Jag lever...

...om än knappt.
Fredag förra veckan fick jag åka hem tidigare. Frossa, värk i lederna och allmänt risig och jag förstod var det barkade hän.
Än idag ligger jag hemma med 38 graders feber, värk i kroppen, snuva till förbannelse, hosta, ont i luftrören, tappat rösten, fryser och har INGEN som helst ork. Jag orkar ingenting.

Därför har jag heller inte uppdaterat bloggen. Men idag när tempen togs på kvällen och fortfarande visade feber brast det. Imorgon... ringer jag VC. Och så passar jag på att låta Er veta (de få som läser) att jag faktiskt lever... om än knappt.
Tack till mamma och Evelina som fortfarande visar att de bryr sig om en sjuk liten Karin. Så ömklig och känslig... Tydligen! ;-D