Förlorar snart förståndet...

På mina grannar. Vi bor i en bostadsrätt, en ganska liten förening men väldigt många pensionärer. Det lustiga när det gäller äldre människor är förmågan att prata skit, förpesta livet för grannar och förmågan att lägga sig i precis allt.
Det går inte en dag utan att man möter en granne som ska påpeka något om vad man gör. Igår var det en kärring som kom fram när jag tränade passivitet ute på gården. Det verkar som om Dirke är allmän egendom när man är utomhus.
Hon kom fram trots att hon såg att jag tränade med Dirke, först var hon på väg bort, sen vände hon och stegade fram till oss, jag vägrade titta upp och hälsa.
"Åh, den är ju så söt, eller hur?"... Näääää, menar du? "Vad är det för ras?"... Rottweiler, svarade jag... "Åh, då ska jag skynda mig härifrån!!!". Så från att ha kommit och stört oss i träningen, tyckt att hon var jättesöt till att skynda bort från oss för att hon är rottweiler. *suck, pust och stön*

Sen har vi en äldre herre här i området. Han har sin bil ståendes precis nedanför vår balkong, vi har sett honom komma och gå MÅNGA gånger. Han måste nämligen känna på alla dörrar minst 5 ggr innan han kan gå vidare. Så går han några hundra meter bort, kommer tillbaka och känner igenom bilen igen.
Han hakade på mig och Filur förra sommaren. Babblade om att man måste låta hunden göra som den vill, man ska inte uppfostra dem, hundarna vet hur man ska göra automatiskt. Han hade haft jakthundar och han behövde inte göra något alls för att uppfostra dem. Shit, vilken tur han måste ha haft, tänkte jag redan då.
Idag kom han igen där Dirke hade ett av sina ryck. Den här gången kom han dessutom fram till oss. Annars brukar han följa efter oss, direkt i våra fotspår, några meter bakom.
Men idag kom han fram när Dirke skulle äta gräs, grus, sten, händer, kläder och allt det där som många valpar brukar göra. Dessutom har Dirke en förmåga att kasta sig omkull om hon anser att man inte ska gå vidare. En fläck som luktar gott eller något. Det finns inget att göra annat än att faktiskt släpa med sig henne för då brukar hon resa sig upp ganska snart. "Men du måste låta hunden rulla sig om den vill!" kläcker han ur sig. Tidigare har det låtit "Man måste låta hunden hälsa om den vill, man måste låta hunden hoppa om den vill, man måste låta hunden bitas lite om den vill"... Men för i helvete, vem vill träffa henne sen när hon väger 35-40 kilo då? Då kommer gamlingarna att gå omvägar runt oss, småklagandes att hunden är livsfarlig och låter? Då är hon inte så charmig längre. För min del är hon inte charmig nu heller när hon bits? När ska folk fatta att JAG MÅSTE FÅ VISA MIN VALP HUR MAN SKA BETE SIG REDAN FRÅN START? Man får inte bitas, inte hoppa, inte springa efter bilar, inte hälsa på allt och alla, inte göra utfall mot andra hundar (nej, hon gör det inte heller men Elo gjorde det).... Please...

Jag håller på att få permanenta skador alltså. Jag hatar mina grannar. Så enkelt är det. Det har gått så långt att jag faktiskt inte ens orkar hälsa på folk längre, för de ska HELA tiden ha något att klaga på. Antingen klaga i tysthet eller göra som granntanten bredvid oss, skrika könsord efter mig för att hon inte fick hälsa på Filur en gång... Eller granntanten under som hotade att mörda Elo... och alla invandrare vi har här i stan.

Jag skulle kunna ge mitt högra ben för att få slippa dessa grannkärringar och gubbar. Annars kommer jag att vara skadad för resten av livet. Ge mig ett hus på landet med MINST 1 timme till närmsta granne. Halleluja.

Valpkursstart & surig kärring

Idag hade vi valpkurs för första gången. Teorin handlade bara om att instruktörerna presenterade sig och så fick vi göra det. Dirke fick vänta i bilen och det var nog bra det. Bättre att börja på en bra kula än att släpa in henne bland iaf 8 andra valpar varav några skällde som bara den.

Efter det gick vi ut på planen en snabbis och vi fick göra första kontaktövningen, att säga valpens namn och berömma när den tittar. Hmmm, Dirke satt mest och glodde på mig hela tiden så vi fick testa att gå runt lite istället. Här visade Dirke istället att vi minsann tjuvtränat för hon skulle minsann sitta fot istället, vilket jag tycker visar att hon och jag faktiskt har ganska bra kontakt. Instruktören kom och sade det med, att vi hade tränat innan och det stämmer ju. Jag har nästan kört bara kontakt och inkallning, jag skiter i sitt och ligg just nu.

Dirke är väldigt avslappnad bland andra hundar, något jag är väldigt glad över just nu. Tidigare hundar har varit helt överglada i dem och jag har fått kämpa i extrem uppförsbacke och nu har jag en liten plutt som hellre satt på rumpan helt och stirrade på mig! Helt underbart!!!

Dagen började dock inte lika bra. Dirke fick fatt i en sten som hon satte i luftstrupen först, harklade upp den i munnen och svalde den rätt lika fort. Livrädd blev jag, men jag kan ju inte magpumpa henne... Strax innan 12:30 gick vi ut igen på gräsplanen bakom husen och helt plötsligt hittar hon en risig björkkvist som hon börjar slita i. Sen ser jag hur hon sätter i sig en stooooor flisa och börjar harkla, hosta och kippa efter andan. Lite lätt panikartad sätter jag efter henne för hon var ju lös och hon springer undan först och sen kastar hon sig omkull på backen, på rygg. Jag efter och bänder upp käken på henne och börjar grota efter den där äckliga flisan som sitter långt nere i gommen på henne. Hon piper och skriker och jag blir frustrerad när jag hör en av tanterna från villan bakom oss vråla: "Vad gör du med valpen? Du slår henne ju!" Ehhhh...
Hon fortsätter vråla medans jag får upp flisan och då är jag så förbannad på tanten så jag lyfter upp Dirke i famnen, stegar fram till henne och säger åt henne om hon verkligen såg det hon ville se, eller om hon såg sanningen. Jag hade redan kastat flisan i gräset längre bort så den kunde jag ju inte visa upp.
Hon fortsatte att jag misshandlade valpen, hon hade hund själv OCH katter och hon skulle anmäla mig för polisen för att jag slår hunden!
Till slut blev jag så förbannad att jag bara lämnar henne där, går tillbaka till kopplet som jag kastat i gräset och hittar flisan, tar med mig allt hem igen. Där håller jag på att koka av ilska.

Jag hade stor lust att gå tillbaka till kärringen och visa henne flisan och sen be henne låta sin egen hund sätta den i halsen. Man ska inte vara snabb att döma om man hör en hund pipa, det kan bero på många olika saker och just i detta fallet råkade jag vara en hundägare som faktiskt blev skitskraj i den situationen. Och hellre en pipande, levande valp än en död valp som kvävs av en flisa eller får opereras endast 13 veckor gammal... Jag har hört mer än 1 skräckhistoria om just torra träflisor.

Jaja, det var den enda tråkiga incidenten idag iaf, vi har tränat inkallning och att hon ska SLUTA plocka upp saker från backen och det går framåt. Sakta men säkert.

Helgens bravader!

Oj, vilken rolig helg vi har haft. Man har knappt haft en lugn stund.
Först och främst ska jag meddela hur resultaten blev, trots att de går att se under Resultat.

Vi börjar med Kaos på lördagen. Han tog sitt CERT (CAGPIB) på lördagen. Dock så skrev domaren under "Allmänt intryck" att han var lite osäker och det var han. Tyvärr verkade han inte gilla domaren alls och under bilfärden på morgonen hade han det jättejobbigt så det var ingen höjdardag. Trots det fick han sitt första CERT i IP-klassen! Stolta som tuppar var både jag och Morgan.

Sen har vi Svinpäls lördag... han fick självklart sitt CERT (CAPIB) av samma domare som bedömde Kaos. Svinpäls var mycket lugnare fast han vrålade som vanligt i famnen. Han låter ju bara som en hel hord med barn som nyligen blivit skrämda i "Spökhuset" på Grönan men han är helt avslappnad. Domaren ville sen ha upp honom igen för eventuell nominering och där tog hon upp 5 st. 2 abysar, 1 somali, Pix och Svinpäls. Alla i kastratklass för det är så man tävlar. Jag trodde att någon av abysarna skulle ta det, men den första som fick gå var en av de blå abysarna.
Jag tänkte direkt att den andra abysen tar det. Sen fick somalin gå. Kvar var jag med Pix, Morgan och Svinpäls och den andra snygga abyn. Sen fick jag gå. Och när jag försvann till buren och stoppade tillbaka Pix hann domaren kika extra på Svinpäls. Han fick ställas ner på bordet igen och domaren lyfte upp honom och sade: "Han låter men han är helt avslappnad"... Och sen visade hon att lilla knäppSvinpäls fick sin första NOMINERING!!! Jag fick en stor chock, jag trodde aldrig att han skulle bli nominerad för de andra domarna han har haft har inte gillat hans typ framför varken Kaos eller Pix. Men domaren var noga att påpeka att OM han beter sig illa så drar hon honom direkt och det förstår jag ju. Men jag (och andra som känner Svinpäls) vet att det pratas mycket men det är väldigt lite verkstad.

Sen kom lilla Pix. Domaren kände igenom honom, önskade mer haka och lite bättre nos. Där tycker jag att de har fel. Alla älskar Kaos nos, men faktum är att han har minst nos men störst noskuddar. De andra 2 har vida, stora och fina nosar som bengalen SKA ha. Svinpäls har nog vackrast nos skulle jag vilja säga. Men han fick beröm för hur vacker päls och kontrast han har för att vara snöbengal. De domare som sett Pix har berömt honom MASSOR för dem och för att hans mönster är så väldigt jämt. Han fick sitt CERT (CAP) och jag var superglad för nu hade det gått bra för alla bänglar. Vi fick det vi kom för OCH dessutom en nominering för den "kastrerade Pavarottin" som vi har!!! :-D

Tyvärr fick inte Svinpäls en enda röst av domarna i panelen sen, men vad gör väl det? Han vann halva publikens hjärtan när han satt och vrålade i panelburen när alla assistenter bara sket i honom och passerade buren. Han ville ju ha sällskap. Det var en ung tjej som först såg liiiiite skeptisk ut när hon skulle plocka ut honom från buren men han tystnade direkt när han fick sällskap och satt lugnt och snällt på bordet, satt som en surikat när domarna kom med sina vippor och ville se honom, 2 av domarna iaf. De andra ägnade inte honom en blick i stort sett.

Båda dagarna var min familj monstervakt. Ja, alltså, åt Dirke. Hon är ett riktigt monster som numera både har kissat och bajsat in sitt revir där. *hahaha* Så kan det gå när man inte är van med valpars sätt att kissa och bajsa. Fort går det. Dessutom var hon som en jädra grävskopa på gräsmattan, nedre delen av käken drogs längs backen och sen åt hon allt som hon kunde komma åt. Det var faktiskt äckligt att se henne.
Fast hon blir bättre och bättre, men det som kommer in måste ut. Eller som Emma sade: "Kommer det intänkter kommer det utgifter" och det stämde verkligen med Dirke. Hon bajsade 8 gånger på lördagen tror jag och det var mest grus och gräs som kom ut. Men allt som allt så var hon ganska duktig fastän hon visade vad de små valpgaddarna kan åstadkomma.

På söndagen gick det minst lika bra för vår del. Kaos tog sitt andra CAGPIB och Pix tog sitt andra CAP. Svinpäls blev ju stoppad på lördagen iom att han tog sitt andra och slutliga svenska CAPIB. Men ingen blev noninerad på söndagen och det är absolut inget jag är ledsen över.

Så resultatet av helgen är lyckad. Dirke fick bra hundvakter, katterna gick bra och skötte sig över förväntan, jag och Morgan träffade trevliga människor och katter, vi fick god middag hos mor och far, alla resor gick bra. Och utställningarna var så bra ordnade av Uppsala Kattklubb och Absolut Kattklubb att de stängde redan klockan 17!!! Helt underbart.

Nu ska jag visa lite bilder från dagarna som varit.

Ovan: Svinpäls sitter i buren och ser fundersam ut... Ovan: Pix bedöms noga av lördagens domare Elisabeth Raab-Alvarsson.
Ovan: Kaos bedöms av söndagens domare Penny Bydlinski. Ovan: Kaos står fortfarande på bordet och sniffar igenom saker och ting.
Ovan: Pix anser att det är skoj att sitta på armen och spana in andra katter.
Ovan: "I don´t like his head. I like the rest, but I don´t like the head! A very interesting looking cat... Bengalbody with a burmese head..."
Ovan: Tuffa Armani hänger med på utställningens bravader han med!

Nu har man sovit gott inatt och alla katter och hunden med. En tröttsam helg med andra ord. Och så glömde jag totalt bort EFIT så det blir ingen sådan den här månaden.

Sommaren är visst här...

... och den kom med stormsteg! Jösses, så varmt och skönt det har varit. Det har dock gjort att lilla Dirke inte har orkat med så mycket, hon har varit väldigt seg och trött på dagarna och tagit igen det på kvällarna. Hon har dock börjat förstå vart man ska springa och sätta sig när man kallar in henne och hon gör ganska raka sättanden i fotposition med. :-D
Idag är det svalare ute och det gjorde att hon faktiskt orkade hålla igång lite mer ute. Hon rejsade lite på gräsmattan och så tränade vi på att greppa pinne och hålla kvar lite vilket hon klarade nästan galant. Vi måste bara hitta lite spårpinnar att träna med också. Men nu börjar hon plocka med sig kottar och pinnar och kommer med dem till mig vilket jag tycker är kul och det uppmuntrar jag massor. Oftast när jag blir glad så släpper hon det hon har iofs, men hon dyker in ibland med sina fynd. Rätt som det är kommer hon väl med något riktigt äckligt som jag råkar få i handen! *hehe*

Dirke ligger och ser söt ut!

Annars gör vi inte så mycket, tränar ensamhetsträning och rumsrenhet vilket jag tycker går galant. Hon är väldigt duktig på att göra av sig utomhus och det underlättar ju massor.

I helgen är det kattutställning och lillasyster Emma har minsann sagt att hon ska vara hundvakt. Är det fint väder kan man ju vara ute hela dagen med henne vilket nog är bra.
Jag själv ser fram emot utställningen massor, fast det är lite trist att få stå inne i en idrottshall om det ska bli lika fint väder som i veckan. Jaja, det får jag ta igen en annan dag.

Kaos ser dock lite surare ut... Nattidags för honom.

Idag fick jag sova till 10 iaf. Jag stoppade i öronpropparna för annars vaknar jag när Dirke ligger och fnyser och skrapar med tassarna på väggen när hon myser. Det är iofs ganska sött... när man är utvilad och pigg, ja! ;-D

Kaos snusar i klösträdet!

Och nu är det väl visst dags för dagens latte tror jag. Sen blir det en sväng till antingen skogen eller klubben och bara vara för ikväll blir det maratonensamhet för Dirke för första gången. Det är möte i föreningen och det tar cirka 2 timmar. Vi får väl se hur hon klarar det, jag ska göra henne så trött som det bara går! *hehe*

Bilder & lite uppdateringar

Puh, nu kommer en liten uppdatering igen om oss och om monstrena.
Jag har haft ont i halsen ända sen jag blev dålig och nu börjar jag lessna. Det är vidrigt jobbigt att inte bli frisk och jag är sååååå trött mest hela tiden. Dagarna passerar tack och lov ganska fort så jag ser alltid fram emot nätterna när jag får lägga huvudet på kudden och snusa lite.

Annars funkar allt bra. Dirke är fortfarande lite pipig, vilket jag inte riktigt gillar och jag vet inte riktigt vad hon menar. Hon kan ligga i sin säng och pipa, nyrastad, nyäten, nykelad och allmänt lugn men ändå måste man pipa.
Inatt pep hon så jag vaknade, tog med henne ut och skulle låta henne kissa. Tror ni monstret kissar? Nej... hon sätter sig mitt på vägen och stirrar på mig. Jag får lyfta henne av vägen till gräset, då kissar hon. Sen tänkte jag att jag väntar på bajset. Inget kom.... Så vi gick in och nannade igen. Men det var inte för att hon var nödig som hon pep. Jaja, hon kanske växer ifrån det med.
Självklart har jag några bilder med. Man orkar inte släpa med sig en stor kamera, bajspåsar, koppel, godis och en lite större valp på rundorna alltså. Så bilderna är väldigt sporadiska.

Dirke sitter och är självklart... sötast i rottisvärlden: Och här nedanför har vi lilla Kaos som älgar i klösträdet:
Dirke och Svinpäls har lite att reda upp minsann:
Sötast i rottisvärlden igen:

I vilket fall som helst så är det skönt att ha semester. Och att bara vara ledig. Men samtidigt är jag lite rastlös. Jag vill att Dirke ska vara så pass stor att hon ska kunna hänga med på sena långpromenader på kvällar/nätter, köra igång med tävlingslydnad, vara rumsren och allt sådant som hon inte är nu. Skynda skynda!!! :-D

Imorgon fyller lillasyster år. Ska bli gott med marängtårta som jag blivit lovad dyrt och heligt. Och så får vi träffa alla igen, inklusive Tuva. Nu var det länge sen. Dirke ska premiärvisas för Tuva, vi får la se hur det blir mellan de 2 små. Dirke är dock väldigt lugn och kan ligga lugnt och stilla på gräset för det tränar vi ofta på här bakom i parken. Hon är nästan så lugn att hon är svår att få igång? Jag trodde ju att hon skulle bli jordens monster men hon lullar på bakom oss, snaskar gott och tar det lugnt bara. Ibland kan hon få ryck men det är sällan. Sätter man sig i gräset kommer hon dit och sätter sig och stirrar på en. Jätteskönt istället för att hon ska fara och flänga!
Jag blir lite ledsen för kattutställningen nästa helg krockar ju med SSU:n. Så jag kommer inte att få se mamma Clara tävla lydnad, alla fina rottisar som springer i ringen och kanske träffa på roligt rottisfolk. Iofs, kattfolk är inte så tråkiga de heller men hellre utomhus i solen än inomhus i en hall. Jaja, nästa år får jag tänka efter före.

Tiden rusar iväg! [bilder]

Ja, den gör det så fort att jag inte ens hinner blogga, ringa runt till folk eller mejla. Man hinner inte med så mycket när man har valp, det tar upp hela ens vakna tid och man drömmer om henne på nätterna.
Hon är ganska snäll, busig, lite mesig ibland, VÄLDIGT oförsiktig, fundersam och väldigt, väldigt envis! Det sistnämnda kan vara en bra egenskap om vi tar vara på den, men när envisheten gäller att jaga katter, försöka ta sig upp i soffan och bita på förbjudna saker så är det inte lika bra *skrattar*.
En enda olycka inne på 1 vecka och 1 dag. Det tycker jag är väldigt bra. Hon håller sig på nätterna från 12 på natten till 6 på morgonen och därefter somnar vi om oftast till 9:30. Sen är det full rulle. Och hon blir väldigt obstinat och tjurig när hon är trött, det är då alla valpbusigheter kommer fram. Då gäller det att hålla på reglerna och vara stenhård för efter 7 minuter brukar hon däcka någonstans i vardagsrummet. Jag tyckte Elo var envis, hon var en dröm vid 3 månader om man jämför med den här krokodilen. :-D

Igår tog vi bilen ut till en liten promenadväg och lät henne strosa runt i sin takt. Det bästa med att vara valp enligt Dirke är att nosen är så nära backen att man hittar ALLT som man kan äta. Det spelar ingen roll om det är snus, cigarettfimpar (och folk ska klaga på att hundägare inte plockar upp bajs, men för i helvete, era jävla nikotinklumpar/fimpar då???), löv, gräs, skalbaggar (bläää), kattbajs, harpluttar, sten... ja, ni har nog räknat ut att det mesta slinker ner.
Inte undra på att hon inte är så hungrig på dagarna, hon har ju magen full redan på första promenaden! Bilder:

Hon äter upp hela frukosten och kvällsmålet men dagsmålet blir väldigt lite eftersom hon har så mycket annat i magen. Och man hinner omöjligt med att hindra dem från att mumsa heller. Men söt är hon. Och sötheten övervinner envisheten fastän man ibland har lust att binda fast alla benen i varandra och stoppa henne i gipsvagga. :-D

Häromdagen hoppade hon nerför några trappsteg här utanför, helt utan att tänka efter före och se, det gjorde ju ont i lilla tassen. Och jag tänkte direkt att nu kommer det att gå illa. Men efter någon timme rejsade hon utan trubbel. Och trappen går hon väldigt försiktigt i numera.
Att ha en valp lös är som att vänta på att en bomb briserar.

Idag blev det ett litet framsteg dock. Hon har inte vågat kampa med mig direkt utan har hon velat leka har hon tagit sitt pick och pack och dragit åt ett annat håll. Nu kommer hon som ett skott och ska kampa med kopplet (ja, det är OK att kampa med det när det inte sitter fast i henne) och hon gör det ordentligt. Och hon går utmärkt att avbryta med. Känns jätteskönt, hon går igång på saker som dras längs backen så vi kommer att leka mycket med saker som sitter fast i snören. Då är matte det roligaste som finns. Förutom då när man ska plocka bajs och hundkräket sitter fast i botten på bajspåsen helt plötsligt. Eller när man ska sopa undan kattsanden från golvet och hundkräket sitter fast i borsten! *haha*

Och slutligen... Sen Pix kastrerades har det lugnat ner sig ganska mycket i kattflocken. Faktum är att Svinpäls och Pix numera ligger och kramas med varandra ibland och självklart måste det ju förevigas. Även om de ser ut att skämmas när man hittar dem...

Nu har jag även fått bekräftelsen från Uppsala Kattklubb och Absolut Kattklubb så nu ska alla 3 bänglar ställas ut den 17-18 juni. Känns kul, syrran får sitta hundvakt... *haha*