Dags igen...
Idag har vi kikat på lite fler utställningar att anmäla till. Det blev Uppsala Kattklubb den 16-17 juni och Speedcat 14-15 juli. Uppsala Kattklubb var jag på förra året och det var den klart bästa hallen vi varit för kattutställning. Och inte blir det sämre av att de har Bengalspecial. Så allt är redan inlagt på Swedbanks hemsida att pengarna ska dras exakt det datumet som anmälningstiden kommer igång. Papprena ska göras redo, ingen av katterna hinner få någon titel innan dess så det behöver jag inte oroa mig för. Det vore ju kul om Kaos kunde hinna bli EP innan detta året är slut! Och att Pix och Svinpäls hinner bli GIP.
Nu dröjer det inte länge innan det är flytt igen. Jag skulle ha anmält Dirke till Lilla Sthlm men det blir inget med det. Det finns inte tid. Lite tråkigt men jag hinner få en officiell bedömning på henne än, hon är ju inte alls gammal.
Jag har haft ont i halsen hela förra veckan och i helgen. Orken tryter och jag sover mestadels när jag är ledig eller kommer hem från jobbet. Jag kan knappt vänta tills våren kommer med sin varma sköna sol, det gröna gräset, fågelsången och när allt börjar slå ut. Dagarna blir lite längre och man blir lite piggare. Som det är nu är det både kallt och trist, med andra ord inget väder för mig...
Här på Bodastigen trivs vi inte alls. Jag har totalt mist orken att fotografera, städa, pyssla och dona. Finns ingen som helst ork eller lust att ta tag i det och därmed vägrar jag ta hem folk hit också. De enda som verkar vara fyllda av lust och ork är de 4-benta. Dirke är på katterna hela tiden och det märks att hennes träning minskat eftersom hon blir en riktig liten satmara när man inte tränat. Vi kommer att ta igen det med råge när vår kurs startar för då ska minsann den lilla svarta drillas på alla möjliga sätt.
Annars tar vi dagen som den kommer, tillbringar mer än gärna helgerna ute hos mor och far på landet. Ingen av oss vill vara kvar här i stan och när vi skulle åka hem i lördags vägrade Dirke helt sonika att komma till bilen. Så Morgan och jag packade snabbt in oss och startade upp bilen, DÅ först blev det fart på henne. Inte ville hon att matte och husse skulle åka ifrån henne men landet är ett stooooort favoritställe. Där hon kan slicka på massor med människor, välta krukor, bli matad med morötter, sno gammelhusses glasögon, äta upp massor med saker från bord i lagom höjd för en liten skitrottweiler, jaga fåglar (och matte blir vansinnig), tigga vid bordet och framförallt... att få massor med kel.
Det är dock ganska kul att se folks reaktioner när hon fisit under köksbordet, för folk börjar vifta med diverse saker för att slippa det gröna oset som följer henne.
Det är som att se en scen ur "Jaws" när vi hälsar på där ute. Sitter alla vid köksbordet ser man precis var hon är, för händerna far upp för att slippa slicket... Man riktigt hör den pumpande musiken, spänningen som stiger och där händerna far upp, där är besten! :-D
Så småningom kanske kameran kommer fram. Då ska ni få se hur eländigt och risigt vi har det, här i vårt råtthål.
Nu dröjer det inte länge innan det är flytt igen. Jag skulle ha anmält Dirke till Lilla Sthlm men det blir inget med det. Det finns inte tid. Lite tråkigt men jag hinner få en officiell bedömning på henne än, hon är ju inte alls gammal.
Jag har haft ont i halsen hela förra veckan och i helgen. Orken tryter och jag sover mestadels när jag är ledig eller kommer hem från jobbet. Jag kan knappt vänta tills våren kommer med sin varma sköna sol, det gröna gräset, fågelsången och när allt börjar slå ut. Dagarna blir lite längre och man blir lite piggare. Som det är nu är det både kallt och trist, med andra ord inget väder för mig...
Här på Bodastigen trivs vi inte alls. Jag har totalt mist orken att fotografera, städa, pyssla och dona. Finns ingen som helst ork eller lust att ta tag i det och därmed vägrar jag ta hem folk hit också. De enda som verkar vara fyllda av lust och ork är de 4-benta. Dirke är på katterna hela tiden och det märks att hennes träning minskat eftersom hon blir en riktig liten satmara när man inte tränat. Vi kommer att ta igen det med råge när vår kurs startar för då ska minsann den lilla svarta drillas på alla möjliga sätt.
Annars tar vi dagen som den kommer, tillbringar mer än gärna helgerna ute hos mor och far på landet. Ingen av oss vill vara kvar här i stan och när vi skulle åka hem i lördags vägrade Dirke helt sonika att komma till bilen. Så Morgan och jag packade snabbt in oss och startade upp bilen, DÅ först blev det fart på henne. Inte ville hon att matte och husse skulle åka ifrån henne men landet är ett stooooort favoritställe. Där hon kan slicka på massor med människor, välta krukor, bli matad med morötter, sno gammelhusses glasögon, äta upp massor med saker från bord i lagom höjd för en liten skitrottweiler, jaga fåglar (och matte blir vansinnig), tigga vid bordet och framförallt... att få massor med kel.
Det är dock ganska kul att se folks reaktioner när hon fisit under köksbordet, för folk börjar vifta med diverse saker för att slippa det gröna oset som följer henne.
Det är som att se en scen ur "Jaws" när vi hälsar på där ute. Sitter alla vid köksbordet ser man precis var hon är, för händerna far upp för att slippa slicket... Man riktigt hör den pumpande musiken, spänningen som stiger och där händerna far upp, där är besten! :-D
Så småningom kanske kameran kommer fram. Då ska ni få se hur eländigt och risigt vi har det, här i vårt råtthål.
posted by Karin at 18:01
1 Kommentarer:
Bilder ser iallafall jag fram emot! Trots att det är ett råtthål! Men just nu har man ju bara en bild i huvudet! Glöm inte att spana in min bilddagbok! Kram på er! Vi ses o vi hörs! PUSSA Dirke från lillmatte!
Skicka en kommentar
<< Home