Uttråkad? Jag? Näää...

Jo, faktiskt lite. Så idag drog jag iväg Dirke till Södertälje Brukshundsklubb och skulle bara knalla runt och låta henne spana av det hela. Människor som kommer utomhus är lite läbbiga och en kille på klubben fick se att hon blev skraj, så han kallade på henne och hon fick springa fram och veta att han ABSOLUT inte var farlig. Sen ville hon inte lämna honom ju... *fnys* :-D

Det kändes bra att ha med henne dit, hon vill gärna knata iväg själv men bara på några dagar har hon blivit bättre. Jag är ju så skraj att någon ska norpa henne om jag kutar runt ett hörn och hon bara skiter i mig, knäppvalpen.

Mycket kurragömma har det blivit och numera kommer hon som ett skott (ja, i 80% av fallen) och ska ha belöning. Det känns kul att hon är mer kontaktsökande. Hon kan springa bredvid mig nu och kika på en i förhoppning om att det ska komma en godis. Vi lekte med pinnar idag med, hon är inte så intresserad av leksaker utomhus.
Men bara för att träna lite kamp, kontakt och föremålsintresse kämpade jag som en galning med henne på gräsmattan. Folk kommer ju tro att man är helt skadad! *skrattar*

Buren är ju klar med. Fast jag är inte så nöjd. Den känns skev och konstig trots att den sitter rätt ihopmonterad. Den skramlar liiiiiiite också, mest taket tror jag, så Mimsafe får verkligen inget höjdarbetyg för deras burar. Vars beskrivning inte heller var den bästa. Nä, fy. Fast hellre en sådan som man kan ha i olika bilar än en skräddarsydd som man kanske måste göra sig av med om man byter bil. Vi får la se hur det här slutar.

Det har inte varit något höjdarväder här direkt. Regn, uppehåll, regn, mer regn och så lite uppehåll däremellan. Verkligen inte kul, vem har tid att ösa på sig regnställ när man har valp? Inte jag iaf.

Idag mejlade jag dessutom Östra LO och frågade om jag kunde få komma med och kika i deras spårgrupp. Jag vill ju tävla i spår sen (ja, lydnad med kanske) och vad vore roligare än att hitta folk som tycker spår är lika kul som jag och som dessutom har gjort det förut X antal gånger? Nu väntar jag spänt på svar!

Bilder på lilla Dirke kommer, så snart jag vågar ha med mig kameran ute. Dels så vill jag få upp kontakten med henne mer och bättre, sen vill jag att det ska vara sol ute med, jag vill inte riskera att få den fuktskadad. J*vla väder... >:-(

Pustar ut

Sitter vid datorn och under bordet ligger en liten Dirke, trött som ett as. Vi tränar mycket på kontakt och visst, 50% av gångerna funkar det, men sen måste man ju ta sina egna upptåg. Jag brukar passa på att springa åt ett annat håll då, men hon brukar oftast skita i det. Hmmmm... Så självständig ska ju inte en liten 8 veckorsvalp vara *hehe*.
Hon är så himla framåt, men med godis i händerna är man MYCKET mer intressant. Tack gode gud för Schmackos. Dags att inhandla en ny förpackning dock. Hon har iaf börjat söka ögonkontakt när man står raklång nu och även i hissen brukar hon kika på en.

Igår ville hon inte in i hissen efter rundan, så jag lät dörrarna gå igen. Sen öppnade jag dem och då bara rusade hon rakt in och sen dess har det inte varit några problem. Så lite beroende är hon, det är bara det att utomhus finns det folk att hälsa på, dofter att sniffa in, bilar att morra på och pinnar att gnava lite på.

Nyss var jag ute med soporna medans hon trynade och när jag kom tillbaka låg hon kvar och kikade efter mig. Är hon pigg sitter hon och PIPER med riktigt ledsna toner bara jag går på toaletten så nu blir det noga träning att bara göra det när hon är trött.
Inatt var det lite pip och gråt, men inte mycket. Hon ser mig genom kompostgallret men hon vill ändå vara nära, nära, nära.

På nätterna kan man vakna till lite snabbt och man hör henne arbeta i sin bädd med filten, tassarna går, hon grymtar och snorkar, brummar och gnyr lite ibland. Helt underbart att vakna till det. Men hon är tyst då, enda gången hon piper lite är när man precis varit ute och kissat och stoppar tillbaka henne. Annars sover hon.

Nu är hon dessutom försäkrad och idag ska vi köpa buren. Jag kan inte ta mig någonstans med henne i bilen annars, jag vill inte ha henne lös i bagageutrymmet eller i baksätet, det känns inte alls bra. Så nu måste vi ha en bur snabbt... :-D Det är ju nu det roliga börjar.

Annars är jag trött, trött, trött. Det verkar inte hjälpa att sova heller. Hostan sitter i, om än lite bättre men jag snorar och mår allmänt dåligt fortfarande. Förstår inte hur det kan sitta i så länge. Nu känns det iofs bra att jag har semester men det är ju inte kul när man inte orkar något. :-( Jag orkar liksom inte. Och så håller jag Morgan vaken på nätterna med mitt hostande. Hur roligt är det då?

Igår var vi dessutom och gratulerade mamma på Mors Dag. Dirke var självklart med och när vi kom ut dit sprang hon raka vägen till pappa och hälsade glatt, sen till mamma och sen till Emma. Inte ett dugg skraj eller fundersam, det var bara kul. Och inte en olycka inne än så länge heller. Inte ens där ute. Inte i kompostgallerhagen som trots allt är ganska stor. Kissar och bajsar direkt hon får gå ut. Helt underbart!

Det som var enkelt med Filur är svårare med Dirke. Han sökte kontakt HELA tiden och var så på, väldigt intresserad av oss hela tiden. Han var däremot jobbigare med rumsrenheten. Dirke är väldigt utåtriktad men är så enkel med rumsrenheten. En blandning av dem vore underbar. Jag kommer att få höra runt lite hur jag ska göra för att få upp hennes intresse för mig. Leksaker är inte så stor idé just nu, godis funkar ibland. Hmmmm, det blir till att ringa Anna och fråga lite. Det känns toppen att jag har en kennelmamma att ringa till om man undrar något. Det har jag saknat.

Mer valpnytt!

Dirke sov fram till 4 imorse. Då hörde vi, och vaknade av jordens avgrundsvrål från en av katterna. Upp ur sängen, Morgan hivade med sig Dirke ut, jag ut i vardagsrummet och skulle se att ingen katt hade dött, för det var faktiskt det första som slog mig. Panikskrik för att någon av dem dött.... Jag hittade dem utspridda i vardagsrummet, alla var OK, ingen hade burrsvans, ingen verkade skadad, alla blev gosiga och jag kände igenom dem.
In med Dirke i sovrummet sen igen, men icke sa Nicke, hon skulle inte sova. Hon skrek, vrålade och pep och jag fick näsblod igen av sömnbristen. Till slut sade Morgan åt mig att jag skulle lägga mig i gästrummet istället och sagt och gjort.. Där inne trynade jag som en stock till 9:40 imorse. Då hade Morgan och Dirke vaknat vid 8, gått ut och kissat och bajsat, kommit in, ätit mat, sovit och busat lite.
När jag vaknade togs hon ut igen och då kissade och bajsade hon igen. Hon har varit lite lös i magen men det skulle jag också ha varit av stressen.
Sen visade Morgan mig det som måste ha orsakat avgrundsvrålet. Vi har kattmat ståendes i köksfönstret och en av katterna måste ha suttit och ätit i lugn och ro när en fågel av något slag dundrat rakt in i fönstret. Morgan hittade nämligen detta avtryck mitt på köksfönstret:
Det fanns dock ingen fågel nedanför imorse och inte har vi hittat något heller. Antingen har den överlevt och dragit eller så har något/någon hittat den och gjort sig av med den. Läskig är den iaf och då kan jag absolut förstå att någon av kaddeknattarna faktiskt blivit så skraja att de vrålat rakt ut i ren skräck. Jag har aldrig hört en katt vråla så, det isade sig i mig faktiskt.

Jag har dock inga nya bilder på Dirke, det går så fort nu på dagarna, man springer in och ut, man håller koll, man leker, avleder och spanar hela tiden och det är svårt att göra det med en kamera. Nu har vi iaf fått lite kontakt med henne utomhus, med lite godis går allt. Hon har gjort alla sina "saker" utomhus och är väldigt lugn och behaglig att ha och göra med just nu iaf. Det testtuggas på sladdar, bordsben, stolsben, klösträd och lite sådant men säger man till lyssnar hon ganska OK. Det som däremot är något man måste bli arg över så är det soffhoppandet. Hon bara SKA upp dit, så både husse och jag har blivit lite arga och sagt till på skarpen. Möblerna ska hundarna INTE vara i, så är det bara. Det har jag aldrig uppskattat.
Men hon knallar på i lagom takt, utforskar parken här bakom, kikar lite skeptiskt på människorna som passerar på håll men så fort hon tittar på mig brukar vi belöna i massor. Så här långt är hon en mönstervalp på dagarna och en monstervalp på natten. Vi hoppas att den här natten blir bättre så vi alla kan sova lugnt! :-D

Nu är "Det" hemma!

Jag vet inte om det är en krokodil eller en rottweiler jag har fått hem! *skrattar* Hon nyps ganska bra och käften glappar åt alla håll och kanter. Det var kul att komma upp till Anna och se, Marie och paret som skulle ha Dräng var där och hälsade mig välkommen och så plockades Dirke ut från valphagen.
Väl i famnen nöp hon mig i skinnet på halsen när jag pussade på henne, det var väl snällt?
Hon passade på en gång till innan vi åkte hem, men på andra sidan! *hahaha* Vilken liten krokodiiiiiil!
Väl här hemma knallade hon från bilen, in i trapphuset, in i hissen, in i lägenheten och sen fick hon syn på katterna. De var lite... läbbiga så hon höll sig först ute bland skorna på säkert avstånd men sen övervann nyfikenheten rädslan för både henne och Kaos. Så de har sniffat på varandra och nu är de inte så nyfikna. Pix däremot tycker att hon är skitläbbig och stirrade ut henne så hon blev sur och morrade och skällde. Han är inte skraj direkt men hon är läbbig alltså. Men de äter, busar och går på toaletten även om Pix har lite svårt att komma in i vardagsrummet just nu.
Bilder?

Här står hon, nyligen hemkommen och lite... frustrerad och skrajsnöre.

Tuggleksaker kommer väl till hands har vi redan upptäckt. Det smakas på... typ... allt!

Mmmm, katterna är lite creepy, de smyger ju på en när man ligger och gottar!

Hon har redan bajsat och kissat.. utomhus självklart men har lite svårt att komma till ro här inne just nu. Det är väldigt förståeligt, många konstiga lukter, konstiga människor, konstiga djur och ingen brorsa eller syrra att kura ihop sig bredvid.

Hon har redan testat att komma upp i soffan men det blev nej direkt. Efter några försök gav hon upp. Nu ligger hon på bottnet av ett klösträd och trynar gott. Det blir väl en utgång så snart hon vaknar. Men oj, vad man ser fram emot att de är lite äldre och har fått in lite rutin. Valpar är söta, men ack så jobbiga! :-D

Jag har punka...

Efter nästan 5 dagar så verkar sjukdomen vara på väg bort.
Jag har gråtit, svettats, lidit och surat för att jag har varit så dålig och jag brukar inte vara så "svag". Nu har jag stått ut med X antal halsontinfektioner och det blir bara värre och värre. En morgon trodde jag att Morgan skulle få köra mig till akuten för jag kunde inte andas. Det pep, ven och tjöt bara när jag skulle få in och ut luft och det kändes som om jag hade en lastbil på bröstet. Då började jag gråta, paniken satte in. Men efter att ha vandrat omkring i lägenheten, klockan 4-5 på morgonen och gråtit, blek som ett spöke så kom luften tillbaka.

En kväll hade jag så ont i halsen att jag i panik kokade tevatten, fixade till teet och kastade i mig det trots att det var skållande hett. Det betydde ju självklart att jag brände mig men den känslan var mindre smärtsam än det onda jag redan hade.
Det har inte blivit mycket sovas av, mestadels har sömnen tagits in mellan 6 och 12 på mornarna. Nätterna har bara inte funkat... Feber har jag dessutom haft i 4 dagar. Det är ovanligt för att vara mig. Just när jag trodde att den var på väg bort så steg den igen.

Just nu beskrev jag till Morgan att jag hade punka. När jag försöker vara tyst och hickar, rapar eller bara drar efter luft så piper och tjuter det i halsen. Jag har tappat i stort sett hela min röst också. Pappa fick till och med be pladderkvarnarna i bakgrunden vara tysta när vi försökte prata i telefonen för han kunde inte höra mig!

Det är en ren mardröm för mig att vara sjuk numera. Jag blir fruktansvärt rastlös, arg, frustrerad och framförallt så får jag ONT. Väldigt ont. Det är svårt att beskriva hur jävla ont skiten gör men det räcker att folk ser mig så tror jag att de vet. Nästa gång kommer jag dock att söka hjälp innan det går så långt. Men jag hoppas ju självklart att jag slipper det, för nu är jag nästan rädd varje gång jag får en känning i halsen.

Imorse kräktes jag dessutom av hostan. Det var en mindre rolig känsla det med. Hade knappt sovit något inatt och vaknar igen av att jag hade svårt att andas och direkt kom hostan. Fick stiga upp 5:54 och sen vandrade jag runt runt... med ett vattenglas i ena handen, fattar inte riktigt själv varför jag inte ställde ifrån mig det? Förvirrad, kallas det.
Sen kräktes jag och sen satte jag mig i soffan tills Morgan kom, förvirrad han med varför jag inte låg i sängen bredvid honom. Då var klockan helt plötsligt 8:15. Så sen gick vi och lade oss tillsammans och jag vaknar med ett ryck vid 12, helt ensam i sovrummet....
Jag går ut och hittar honom (och alla 3 katterna) i soffan med frukosten i högsta hugg. Då hade Kaos varit så extremt gossjuk att han hela tiden ville upp och klättra på mig under tiden som jag sov och Morgan försökte muta bort honom till sig för att jag skulle få sova. Det gick inte så bra så de lämnade sovrummet och lät mig tryna. Det var sååååå behövligt.

Och imorgon ska vi hämta hem det lilla monstret Dirke. Vi åker runt 8 imorgonbitti, det betyder ännu en tidig morgon, men den här gången är det inte direkt någon ångest att stiga upp tidigt. Wow!!! Vad kul!!! Äntligen!!! Så imorgon vid den här tiden kommer vi säkert att ha torkat kiss, blivit tuggade på, kanske plockat lite bajs, fått katterna uppjagade i klösträden (skitsura) och dessutom fått sniffa VAPPEMAGE!!!!!!
Åhhh, nu måste jag göra mig klar för natten. Det känns som om det är dags för födelsedag nästan. Räkna med att det kommer bilder imorgonkväll om jag inte är för trött!

Sjuk!

Igår var jag lite nere. Jag som aldrig brukar lägga mig och sova på dagarna var sängliggande till största delen. Det halsonda kom först sent på kvällen tillsammans med en hiskelig ledvärk som gjorde att jag låg och grät och kved om vartannat.
Försökte ta en Ibumetin och lindra det onda men det hjälpte ingenting. Låg i sängen, skakande och gråtande ungefär halva natten. Och idag kom febern. 38,7 som högst och TOKDÅLIG.
Har knappt orkat göra något förutom te till mig själv imorse eftersom Morgan inte var hemma.
Men jag har ätit 3 mjukmackor idag iaf, det är framsteg. Igår hade jag så ont i halsen så jag inte kunde prata.

Och snälla Kaos ska alltid trösta mig när jag är ledsen. Han vill mer än gärna vara som ett plåster på mig när jag är risig och visst, det är jättemysigt men det gör ju ONT när han kliver på mig. Minsta rörelse gör ju ont och 6 kilo bängelängel känns... men det är så fruktansvärt mysigt när han kommer och borrar ner blicken i mina ögon och börjar prata ungefär som om han vill säga att det faktiskt går över. De andra 2 har varit hur coola som helst idag, inget bråk, inget stök utan de har myst med oss i sängen/soffan.

Samtidigt är jag glad att det kom den här helgen eftersom vi ska hämta lilla Dirke på fredag.

Nu ska jag försöka göra lite te igen, det är det enda som lindrar lite förutom en säng och en snäll sambo som tänker på mig, det första han gör.

Överraskningar är bra...

...för när man minst av allt anar det dyker de upp.
I veckan beslöt jag mig för att ringa till banken och kolla lite snabbt om vi kunde få ta ett lån. Det blev ju inget i höstas för att de inte ville låna pengar till oss. NU... helt plötsligt kan vi få ta lån. Så med andra ord så har jag blivit blåst på villan som vi tittade på, för vår ekonomiska situation har INTE ändrats. Fyyyyyy fan... Med andra ord kunde vi ha köpt den redan då, bara det att banken verkar välja ut var tusende kund att de INTE ska få ta lån.
Nu vet vi dock att det faktiskt finns chans, så hittar vi bara en villa åt oss så kan vi sälja lägenheten. Nackdelen är att det inte finns något intressant och vi hade inte tänkt flytta förrän nästa år så vi tar det lugnt just nu.

Sen är det bara 1 vecka kvar tills vi hämtar lilla Dirkegumman. Vi har ju halsband och koppel sen Elo, men det känns jättefel att använda det. Vi får se hur det blir, kanske återanvänder vi lite av hennes saker men som det känns nu... nej. Det är hennes saker liksom. Min älskade Rantas saker. Ingen ska slita på dem egentligen.

Bädd har vi inte dock, men jag har en känsla av att den kommer att bli halvt om halvt uppäten. Jag har lärt mig av Elo, inget var helt efter att hon varit valp.
Vi får se, antingen så blir det bara ett lite tjockare täcke på golvet eller så blir det en plastbädd med täcke inuti. I vilket fall som helst måste vi ha något som tål att... ehh... slitas i. *fniss*
Det känns verkligen spännande. Vilka förväntningar jag har på henne... OCH mig. Det här kommer att bli sååååå jädra kul. Förhoppningen är att hitta lite bra träningskompisar med.
På onsdag i nästa vecka ska jag dessutom åka och titta på ett MH för första gången live, skitkul. Det tackar jag Madde för på kennel Daleos. Jättekul att jag får vara med på det trots att jag inte har hund ifrån henne.

Jag har så mycket på G just nu så det bara spritter i hela kroppen. Det är bara att hoppas att allt klaffar för oss, så mycket otur som vi har haft. Som tur var verkade Anna på Askelons vara den utlösande faktorn för sen jag fick reda på att Dirke var vår så har det bara gått upp och upp och upp. Vilken jädra härlig vår/sommar jag kommer att ha! Även om inte allt klaffar så har jag varit på bra humör iaf.

Nya bilder på lilla Dirke!

Ett stooooort tack till Carolin Kindman som har fotat min lilla prinsessa och skickat dem till mig... Med andra ord lånar jag dem av henne och hon äger rättigheterna till dem!

Hon är ju helt otroligt söt! Hon har växt massor men verkar lika pigg och söt som när vi var där. Kanske till och med piggare än när vi var där. 4-veckorsvalpar sover ganska mycket. Jag kan ana lite busiga ögon redan här nu så jag tror att vi kommer att ha fullt upp med henne. Wow, så kul att få se henne igen, lite uppdaterad.
Nu är det inte alls så länge kvar tills vi får hämta hem henne, rättare sagt 11 dagar om jag inte räknat helt fel. Hur mycket får man längta och vänta egentligen? Jag vill ju visa upp henne för världen redan. Vad tycker ni som läser??? Är hon lika söt fortfarande? :-D

Gnäll [och så lite bilder]

Idag var jag ner på stan och skulle inhandla nya Adidasskor till mig själv. Mina gamla Superstarpjuck är så sönderslitna att de snart ramlar isär utan hjälp. Det fanns dock inte min storlek i någon av de affärerna som säljer just Adidas Superstar II.... Fan, att man ska ha en så vanlig skostorlek.
Jag har jobbat hela veckan... och det har verkligen inte varit en höjdarvecka. I torsdags skulle en kund anmäla mig för att jag inte krullade hans presentsnören. Vi har en paketinslagningsdisk och där finns papper, tejp, sax och presentsnören. Kunden kommer fram till kassan efter att han slagit in sitt paket och säger något jag inte förstår, han kan inte svenska så bra. När jag till slut fattar vad han menar så visar jag med handen att det finns en sax på bordet precis bredvid snöret, definitivt inte otrevligt utan glatt och med ett leende.
5 minuter senare kommer han tillbaka och säger på knagglig svenska att han ska ringa och anmäla mig, för ber han om att jag ska krulla hans snören så ska jag göra det. Spelar tydligen ingen roll att jag sitter på X antal tusen i kassan och inte FÅR LÄMNA den... *suck*

Jag hoppades att fredagen skulle bli bättre. Men icke... En kund, slipsnisse och finkavaj kommer in och ska ha en dammsugare. Han står och skriker vid den andra kassan med kartongen och undrar vad den kostar. Jag kan priset i huvudet och svarar "1396:-"... "Vad då, ska du inte ens kolla vad den kostar???" snäser han tillbaka. Jag svarar att jag kan priset i huvudet och då kommer han fram till min kassa istället.
Jag tar betalt och under tiden står han och försöker borsta bort någon slags smuts från sin handflata (som är helt ren???). Plötsligt utbrister han att han ska byta kartong för att den är så smutsig... Ja, den kanske inte var kliniskt ren, men jag kunde lägga den mot min vita skjorta utan att den blev smutsig liksom.
Jag svarar att det är den sista kartongen vi har och då tänder han till och frågar om jag kan tvätta av kartongen. Jag har självklart varken vatten eller papper i kassan att torka kartongen med så jag visar att toaletten finns precis bakom mig och att det finns papper och vatten där istället, fortfarande vänligt och i trevlig ton...
"Dig får man då verkligen ingen hjälp av!" säger han till mig. När jag frågar vad han menar så svarar han att jag minsann ska tvätta både kartongen och hans kavaj, de är ju smutsiga? Kavajen blev tydligen smutsig på något ställe av själva kartongen? "VAD ville du att jag skulle göra?" kläcker jag ur mig, och nu börjar jag bli lite smått irriterad på honom. Ja, jag jobbar ju där, och då ska jag tvätta av hans kavaj SAMT kartongen.....
Det slutar med att han slänger upp kartongen på disken och vill lämna tillbaka skiten och jag köper tillbaka den utan knussel. Ska tilläggas att han gör det enbart för att jag inte tvättar hans kavaj och kartongen, inget annat. Han blir förbannad för att jag inte lämnar kassan, tar hans kavaj och kartongen med mig in på toaletten och tvättar av dem!!!!
En stund efter att han gått ringer han till butiken och klagar på hur otrevligt bemött han blev och får prata med en av mina kollegor och då har historien ändrats drastiskt. Jag har snäst att han minsann har toalett och att jag inte vet priset på den utan han har fått gissa det och massor med saker som inte stämmer........
Jag kan säga att fredagen gick VÄLDIGT långsamt efter den där kunden. Men kollegan svarade iaf att det inte var mitt jobb att tvätta kartonger och att de faktiskt hålls på ett lager där det faktiskt KAN samlas damm.
Så kan det vara att arbeta inom ett serviceyrke. Men jag anser att det finns gränser för hur mycket service man ska ge.

Nej, över till något roligare:
Morgan fyllde år den 8 maj, men vi hade släkten här på kalas den 7:e. Nackdelen är att Tuva apar efter lite för mycket och Morgan är väl inte sen att visa hur man gör hyss heller. Så nu har väl Tuva lärt sig att man ska leka med kex i munnen eller räcka ut tungan i tid och otid!
Hon var jättesnäll med katterna iaf, fast Kaos tyckte att hon var lite läbbig och höll sig på tillräckligt avstånd att ändå se vad hon pysslade med. Och så försökte han äta upp hennes My Little Pony men det satte elaka matte stopp för.
Imorgon får jag träffa henne igen, det är fixardags ute i Enköping har jag hört... bara jag får gott fika så kan jag åka låååååååångt... *fnissar*

Och sen en bild på Pixen:

Visst är han söt? Fast han har lite stooooora öron och jag tror inte att han kommer att växa i dem, tyvärr. :-D Men han är världens sötaste Yeti ändå. Min lilla snöman.

Och snart kommer lilla Dirke hem. Vi ska bara införskaffa lite leksaker, koppel, halsband och en bädd, sen är vi i stort sett klara. Tiden går dock väldigt långsamt, idag är det hela 13 dagar kvar innan hon kommer hem. Fast det är ju bättre än när de precis var nyfödda, då hade jag ju inte sett henne ens. Och hon är så efterlängtad!

Resultat och bilder!

Ja, så var man hemma från Norge igen. Och Kaos kan faktiskt titulera sig IP S*Glitterbengalen Barney och det känns så kul. Domaren kände igen honom direkt när han ställdes ner på bordet och hon sade till mig att han var underbar och att hon har sagt det förut till mig... Jojomensan, i Borlänge där han fick sin första nominering av henne och sedan BIS. Det kändes jättekul att hon kände igen honom och jag tycker väldigt bra om domaren. Hård och rättvis, precis som det ska vara.
Denna gången blev det dock ingen nominering. Han gick upp emot en manx som redan var EC och var på väg att bli EP, samt att han var ungefär 5 år äldre än Kaos med. En riktigt underbar svartvit kille som lade sig på domarbordet och bara vräkte sig och gosade... *skrattar* Så jag är inte ett dugg ledsen, manxen blev dessutom BIS-K. Men vi fick det vi kom dit för. Åkte hemifrån vid 1 på natten, fick vända 2 ggr på kort tid och hämta saker som vi glömt men sen var vi framme vid 6:10 på morgonen. Jag körde hela vägen *ZZZzzzZZzZzZZ* men jag klarade det iaf.
Vill man se bilder kanske? Några stycken blev det!
Jag vet, Lone Lund (domare) ser lite skeptisk ut men det var hon absolut inte :-D. Det gäller att spana ordentligt på katterna nämligen.
Här är det innan nomineringen och Kaos är inte så farlig som han ser ut. Han är som en rottweiler, prata mycket och undra vad som händer men han är hur snäll som helst i famnen och på bordet. För att inte tala om hur han gosar i buren och älskar när folk kommer fram och pratar med honom. Om folk fick gosa med honom skulle han med glädje ligga där hela dagen och bli klappad! En liten närbild på min underbara Internationella Premier-katt! Jag är så stolt äver honom, för han har suttit 5 timmar i en bur i bilen, i bur på utställningen och sen 5 timmar hem i buren igen. Det låter nästan som djurplågeri men han led inget kan jag säga. Han gosar, pratar, går på låda och är väldigt lugn så det känns jättebra. Fast det är ganska jobbigt för öronen att höra hans prat i 5 timmar.
Under några powernaps som jag tog på vägen hem var det som att vara i ett svart hål tillsammans med kvackande ankor... Alltså hördes Kaos igenom powernapen... :-D

Och hemma hade de andra 2 varit jättesnälla, de kom och hälsade oss välkomna hem och pussade igenom Kaos grundligt. Skönt att vara hemma igen!

Och slutligen måste jag bara visa en bild på lilla Dirke:

Visst är hon underbart söt??? Och vilka färger hon har nu, hoppas att de håller i sig! Saknar henne massor redan men nu dröjer det inte alltför länge innan hon kommer hem och blir undersökt av 3 nyfikna katter! Tänk om tiden kunde gå liiiiite fortare?

Många dagar går...

... och bloggen blir inte så ofta uppdaterad längre. Jag vet, det är lite trist, men så är det när man har mycket att göra. Håll ut ett tag till, innan semestern blir det mycket och då orkar jag inte sitta vid datorn när jag kommer hem också. Det får jag nog av på jobbet när man stirrar in i en skärm mest hela tiden.

Men iaf, nu till något roligare. Den 1 maj hade vi EFIT och just den dagen blev det till att åka till Falun och träffa uppfödaren Anna och lilla underverket Dirke. Ja, namnet är ju klart nu, det blev klart idag när jag ringde och frågade om hon kunde få heta det i stamtavlan med. Och visst, med lite minnessvårigheter tror jag att Anna kommer underfund med namnet till slut! *fniss*
Hon var helt underbar, precis så som jag tänkt på så ofta. Busig med en liten antydan av kampvilja. Hon drog och slet i min strumpa, busade och sprang omkring och man ville bara plocka upp henne i famnen och pussa och gosa hela tiden. Jag var bara så rädd att tappa henne så jag vågade knappt röra vid henne, hon var ju så liten.
Men efter att ha fotat henne X antal gånger så fick jag mig en liten gostur och det fick Morgan också. Och det var med sorg i hjärtat vi var tvungna att lämna kvar henne där. Inte för att hon inte har det bra, hon har det BÄST där hon är nu, men för att hon var så söööööt så man vill bara rama in henne! Jag tror att hon kommer att bli ett underbart tillskott för vår familj.
Jag har dessutom fått kontakt redan med några till som har hund från samma kennel som är aktiva med sina och det känns toppen, så många trevliga människor så jag har gått som på moln de senaste dagarna. :-D

Ikväll åker vi till Norge med Kaos... Lilla Basseman ska nämligen ställas ut i Skiptvet i en förhoppning om att han tar sitt sista CERT i Premierklass. Tar han sitt CERT imorgon så blir han Internationell Premier, ett steg uppåt. Snälla alla ni som läser, håll tummarna att det går bra! Skriv gärna en kommentar här i Bloggen så jag vet att ni tänker på oss.
Men nu måste jag faktiskt hjälpa till att laga lite sallad och samtidigt försöka kolla på min favoritfilm "Braveheart". Det kan vara skönt att gråta lite nu också efter all lycka.. Massor med känslor på en gång!