Idag kände jag att det var tid att skriva lite. Det har funnits tid att ta det lite lugnt och det känns lite bättre med tid och ork numera.
Igår var vi på Älvsjömässan och kikade in lite rottisar. Kennelmamma
Anna SMS:ade mig på fredagen och undrade om vi skulle dit och visst, det var ju inplanerat. Så vi åkte upp och träffade henne, hann prata lite innan det var dags för lite shopping. Vi som inte ens planerat att handla något. Det blev istället några tusen som försvann från plånboken.
2 filtar, en Robust helbur till bilen och en Portable PetHome som vi nog kommer att få mycket användning av. Nu ska vi bara bli av med Mimsafen, någon som vet någon som vill ha en halvbur av märket
Mimsafe får GÄRNA höra av sig. Den är den största modellen av halvbur iaf. Den ligger ute på Blocket för 3000:-.
:-D
Dessutom är vi klara med alla julklappar. Hur skönt är inte det då? Ingen stress direkt och klara redan 10 december. Alla är inslagna och klara.
Det är inte långt kvar till julafton men jag har inte så mycket julstämning direkt. Helt bart på backen, ingen gran hemma och vi har inte ens så mycket julpynt. Nu undrar väl säkert familjen vem som ska ha alla dessa julklappar? Tuva, så klart...
Nä, det blir en överraskning på julafton istället. Se och njut!!!
Fast pepparkaksdeg har det ju blivit.
Imorgon är det jobb igen, hela veckan lång. Man åker hemifrån när det är mörkt och när man kommer hem är det lika mörkt igen. Dirke får träna på att plocka upp apportpinnen, position och kontaktövningar inomhus med mig, det känns tryggast så eftersom hon har haft en förmåga att äta upp allt utomhus.
Jag har dock haft henne lös på promenaderna på sista tiden och med en kampboll i snöre och torkad blodpudding har det funkat toppen. Hon kampar som bara den med mig nu vilket känns jättekul. Hon greppar bollen jättebra och drar emot och har till och med börjat morra lite. Hon håller sig nära oss på promenaden och kommer mer än gärna fram till oss och tigger antingen godis eller kamp, så vi belönar hennes initiativ.
Hon börjar bli så stor nu, tyckte det var nyss hon var en liten bebis som man sprang upp och nerför trapporna med. I famnen dessutom. Nu... är hon betydligt större... Det är dock kul att se att vi börjar komma överrens igen, hon är så miljöstark och självsäker.
Hon undersöker saker helt själv, knallar bara rakt in i rum och skrymslen som hon aldrig varit i tidigare och hon visar ingen som helst rädsla.
Nu har jag iaf kråkat en liten uppdatering, mer kommer väl framöver!