Fy 17, vilken helg...

Vilken helg vi har haft. Fredagen bestod av att jobba stenhårt för att hinna med tåget som gick 16:12 från Sundbyberg. Planen var att vi skulle befinna oss i Gnesta klockan 18:00 för att ha lite teori för kennellägret (nej, inte Askelons men Daleos) som vi skulle vara med på. Vi hann utan problem och vi var lagom trötta och stressade på kvällen sen när vi åkte hem.Nani ligger under filten och myser.
Lördagen skulle jag ha varit med på EFIT men glömsk som jag är var kameran kvar i väskan när vi spenderade hela dagen utomhus i rått och kallt väder. Vi körde först uppletande. Dirke har inte gjort något sådant på säkert ett år så det var intressant att se hur vi skulle träna detta moment. Jag har aldrig gillat det särskilt mycket, vet inte varför. Första skicket gick iaf jättebra och föremålet kom in snabbt som attans. Fart har hon, lilla damen.

Det andra föremålet ville hon inte ta i munnen. En läderplånbok. Hon markerade jättefint men den var inte intressant att ta i mun och komma in med.

Dirke efter en hård dag...
Efter lunchen var det dags för lydnaden. Här stötte vi på problem direkt. Dirke hade ju upptäckt att det var massor med roliga människor där och trots att jag tog ut henne innan och körde lite övningar för att den värsta energin skulle försvinna fick hon rejält tokspel.
Tårarna brände lite bakom ögonlocken och jag var sååååå skamsen när jag till slut fick hämta in hundkräket från publiken med lite våld. Efter det det skärpte hon till sig jättefint och jag fick mig några tankeställare från hur vi tidigare tränat. Efter bara några minuter med ett nytt tänk gick fria följet väldigt bra och Dirke svarade nästan direkt på mitt ändrade kroppspråk. Jag var så stel och hård förut. Jag måste bli lite mjukare. Läggande under gång var ingen idé att gå in och fingra på, det såg bra ut. Tandvisningen är ju samma som tidigare men om jag kan behålla lugnet så kanske vi kan bli klara med detta moment. Det är tokrycket jag måste kontrollera med ren lydnad och här blir det svårt att avväga hur jag ska trycka undan hennes laddning innan träning/tävling. Mycket att fundera på.

Efter det blev det uppletande igen och den här gången var hon rejält trött. Första föremålet gick faktiskt ganska bra och här har jag en kanonhund som kommer in med föremålen till mig och vill få kontakt och belöning. Andra skicket var svårt. Hon hade inte riktigt kopplat att det fanns mer föremål där ute och jag fick hjälpa henne hela vägen ut i rutan. Sista föremålet hittades dock men oj, så trött hon var sen.

Söndagen skulle bestå av spår och lydnad. Men se det gick jag bet på. Jag blev troligen lite för kall på lördagen och jag hamnade inne i badrummet på natten mellan lördag och söndag. Mådde fruktansvärt illa på söndagen så vi fick stanna hemma. Åhhhh, var irriterande. En kanoninstruktör med ett tänk som jag verkligen fattade och som klargjorde allt så himla bra och så blir jag dålig. JÄVLAR!!! :-( Det kändes så nedrigt. Jag hade iaf en kanondag på lördagen och hann lära mig otroligt mycket. Jag vill kursa mer!!!!

Söndagen bestod alltså av sängliggande och eldning i kaminen för att jag inte skulle frysa ihjäl. Skittråkigt.
Idag var jag till jobbet som vanligt. Morgan har kurs norr som Stockholm så jag fick samåka ända fram till dörren. Vilken lyx! Väl på jobbet ringde de från Möbelkvaliten här i Taxinge. Våra köksstolar hade kommit! ÄNTLIGEN!Före...
Inte för att vi fått vänta länge men vi har haft andra stolar hela tiden som vi inte tänkt ha egentligen. Morgan hämtade mig från jobbet och vi dundrade hem och faktum var att det inte var mycket köer alls. Skönt!Efter...
De passar in sååååå fint här hemma och äntligen kan man skjuta in dem under bordet. De förra hade ju armstöd som var ivägen. Nu väntar vi bara på kökssoffan som är i samma färg (obehandlad furu) som borde komma om ungefär 2 veckor. Sen vill jag kakla om, fixa spottar, byta ut lysröret, byta vitvaror och lite annat. Vi ska ju bo här ett tag så det hinns nog med i sinom tid.Min vackra lilla leksak. Sony Ericsson W910i.
Nu på kvällen har det rullat in kolsvarta moln. Trycket var enormt på min skalle så jag har suttit här med skallebang hela kvällen. Jättejobbigt, jag avskyr att ha huvudvärk och inte vill jag ta tabletter heller.Svårt att se men himlen är svart.
Så jag har suttit här och försökt blidka värken lite men ingenting verkar hjälpa.
Sen kan jag inte låta bli att tänka på Engla och hennes familj. Den senaste händelsen av väldigt många tragiska sådana. Jag hoppas att familjen kan finna lite ro i att iaf kunna ge henne den sista vilan.En bild säger mer än tusen ord...