Hockey och hundträning
Idag var det dags för premiärhockey. Alltså för min del. Morgan har turen att erövra några biljetter ibland och den här gången var han den enda som kunde gå på match så han fick 2. Med andra ord kunde jag följa med. Först var jag lite tveksam eftersom jag inte följt Elitserien alls i år. Men känslan kan ändras fort när man kommer i stämning.
Med tanke på att det var Ixus 500:an som följde med får bilderna duga.
Idag hade Morgan dessutom turen att det var SSK-Luleå. Han hejar alltså inte på SSK, Södertäljenärheten till trots. En helt OK match förutom att jag får nerverna utanpå skinnet och vrålar för fulla muggar. Och det var rörigt framför eget mål för SSK:s del.
SSK hade stora problem framför egen kasse.
Därför slutade matchen med vinst för Luleås del. Inte ett dugg konstigt. Synd bara att Morgan inte satsade pengar på resultatet för det hade gett vinst. 4-3 till Luleå. Vissa delar var matchen väldigt underhållande och ibland var det bara grotthockey.
Men det var kul att vara iväg och se Axa Sportcenter. Ljuset är otroligt mycket bättre än tidigare så nu kunde man faktiskt se ordentligt. Och vi hade dessutom väldigt bra platser.
Tack för att ni kom till Södertälje... och spöade oss. På hemmaplan.
När vi väl var hemma tänkte jag ta det väldigt lugnt i soffan. Det var min plan iaf. Men Dirke hade andra planer för hon hade myror i bakre delen av kroppen. Eftersom det är så kallt ute (ja, jag ÄR frusen av mig) tränade vi helt inomhus idag. Ett kort träningspass.
Idag fick vi till ett helt korrekt ställande under gång. Och nu kan hon äntligen skilja på "stanna" och "ligg". Så vi fick också till ett helt korrekt läggande under gång! Tjohoo, det börjar lätta nu!
Med tanke på att det var Ixus 500:an som följde med får bilderna duga.Idag hade Morgan dessutom turen att det var SSK-Luleå. Han hejar alltså inte på SSK, Södertäljenärheten till trots. En helt OK match förutom att jag får nerverna utanpå skinnet och vrålar för fulla muggar. Och det var rörigt framför eget mål för SSK:s del.
SSK hade stora problem framför egen kasse.Därför slutade matchen med vinst för Luleås del. Inte ett dugg konstigt. Synd bara att Morgan inte satsade pengar på resultatet för det hade gett vinst. 4-3 till Luleå. Vissa delar var matchen väldigt underhållande och ibland var det bara grotthockey.
Men det var kul att vara iväg och se Axa Sportcenter. Ljuset är otroligt mycket bättre än tidigare så nu kunde man faktiskt se ordentligt. Och vi hade dessutom väldigt bra platser.
Tack för att ni kom till Södertälje... och spöade oss. På hemmaplan.När vi väl var hemma tänkte jag ta det väldigt lugnt i soffan. Det var min plan iaf. Men Dirke hade andra planer för hon hade myror i bakre delen av kroppen. Eftersom det är så kallt ute (ja, jag ÄR frusen av mig) tränade vi helt inomhus idag. Ett kort träningspass.
Idag fick vi till ett helt korrekt ställande under gång. Och nu kan hon äntligen skilja på "stanna" och "ligg". Så vi fick också till ett helt korrekt läggande under gång! Tjohoo, det börjar lätta nu!
Idag körde vi enbart på klicker så jag skulle kunna belöna korrekt direkt hon gjorde rätt. Trots att jag inte använt klickern på ett bra tag fick vi till ett fullkomligt underbart träningspass där allt klaffade. Visserligen inomhus utan direkt svåra störningar men som sagt, det är framsteg för oss. Vi avslutade på topp med "tass".
Jag var lika glad som hela Luleå var idag efter Dirkes och mitt träningspass.
Fortsätter vi så här kommer vi att kunna starta i LKI i vår. Nu känner jag lite hopp inför nästa år. Ibland har det verkligen känts som om vi inte kommit någonvart.
Nu när jag ser tillbaka, vilken ruta vi började på och hur jag grät och var irriterad när vi kursade, när jag satte alldeles för höga mål i min iver att komma ut och tävla. Allt har gett resultat som har varit väldigt långt borta i början. Nu har jag inte oturen att ha en översprallig hund, jag har turen att ha en hund som verkar tycka att hela livet leker. Och hur kul är inte det? :-D
Jag var lika glad som hela Luleå var idag efter Dirkes och mitt träningspass.Fortsätter vi så här kommer vi att kunna starta i LKI i vår. Nu känner jag lite hopp inför nästa år. Ibland har det verkligen känts som om vi inte kommit någonvart.
Nu när jag ser tillbaka, vilken ruta vi började på och hur jag grät och var irriterad när vi kursade, när jag satte alldeles för höga mål i min iver att komma ut och tävla. Allt har gett resultat som har varit väldigt långt borta i början. Nu har jag inte oturen att ha en översprallig hund, jag har turen att ha en hund som verkar tycka att hela livet leker. Och hur kul är inte det? :-D














