13 februari 2007

Lite personliga tankar... [bilder på Råtthålet]

Vilken fullspäckad helg jag har haft. I fredags var det bestämt att jag skulle upp till Sköndal och äta lite, dricka lite och prata skit med de 2 bästa vännerna som finns, Camilla och Madde. Det var lika kul som vanligt. Det var bestämt att Morgan skulle komma och hämta mig där uppe. När han kom hem på fredagen var han risig och det har inte blivit bättre under helgen, snarare tvärtom.

I lördags låg vi och sov i stort sett hela dagen. Båda 2. Eller alla 6 kanske jag ska skriva. För alla djuren var lika trötta de. Det var en riktig slappardag för oss alla. Även jag kände mig risig men det gick över relativt snabbt.
I söndags var det dags för födelsedagskalas. Jag skulle åka ensam självklart eftersom Morgan fortfarande låg hemma med feber, så glad i hågen dundrade jag iväg de 10-12 milen. 200 meter från systerns hus fick jag möte på den smala landsvägen så jag gick ju självklart ut lite på sidan, men liiiiiiiite för långt så jag gled av isen som lagt sig på vägen. Helt plötsligt låg jag på sniskan i diket istället... Jaha...
Ringde till Susanne och förklarade att "Jo, det är så här att jag ligger i diket här strax utanför"... Pinsamt värre.
Det drog igång en stor räddningsaktion så till slut var det 6 personer involverade i det hela. Vi fick iaf slutligen upp den nedriga Passaten på vägen igen och nöjda påbörjade vi kalaset. Och ja, bilen klarade sig utan blessyrer men jag var lite skrajsnöre på vägen hem.

Idag fick jag för mig att snabbt fota lite hur det ser ut här hemma.
Badrummet ser inte så risigt ut. Men kom ihåg att bilder alltid ljuger.
Dirke hamnade visst med på ett hörn... eftersom hon är en skugga så lämnar hon en aldrig ifred.
Det vackra köket... standarden är ju inte direkt ny.
Hej hallå... hur smart är detta? Ska inte fläktar vara till för att FÖRA UT os och ångor?
Den vackraste korkmattan i världen. Köksgolvet.
Badrummet... Det lilla. Och ja, det är verkligen litet.
Jag ska bespara er bilderna på det som orsakade stoppet. Eller rättare sagt, det som KOM UPP ur avloppet vid stoppet. Det svarta har jag fått för mig är mögel. Även om det inte är det känns hela duschen så fruktansvärt ofräsch att jag fortfarande inte klarar av att stå barfota där i.
Här är då ventilationen från duschen... som leder......ut i hallen... Känns verkligen klokt det med. Fick höra på omvägar att det egentligen inte var meningen att det skulle bli ett våtutrymme där. Men vad skulle annars detta lilla utrymme vara till för? Klädkammare och garderober finns det ju gott om.
Sen en liten bild på 2 bänglar. Utan mina 3 bänglar och Dirke hade jag aldrig överlevt de 2,5 månaderna vi kommer att tillbringa här.

För ungefär 4 veckor sedan fick jag ett privat inlägg i min gästbok. Jag kikade efter och det kom från en i Morgans familj som undrade varför vi inte vill ha kontakt med dem. Det har hänt en massa saker som gjort att vi inte umgås längre trots att vi försökt flera gånger att prata med dem.
När detta inlägg i gästboken dök upp tog vi kontakt igen med dem för att försöka reda ut det hela. Och de skulle återkomma. Det var ett tag sen och vi har inte hört någonting. Detta är om något ett bevis på att det är VI som gjort ett försök medans de har avvisat oss. Det har hela tiden låtit på dem att VI aldrig har hört av oss och vi har inte svarat när de ringt. Så är inte fallet, med andra ord. Vi har nummerpresentation och att den skulle visa fel eller helt och hållet skippa inkommande samtal stämmer inte och det här gör mig så jävla irriterad. Varför ens låtsas bry sig om allt och sen se det rinna ut i sanden för att man själv inte kan ta tag i situationen? Eller är det för att jag och Morgan ska krypa och be om ursäkt för något vi inte gjort fel? Kanske för att det fortfarande talas osanning hos dem?

Det finns ingenting som kan göra hela den här situationen ogjord. Men jag kan offentligt stå rakryggad och säga att jag iaf försökt. Dessutom känns det väldigt olustigt för mig att de kan gå in och läsa denna blogg när de vill och på så vis uppdatera sig om oss om de nu vill och gör det.
Istället för att ta kontakt med oss... Jag hade gärna sett att hela hemsidan varit anonym för dem. Det här är min blogg, min hemsida, varför ska de kunna följa oss här utan att ha ett intresse för det hela i verkligheten.

Kanske är dags att låsa en del av bloggen?

3 Kommentarer:

Anonymous Lillasyster said...

Spännande att äntligen få se bilder på "råtthålet". Trots att det kanske inte var så mycket att se, men iallafall. Skönt att du klarade dig hem, fast du var lite skrajsnöre =D
Hoppas Örg mår bättre och att du tar hand om honom! =D Kram på er från mig!

den 13 februari 2007 20:39  
Anonymous Jessica said...

Hu det var ju skönt att det ändå slutade väl med dikeskörningen.

Förstår om du funderar på lösen till bloggen, vet ju dom som har det av exakt samma anledning.

Spexa tackar för komplimangen!:)
Ha det gott:)

den 15 februari 2007 09:36  
Blogger Fru K said...

Jag förstår att du lider... Korkmattan tar priset! Tur att ni snart flyttar in i fina huset!

den 22 februari 2007 18:55  

Skicka en kommentar

<< Home