Ett tu tre
Ja, nu har Dirke löpt en vecka och nu verkar hon ha kommit in i en liten spökperiod. Plötsligt är ljud hon hört förut lite konstiga och hon reagerar lite genom att stanna upp och höja upp huvudet och öronen medans svansen sjunker ner.
Dock så har hon inte skällt en enda gång hittills, jag har aldrig hört henne "höja rösten" trots att hon faktiskt reagerar på saker numera. Känns som om jag ändå har en väldigt stabil tjej med alla tassar på jorden.
Dagispersonalen har märkt en tydlig skillnad hos henne med och det är att hon lugnat ner sig med hoppandet och bitande. Det har även jag märkt här hemma efter att ha haft kompisar här över natten.
Visst, hon blir glad och pussig, men det går att avbryta henne och hon lyssnar när jag visar att jag blir arg. Jag som trodde hon skulle vara ett hopplöst fall men inte en enda gång att hon skulle bli obstinat nu under fredag-lördag som mina vänner var här.
Nu på kvällen tränade jag lite med bitstocken, fick igång henne genom att klappa den i sidan på henne och tagga upp henne lite. Till slut fick hon ett fint grepp och gick till och med ner med framtassarna och drog emot, så jag lät henne vinna 2 gånger.
Hon blir lika förvånad varje gång men nu känner man att hon börjar fatta vinken. Nu kommer hon med munnen vidöppen och greppar fint, även om hon kanske inte greppar stenhårt vid första taget.
Mer träning så kanske man har en chans på IPO till och med, skulle vara intressant att lära sig mer om den grenen.
Annars är det stilla på träningsfronten. Jag hade ju tänkt låta henne vänja sig vid dagiset och när hon varit där i 4 veckor kändes hon pigg när hon kom hem. Precis då börjar hon löpa och kommer in i en spökperiod, självklart. Så nu ligger vi lugnt med krav och kör mycket på uppmuntran, kontakt och kampen. Snart, snart kommer vi nog igång med lydnaden med.
Nu måste jag byta rent i sängen och ta en sväng i duschen. Sängen hägrar långt därborta och saknaden efter Morgan är snart över eftersom han är hemma igen imorgonbitti. Sen får han inte sova borta mer på ett bra tag, jag klarar inte av att vara ensam!!!
Dock så har hon inte skällt en enda gång hittills, jag har aldrig hört henne "höja rösten" trots att hon faktiskt reagerar på saker numera. Känns som om jag ändå har en väldigt stabil tjej med alla tassar på jorden.
Dagispersonalen har märkt en tydlig skillnad hos henne med och det är att hon lugnat ner sig med hoppandet och bitande. Det har även jag märkt här hemma efter att ha haft kompisar här över natten.
Visst, hon blir glad och pussig, men det går att avbryta henne och hon lyssnar när jag visar att jag blir arg. Jag som trodde hon skulle vara ett hopplöst fall men inte en enda gång att hon skulle bli obstinat nu under fredag-lördag som mina vänner var här.
Nu på kvällen tränade jag lite med bitstocken, fick igång henne genom att klappa den i sidan på henne och tagga upp henne lite. Till slut fick hon ett fint grepp och gick till och med ner med framtassarna och drog emot, så jag lät henne vinna 2 gånger.
Hon blir lika förvånad varje gång men nu känner man att hon börjar fatta vinken. Nu kommer hon med munnen vidöppen och greppar fint, även om hon kanske inte greppar stenhårt vid första taget.
Mer träning så kanske man har en chans på IPO till och med, skulle vara intressant att lära sig mer om den grenen.
Annars är det stilla på träningsfronten. Jag hade ju tänkt låta henne vänja sig vid dagiset och när hon varit där i 4 veckor kändes hon pigg när hon kom hem. Precis då börjar hon löpa och kommer in i en spökperiod, självklart. Så nu ligger vi lugnt med krav och kör mycket på uppmuntran, kontakt och kampen. Snart, snart kommer vi nog igång med lydnaden med.
Nu måste jag byta rent i sängen och ta en sväng i duschen. Sängen hägrar långt därborta och saknaden efter Morgan är snart över eftersom han är hemma igen imorgonbitti. Sen får han inte sova borta mer på ett bra tag, jag klarar inte av att vara ensam!!!
posted by Karin at 22:02
0 Kommentarer:
Skicka en kommentar
<< Home