Hur fort en helg kan gå...

Så var ytterligare en helg över. Jag förstår inte vart tiden tar vägen. Jag kan snabbt sammanfatta förra veckans slut.

Vi spårade med Dirke. Ett ganska långt spår om man jämför med vad hon har gått tidigare och jag har ingenting att klaga på. Jag kan snarare bara berömma.Dirke nannar i sin älskade bädd.
Vi hade 1 föremål samt 1 slut. Ett mjukdjur och slutet som bestod av ett litet fårludd med tillhörande läderhandtag. Hon har hittills aldrig tagit ett föremål mitt i eftersom vi haft problem med att få ner nosen. Här tuffade hon på i så fin takt att jag precis kände av ett stret i linan. Kanonfint i kärnan och trots att husse fått kliva över 2 stockar och dessutom kommit en bit ut i ett kärr tog hon aldrig koncentrationen från spåret. Jag var så överlycklig när hon kom raka vägen på mjukdjuret och ingen kunde ha mer julafton då än jag och Dirke. Hon var sååååå nöjd.
Hon fick belöning i form av kattmat och sen funderade jag på hur jag skulle få henne vidare. Efter att hon insett att belöningen var slut för tillfället samlade jag upp henne och höll henne löst i selen. När jag såg att nosen åkte ner i backen släppte jag på henne. Och hon tog spåret hur fint som helst.

Mot slutet hamnade vi mer och mer i sumpmark och där upptäckte jag att min stövel tog in vatten. Hej hallå...
Dirke hittade fram till slutet egentligen utan problem. Och framförallt utan styrning från mig. Nog för att husse hade satt 3 vimplar men jag är så blind och fullt fokuserad att jag totalt missar dem. Jag kollar på Dirke istället eftersom det är hon som leder mig, inte tvärtom. Och när hon tappar spåret vandrar hon tillbaka, oftast i en halvcirkel för att sedan hitta spåret alldeles självmant. Jag blir alldeles fascinerad över hur hon utvecklas på den korta tiden och framförallt hennes VILJA att aldrig ge upp. Hon visste direkt när selen kom fram, vad som skulle göras för nosen kopplas på direkt.

Jag kunde inte vara mer tacksam för Dirke, som jag i början bara bråkade med och var besviken på. Allt slit har varit värt mödan.

Helgen tillbringades ute på Aske. Iaf lördagen. Emma hade lovat att laga en 3-rätters åt oss. Och vilken 3-rätters sen. Först ut var en drink som var kanongod!Drinkarna som avnjöts!
Efter förrätten var det dags för varmrätten som bestod av en kycklinggryta med ris. Oj oj, jag som aldrig var så förtjust i vare sig vattenkastanjer eller kokta grönsaker mumsade som aldrig förr. En riktig höjdare.
Sedan var det dags för vaniljpannacotta med hallon och jordgubb. Jag som aldrig ätit det var väldigt sugen på att äta ännu mer.Vaniljpannacotta som efterrätt.
Med andra ord var det en väldigt mätt och nöjd familjen Nylund som latade sig på lördagkvällen. Jag uppskattar att vara med familjen så oerhört mycket. Vi som bråkade för det mesta när vi var små har nu väldigt kul tillsammans.Nästan hela familjen Nylund/Lövstrand/Lundmark. Hur man nu kan kalla oss. :-)
Söndagen bestod mest av kallt och blåsigt väder, tråkigt nog. Efter att ha vaknat ur koman på morgonen befann jag och Morgan oss ute för att byta till sommardäck. Och jo, sommardäcken gick på finfint. Upp med vinterdäcken på vinden och sen ville Morgan minsann ge sig i kast med en ful pergola som de förra ägarna satt upp. Det är fastgjutet i marken dessutom. Och skevt. Som allt annat som är byggt här (utom huset då). Men jag blev lite irriterad på att behöva riva ner det, smussla undan det på ett annat ställe för att sedan bära allt ytterligare en gång till en lånad kärra för att forslas bort. Nej, jag tränade lite med Dirke istället.Mor och dotter. Susanne och Tuva!
Men Dirke hade annat i benen, som kallas för överskottsenergi. Hon sprang, sprang och sprang tills energin tog slut. Vi fick iaf till ett kanonfint hopp över hinder och en jättefin inkallning. Men man ser så tydligt på henne när det liksom kokar över och pressar jag för hårt då (som jag självklart gjorde) får hon rottisryck och springer med benen rakt ut åt sidorna. Det ser otroligt fult ut så nu kan jag inte göra annat än skratta åt henne. Förut blev jag bara irriterad varje gång och ju mer irriterad jag blev desto mer sprang hon. Nu kan jag bryta henne ganska enkelt men samtidigt njuter hon av att tokrusa så ibland låter jag henne hållas. Kort och intensivt pass, kan man säga.

Sen helt plötsligt var det måndag. Och där är vi idag. Imorgon blir det butiker i jakt på ett par stövlar som inte läcker.

Nu, mozzarellapizza och sen kväll.