Lavemanget i Leksand...

I helgen var jag, Morgan, pappa, Anna, Helena och Emma till Leksand Sommarland. Det åktes både det ena och det andra i Vattenlandet, vilket resulterade i både det ena och det andra onda. Jag vet inte vad jag har för tillsats i huden men jag gled som en oljad blixt i dessa vattenrutschkanor. I 2 rutschkanor slog jag i ansikte/halsen för jag kom så fort i kurvorna att jag inte hängde med. I en sträckte jag en muskel i vänsterarmen för jag försökte få ner farten men misslyckades. I en kana när jag åkte på en badring slog jag i rumpan i banan så jag sträckte muskeln i skinkan som sedan strålade ner i benet.

I en av banorna skulle man visst hålla benen i kors... Jag är dels höjdrädd och dels väldigt rädd för saker som går fort. Så hittade vi en kana som var sjukt hög och såg ut att ha lååååååånga mjuka bågar att åka på. Den var helt spikrak utan kurvor. Eftersom alla andra gick upp gjorde jag det med. Och det är ju ett stort nederlag att se dessa små barn som vågar dundra ner, jag kunde bara inte vända och gå nerför trappen igen...

Det fanns en tydlig skylt längst upp där det stod att man MÅSTE ligga ner, benen i kors och armarna i kors över bröstet. Och laglydig som jag är gjorde jag det. Men i sista backen hade jag sådan fart att det kändes som om jag lyfte från banan och benen gled ju självklart isär...
Ni kan ju tänka er vart allt vatten for när jag hade så fruktansvärt hög fart att det hela blev okontrollerbart och benen var brett isär. Dessutom hade jag så hög fart att jag totalt missade en tunnel längst ner för av farten gled jag så långt som det tydligen gick i stoppet längst ner. Hujedamig. Jag trodde aldrig att jag skulle våga åka den. Och i efterhand skulle jag nog inte ha gjort det heller.
Det är inte för inte som jag och lillasyster numera kallar den för "Lavemanget i Leksand"... *asgarv*

Sen brände jag mig så fruktansvärt på armar och axlar att det känns som om det brinner. Inatt fick jag frossa och sov med fleecemorgonrock och duntäcke. Varför ska solen alltid skina så hårt på mitt skinn? Och varför var det BARA jag som blev bränd, när några av de andra var blekfisar också?

Och idag var jag, Morgan, mamma och pappa till Mariefred och kikade på Riddardagar. Det var inte så mycket att se, tråkigt nog. Jag som älskar marknader men detta var inte direkt någon höjdare. Jaja, vi kom ut lite iaf.

Jag har 3 veckor kvar på sommarjobbet. Känns helt OK så här långt, det är bara att hoppas att de har förståelse för att jag vill komma på intervjuer på eventuella fasta tjänster och heltid.
Nu väntar duschen (aj aj, hur ska detta gå med solbrännan?) och sen en rejäl smörjning innan sängen ska värmas upp.