Det är nu man märker att man saknar lediga helger helt och hållet. Det är ett himla massa planerande hit och dit hela tiden. Och jag är så less.

Igår var det 2!!! säljare på golvet från klockan 17. En var sjuk och chefen bestämde sig för att inte ringa in någon extra. Klockan 11 när vi öppnade var de 3 st. Inom loppet av 20 minuter hade minst 4 st kunder lämnat butiken utan att ha fått hjälp, och de skriker ju mer än gärna ut sin ilska på oss i kassan. Och jag blir ledsen, förbannad och arg. Ingen orkar höra hur värdelös man är, att man ska ropa på folk trots att de inte finns, att man inte kan något... Inte en hel dag.

Igår var verkligen en sådan dag. Redan innan lunch var jag helt slut. Och på kvällen när kunderna kom och frågade varför de aldrig får hjälp så svarade jag helt ärligt att jag bara hade 2 st som kunde hjälpa dem. Inga fler. INGA. Pinsamt. Fruktansvärt pinsamt. Vi brukade ha bra med personal men sen hände något. Och jag orkar inte skylla ifrån mig mer. Så sjukt less är jag på jobbet.

Imorgon ska jag visst intervjuas av någon från P3. Jag tackade nej först, med tanke på att det verkade som om programmet skulle handla om "Falling Cat Desease", något som inte ens finns. Med andra ord, det ska handla om katter som ramlat ut genom fönster. Och att det är väldigt vanligt på sommaren. Ja, självklart? Det är varmt, man har öppna fönster med spärrar, en katt är nyfiken och får upp spärren och sen är det kört.


Så med andra ord, imorgon förmiddag kommer hon och bandar en intervju med mig. Bara lite lätta frågor om vad som hände, vem som hittade lilla Kaos, vad som hände på sjukhuset och så. Intressant. Första gången på radio för min del. Jag har redan sprungit omkring med vänner i Sthlm och hamnat på "Rapport" en gång. Pappa och Emma satt hemma och tittade, jag hade själv inte hunnit hem och det fanns inte en mobil hos någon av oss ungdomar så jag kunde ringa hem och berätta att jag skulle vara med på TV. Plötsligt hade visst Emma sagt: "Men, det är ju Karin"... :-D
Det var ganska kul. Jag får meddela när det ska sändas. P3, jag som inte ens lyssnar på den kanalen!? Nu måste jag ju höra min röst på radio med. USCH! Fast de kan inte ha haft så många på listan eftersom de ringde upp mig själv efter att jag redan sagt nej en gång på grund av att jag vägrar sitta och prata om en sjukdom som inte finns.


Dirke och jag tränade lite utomhus. Hon kunde gå lös i nästan 10 minuter utan att gnafsa! Utan att jag ens behövde traggla förbud för henne. Hon kunde till och med springa och sätta sig och bajsa utan att gnafsa.
Sen kopplade jag henne när vi mötte en cyklist och då var det kört. Hon är dessutom precis som en katt. Hindrar jag henne från att plocka upp något med munnen, så försöker hon plocka upp det med framtassarna. Ja, 35 kilo fullvuxen rottweiler som kommer att bete sig som en katt. Det vore väl en riktig höjdare?

Nu... dagens första latte till "Oprah"...