Sommartider...

Ja, så var ännu en helg över. Igår hamnade Morgan och jag iväg till Möbelkvalitén här i Taxinge. Efter att ha letat kökssoffa och stolar i furu natur på Blocket, IKEA och MIO så kände vi att den närmsta möbelaffären kanske var värd att besöka. Och minsann, vad hittade vi inte på våning 2? Finfina stolar och dessutom en kökssoffa som vi beställde. Tyvärr är det 4-6 veckors väntetid men det är det klart värt. Ut med det gamla, in med det nya. Och sen kommer vårt kök vara så där härligt lantligt som jag vill ha det.Morgan och lilla Naaaaani gosar...

Sen dök halva familjen upp med en kärra ved. Storasyster Anna, lillasyster Emma, mamma och pappa. Halva kvällen gick åt till att spela Rummy och Uno, herregud, vilket liv vi förde. Det fuskades åt både det ena och det andra hållet. Skulle man filma en familjekväll hos oss skulle man nog undra både det ena och det andra. Det var hur som helst en riktig trevlig kväll. Och ja, kaminen är ständigt igång här hemma så jag slipper frysa.

Idag var det dags för spårkurs. Och inatt var det visst dags att vrida fram klockan? Nej, inte hos oss. Det glömdes bort. Vi trodde vi hade all tid i världen när vi stannade till på ICA Maxi för att köpa lite fikabröd. När vi kommer innanför dörrarna ska vi ta ut pengar men framför automaten står en truck med tillhörande personal... för att nå upp till klockorna. Och med fasa kommer Morgan på att klockan inte alls är 8:30... Den är 9:30 och kursen har börjat för 30 minuter sedan.Dirke och jag koncentrerar oss. Nej, här dras inte i några öron så hundarna skriker. Jag gosar med hennes sammetsöra.
In i bilen snabbt som attans för att möta upp instruktörer och andra kursare. Och jo, de var kvar. Det var inte bara jag och Morgan som klantat oss. Vilken tur i oturen. Efter lite teori var det dags att ge sig ut för praktik.Visst ser vi proffsiga ut?
Men när jag såg var vi skulle lägga det första spåret blev jag lite nervös. Uppe på ett berg. Morgan skulle ta en snäll runda mot både mig och "tjock"-Dirke men när Dirke sedan skulle visa mig spåret gick hon självklart först nerför berget för att sedan vända rakt upp. Snorhalt, mossigt, geggigt, vattnigt och svettigt. Så kan man sammanfatta det första spåret.
Där kom vi fram till att matte och hund behöver röra mer på sig, speciellt i lite tuffare terräng än asfalt. För det andra kom vi fram till att INTE ha kattmat direkt på backen så det hinner sjunka ner i mossa. För Dirke äter ju allt som hon tror är gott och nyttigt. Och först när berget kom fram under mossan gav hon upp men det var då koncentrationen försvann och hon tog fel väg och fick väl vittring i hög näsa.Nja, inte riktigt i kärnan, va?
Men man kan faktiskt säga att hon var kanonduktig iaf för hon hittade både kattmaten och slutet.

Det andra spåret var ett motivationsspår på en öppen äng. Och här hade hon väldigt jobbigt. Vinden vände 180 grader efter att spåret var lagt och hon fick självklart motvind. Och vi som aldrig spårat på äng förut. Hög näsa, hon började tvivla på att hon var rätt ute, cirklade runt, åt lite gräs i frustration och cirklade lite till. Mot slutet av spåret vindade hon leksaken men gick ner med nosen jättefint i spåret de sista 10 metrarna. KANON!!! Och hon löste situationen helt själv utan hjälp alls. Jag kan meddela att det var en trött hund (och en tröööööött matte) som åkte hem.

Så nu är det dags för sängen, det är faktiskt jobb imorgon. Dirke fyller hela 2 år imorgon, mattes älskade prinsessa. Hon har mognat fantastiskt mycket det senaste året och jag kunde inte vara mer nöjd med mitt monster. Det är inte alla som har ett monster bredvid sängen varje natt.

Hon går från klarhet till klarhet och kan jag bara sparka igång motivationen så kan vi vara startklara i både LKI och apellen inom rimlig framtid. Spännande!

Så ett STOOOOOOOOOOOORT GRATTIS till Snotte, Barrevarre, Snosh, Dirkedurken, Pjinsessan, Dirren och Monstret. Kärt barn har måååånga namn! Nu går vi och sover en stund.