Motgång och medgång
Imorse satte tanten igång radion prick 9 och imorgon ska jag fanimej spela öronen av tanten klockan 9:01. Numera skallar jag högt och glatt att jag SKITER i om jag gör mina grannar ännu mer förbannade. De kan knappast göra något mer för att irritera mig iofs. Grannen under är ett psykfall som skriker lite titt som tätt hur hon anser att invandrarkillar luktar piss och svett och att hon ska mörda dem alla, grannen ovanför verkar inte fatta att det faktiskt finns balkonger nedanför henne eftersom hon öser ut vatten, blomjord och annat krafs utför sin balkong. Första sommaren vi bodde här fick jag och Elo en spann vatten över oss som hon hällde ut en solig dag... Hello, lev i din egen värld!
Grannen vägg i vägg med vardagsrummet är hon som skrek könsord och diverse andra påhopp när jag föste in Filur i hallen igen efter att han smitit ut och hon inte fick klappa honom då. Plus att hon vrålat andra saker efter mig sedan dess och dessutom gör hon grimaser åt oss utanför dörren.
Och tja... grannen vägg i vägg med sovrummet, hon lirar radio lite när som helst på dagen. Eller morgonen. Eller natten. Och jo, grannen ovanför, hon dammsuger gärna klockan 3 på natten och flyttar runt möbler för att komma åt. Jojomensan. Välkommen till Instabila föreningen.
HATA!!!
Dirke är väldigt upp och ner nu. Lite spökperiod, lite testperiod, lite bitperiod, lite hopp-och-studsperiod, lite ylperiod. Men söööööt är hon och faktiskt så funkar det att kela med henne nu utan att hon sparkar glasögonen åt fanders eller hugger av mig örhängena. Det är ju nice.
Idag var jag ute i säkert 1 timme med henne i skogen. Delade en muffins oss emellan och hade det skönt i solen. Såg en kopparorm. På vägen tillbaka till bilen norpade hon upp en sten så jag fick ta tag i nackskinnet och skaka ut den, men sen funkade hon igen.
Hon börjar bli så tung att jag faktiskt fått lära henne att hoppa in i bilen numera. Snart 5 månader gammal och matte är sååååå svag.

Jaaa, öronen är inte det lättaste i den här åldern. Man ska hålla koll på 4 långa ben, en svans som gärna killar en på ryggen när man sträcker på sig och tänderna som ser ut som plockepinn. Idag hävde hon sig ur bädden men var så trött att bakbenen inte hängde med utan de fick vackert vara kvar i bädden medans hon öste ut resten på golvet. Det var som att se när man hanterar kokt spaghetti.
Men hon är så härlig att träna med. Vilken kontakt fröken har. Och bestämd är hon med. Jag råkade visst vara trött imorse så klockan 10:50 vaknade jag till av att hon ylade lite... Jag skämdes som en hund och fick kasta på mig kläderna och ut med henne. Men hon håller sig. Jätteduktigt!!! Så stolt över henne så allt negativt hon håller på med övervägs lätt av allt det positiva.
Nu... tror jag att tandborsten kallar och sen är det sängen som gäller med lite "I shouldn't be alive" på Discovery vid midnatt.

0 Kommentarer:
Skicka en kommentar
<< Home