Ingen ork... ingen ro...
Jag vill så gärna fortsätta blogga och hålla hemsidan igång. Men orken och viljan tryter väldigt hårt just nu.
Jag är inte engagerad i det hela alls och det känns som om jag har alldeles för mycket att göra.
Det var länge sen jag hade en dag som jag bara var hemma och tog hand om lägenheten, katterna, hunden, mig själv. Tiden försvinner hela tiden till annat och jag mår lite dåligt över det hela.
Dirke är inne i en något så himla sjuk trotsperiod nu, blir övertriggad, biter i händer och hoppar och studsar värre än vanligt. Hon äter upp hela jävla Tellus utomhus och jag blir frustrerad och irriterad. Tillbaka på ruta ett igen.
Vid det här laget är det ingen idé att ens försöka träna något med henne för ingenting funkar. Spårar vi käkar hon istället upp spåret och dess innehåll inklusive hela skogen, tränar vi lydnad skiter hon antingen i mig eller så hittar hon något att äta. 8 månader... Ja... Vad har jag framför mig då? Jag hoppas att det här är det värsta.
Och nej, jag behöver inga ifrågasättningar eller pekpinnar om detta. Jag är så sjukt less på folk som inte känner oss som ska komma med sina lösningar för det enda jag inte har testat är stackel, elhalsband, bryta av alla benen och slita ut alla tänderna. Fast jag tror inte det fungerar heller... *ironi*
Möjligen är sista utvägen ett så kallat fjärrhalsband men jag vete fan. Inget är ju obehagligt för hundkräket.
Nu tar jag en paus...
Jag är inte engagerad i det hela alls och det känns som om jag har alldeles för mycket att göra.
Det var länge sen jag hade en dag som jag bara var hemma och tog hand om lägenheten, katterna, hunden, mig själv. Tiden försvinner hela tiden till annat och jag mår lite dåligt över det hela.
Dirke är inne i en något så himla sjuk trotsperiod nu, blir övertriggad, biter i händer och hoppar och studsar värre än vanligt. Hon äter upp hela jävla Tellus utomhus och jag blir frustrerad och irriterad. Tillbaka på ruta ett igen.
Vid det här laget är det ingen idé att ens försöka träna något med henne för ingenting funkar. Spårar vi käkar hon istället upp spåret och dess innehåll inklusive hela skogen, tränar vi lydnad skiter hon antingen i mig eller så hittar hon något att äta. 8 månader... Ja... Vad har jag framför mig då? Jag hoppas att det här är det värsta.
Och nej, jag behöver inga ifrågasättningar eller pekpinnar om detta. Jag är så sjukt less på folk som inte känner oss som ska komma med sina lösningar för det enda jag inte har testat är stackel, elhalsband, bryta av alla benen och slita ut alla tänderna. Fast jag tror inte det fungerar heller... *ironi*
Möjligen är sista utvägen ett så kallat fjärrhalsband men jag vete fan. Inget är ju obehagligt för hundkräket.
Nu tar jag en paus...

1 Kommentarer:
Har man ingen ork och det inte är kul är det bättre att ta en paus:)
Ni får ha det gott i alla fall:)
Skicka en kommentar
<< Home