Ingen ork... ingen ro...

Jag vill så gärna fortsätta blogga och hålla hemsidan igång. Men orken och viljan tryter väldigt hårt just nu.
Jag är inte engagerad i det hela alls och det känns som om jag har alldeles för mycket att göra.
Det var länge sen jag hade en dag som jag bara var hemma och tog hand om lägenheten, katterna, hunden, mig själv. Tiden försvinner hela tiden till annat och jag mår lite dåligt över det hela.

Dirke är inne i en något så himla sjuk trotsperiod nu, blir övertriggad, biter i händer och hoppar och studsar värre än vanligt. Hon äter upp hela jävla Tellus utomhus och jag blir frustrerad och irriterad. Tillbaka på ruta ett igen.
Vid det här laget är det ingen idé att ens försöka träna något med henne för ingenting funkar. Spårar vi käkar hon istället upp spåret och dess innehåll inklusive hela skogen, tränar vi lydnad skiter hon antingen i mig eller så hittar hon något att äta. 8 månader... Ja... Vad har jag framför mig då? Jag hoppas att det här är det värsta.
Och nej, jag behöver inga ifrågasättningar eller pekpinnar om detta. Jag är så sjukt less på folk som inte känner oss som ska komma med sina lösningar för det enda jag inte har testat är stackel, elhalsband, bryta av alla benen och slita ut alla tänderna. Fast jag tror inte det fungerar heller... *ironi*
Möjligen är sista utvägen ett så kallat fjärrhalsband men jag vete fan. Inget är ju obehagligt för hundkräket.

Nu tar jag en paus...

Lyckad spårdag och fullbokad helg!

Idag hade vi en liten lucka i alla saker vi pysslar med. Så vi tog bilen med Dirke i självklart och så brummade vi till en liten skog och tänkte testa att spåra. Det var ett tag sedan vi gjorde det och som vanligt hade jag inga förhoppningar om att hon faktiskt skulle ner med nosen till största delen så jag slipper bli besviken.

Vi tog en runda på 30 minuter efter att spåret lades och hon fick springa sig trött. Och sprang, det gjorde hon. Och var superduktig. Hon käkade bara något litet som jag sedan stoppade henne för och sen var det inget mer. Tala om att jag var förvånad och MYCKET glad eftersom jag slapp bråka med henne.

Spåret då... det gick superbt! Det var ett kort spår igen, cirka 50 meter i svag uppförslutning. När vi selade på henne var hon så lugn och harmonisk. Jag visade på spårstarten och hon sniffade, bökade, funderade och vandrade runt, näsan arbetade hela tiden. Sen drog hon iväg och enda gången hon tappade spåret var när klantmatte hade mobilen igång och mamma ringde. Dirke stannade upp, kom ner till mig och ställde sig och tittade på mig medans jag tyst sade att mamma skulle ringa lite senare. När jag lade på drog Dirke iväg igen, som om hon väntade på att jag skulle bli klar. Det var dessutom enda gången som hon gick lite fel men hon hittade ju snabbt tillbaka till spåret.
Som slut hade vi hennes läderkampleksak som hon verkligen har fått upp ögonen för och som hon kampar med för glatta livet. Herrejösses, så kul hon hade!Vilken lyckad dag!!!

Igår fick vi besök av Anna och Helena. Det var dags att förnya lite TV-apparater hemma hos dem så med en platt-TV och ett fäste rikare åkte vi och handlade ingredienser för lite tacos. Det har jag längtat efter ett bra tag.
Efter det bjöd Morgan och jag på kaffe latte och nybakt kaka OCH 2 Rummyspel. Jag kan ju erkänna att det inte var något höjdarspel från min sida så resultaten är inte så mycket att skryta om. Det tar jag igen en annan dag!
Det var mycket trevligt att de dök upp så där, bara helt apropå. Vi hade en mycket trevlig kväll!
Klockan 23:30 begav de sig hemåt och jag fastnade framför datorn och pratade med Stéphanie från Amazing Nature's. Det blev långt efter klockan 1 på natten som jag hamnade i säng, äntligen.

Och imorse ringde mor och väckte mig. Så idag blev det att hämta ut mina efterlängtade "Frasier"-boxar (3 st) och efter det spåret med Dirke. Snart kommer med andra ord mor och far så det lär ju bli fullt hus och att äta god mat för nu är vi hungriga som vargar igen.
Snacka om att det är fullbokat hela tiden för vår del. Men nu hann vi iaf träna lite hund däremellan, hon har fått vila ett bra tag!

Katter, katter!

Helgen har bestått av utställning för bänglarna. Alla 3 katter, hunden samt 2 människor åkte upp till Fryshuset för att ha kul.
Kul hade vi. Träffade på så många roliga och underbara människor den här helgen, något som gjorde att dagarna gick fort. Sjukt fort! Alla katterna skötte sig precis som jag önskade, det enda var att Kaos inte gillade den fertila bengalhanen till höger om vår bur, men man kan ju inte gilla alla heller. Det kan jag inte kräva.
Certen for in till höger och vänster. Kaos fick sitt första CAPE på lördagen, det andra på söndagen. Svinpäls fick sitt första CAGPIB på lördagen och på söndagen kom det andra. LitenSkiten Pix fick CAGPIB OCH NOMINERING båda dagarna. Mäktigt och underbart!!!
Domarna var mycket bra på lördagen, jag är nöjd faktiskt. Luigi Comorio var domare för BEN n 24 33 (Pix) och Ad de Bruijn var domare för BEN n 24 (Kaos och Svinpäls).
Idag var Alexey Shchukin domare för alla 3 och han skötte sig också!

Gårdagen var dock full av irritation på vissa moment. Dels för att det var sååååå sjukt tight att komma fram med katterna till domarna, det fanns ingen plats och folk visade ingen hänsyn ALLS. Mycket stressande för både katter och utställare. Sen att folk släpar fram sina stolar och ockuperar ÄNNU mer plats, det var MÅNGA som blev irriterade på det.Idag var det mycket bättre när det fanns mer plats och dessutom var folk lite trevligare och förstående.
Det var lite halvfarligt att gå ner på andra våningen för där fanns det massor att handla. Jag införskaffade mig en vetekudde som man värmer i micron, den ligger på axlarna nu och jag NJUTER för fulla muggar. Idag är jag bara föööööör trött. Jag sade åt Morgan att jag skiter i utställningen både igår och idag när klockan ringde tidigt på morgonen. Igår spelade dessutom tanten vägg i vägg med sovrummet radio klockan 5:20 på morgonen. Idag var hon igång vid 6:30. Vete fan vad jag gör med tanten snart. Är det elakt att önska bort henne?Vi har dessutom införskaffat en munkorg för Dirke. Hon är rent utsagt livsfarlig med sitt ätande och för dagispersonalens OCH vår skull kommer hon att få ha på den i de situationer som man vet att hon stoppar i sig onyttigheter. Det ser helt fel ut att komma med en rottweiler som har munkorg, men nu orkar jag inte bråka med henne på varenda promenad som hon blir uppspelt på och dagiset har snart fått slut på väggar, lister, bäddar och fåtöljer. Minst sagt väldigt irriterande det med. Nu har vi packat in dagens skörd av kokarder, tröstpriser, njutit av gott sällskap, njutit av vetevärmare, ätit onyttigt, sovit väldigt lite, pratat mycket, stressat, skrattat och bara haft en otroligt späckad helg så nu tror jag att sängen kallar.