Sjuka familjen
Jag minns... för ungefär 6 veckor sedan. När jag insjuknade i influensan. I fredags var det återigen dags. Men för 17 gubbar? Seriöst? Hur blir man av med den här skiten? Jag har ju haft ont i halsen till och från sedan dess. Och så bryter det ut igen. Igen!
Eftersom familjen hade planerat att åka in till stan och äta på restaurang på fredagen fanns det ingen tanke på att ställa in det på grund av sjukdom. Så jag pulade in Alvedon så det stod härliga till. Och det fungerade. Lagom tills det var dags att röra sig hemåt. För då släppte värktabletten och fram kom feberfrossan. Herregud, så dålig jag blev. Jag hade både spasmer och kramper i alla muskler så tårarna dök fram bakom ögonlocken, jag frös så jag trodde att tänderna skulle skaka sönder och till slut somnade jag av ren utmattning. Allt inom loppet av 40 minuter.
Väl hemma fick Morgan hjälpa mig av med kläderna för jag klarade inte av att eventuellt nudda mig med stelfrusna fingrar.
Nåja, febern har sjunkit. Den har aldrig varit över 38 grader, utan hållit sig mellan 37,1 och 37,9. Men hostar gör jag. Och snorar. Helt sanslöst. Morgan hostar han med och vaknar med halsont varje morgon. Frågan är om man måste åka till läkare för att bli av med symptomen som verkar stanna kvar och bryta ut igen med jämna mellanrum.
Vi skulle ha varit på lydnadshelg denna helgen. Jag skulle få mer info efter att jag fått det första mejlet men ingenting har dykt upp. Och det var ju iofs tur för varken Morgan eller jag hade ork. Men jag tycker synd om Dirke. Nu ska jag höra efter om det verkligen stämmer om de kommande träningshelgerna eller om jag blev bortglömd.
Nu ska jag slöa framför TV:n och försöka bli frisk inför kommande veckan. Imorgon blir jag hemma.
Eftersom familjen hade planerat att åka in till stan och äta på restaurang på fredagen fanns det ingen tanke på att ställa in det på grund av sjukdom. Så jag pulade in Alvedon så det stod härliga till. Och det fungerade. Lagom tills det var dags att röra sig hemåt. För då släppte värktabletten och fram kom feberfrossan. Herregud, så dålig jag blev. Jag hade både spasmer och kramper i alla muskler så tårarna dök fram bakom ögonlocken, jag frös så jag trodde att tänderna skulle skaka sönder och till slut somnade jag av ren utmattning. Allt inom loppet av 40 minuter.
Väl hemma fick Morgan hjälpa mig av med kläderna för jag klarade inte av att eventuellt nudda mig med stelfrusna fingrar.
Nåja, febern har sjunkit. Den har aldrig varit över 38 grader, utan hållit sig mellan 37,1 och 37,9. Men hostar gör jag. Och snorar. Helt sanslöst. Morgan hostar han med och vaknar med halsont varje morgon. Frågan är om man måste åka till läkare för att bli av med symptomen som verkar stanna kvar och bryta ut igen med jämna mellanrum.
Vi skulle ha varit på lydnadshelg denna helgen. Jag skulle få mer info efter att jag fått det första mejlet men ingenting har dykt upp. Och det var ju iofs tur för varken Morgan eller jag hade ork. Men jag tycker synd om Dirke. Nu ska jag höra efter om det verkligen stämmer om de kommande träningshelgerna eller om jag blev bortglömd.
Nu ska jag slöa framför TV:n och försöka bli frisk inför kommande veckan. Imorgon blir jag hemma.
posted by Karin at 17:56
5 Kommentarer:
Köpa godis, smeka håret, massa sej! Krya på dig nu hörrödu! Nu är sportlovet över! Jiho!
Höres o synes, och tack för en trevlig dag i fredags, trots sjukdomar och allt annat! =P Kramiiiiz!
Men usch å. Låter inge vidare Karin. Tycker du bore uppsöka en läkare!
Mitt börjar nog gå över nu.. *tar i trä* Näsan som rann konstant i fyra dagar verkar ha lugnat sig iallafall och det betyder jättemycket. För en rinnande näsa kan driva mig halvt till vansinne, faktiskt.
Nu hoppas jag att jag är fit for fight inför tre väntande jobbdagar varav lördagen ju är 7-21. Jag behöver lite energi då.
Och krya på dig!! Förstås. :)
*kram*
men fy vad tråkigt att du är sjuk igen!
Vore superskoj att ses och träna lite!!!
kramar
Skicka en kommentar
<< Home