Irritationsmoment...

Det finns en hel del att reta sig på just nu. Och det värsta är att det handlar om vuxna människor. Jag är så jävla irriterad, trött och less på det mesta just nu så jag har tappat orken.
Jag sover, äter, jobbar. I stort sett.
Sova. Finns det något bättre? Det verkar inte finnas något tillstånd mellan vakenhet och sömn. Antingen är jag vaken eller så sover jag. Och snabbt går det. Mellan dessa tillstånd. Skrämmande att man bara kan "försvinna" i sin egen värld.

Träffade Anna, Helena och Emma i lördags. Anna ringde mitt på dagen och ville hitta på något. Härligt med besök, speciellt när man är så trött att man vet att det är svårt att orka med att åka iväg. Det spelades både det ena och det andra. Och äntligen fick man skratta. Jag skrattade så jag grät. Härligt, underbart.
I söndags tränade vi Dirke. Och vilken kanontjej. Uppletande, som vi verkligen inte lagt ner tid på. Och hur hon kämpar? Trots att hon är dundertrött så kämpar hon, så envis att göra uppgiften som hon blivit tilldelad. Efter 6 timmar utomhus åkte vi hem, trötta och glada.
På kvällen var jag mer död än levande. Det känns som om jag somnade mitt i ett samtal som Morgan och jag hade. Så var det måndag igen. Skit.

Kort vecka blir det iaf, ledig tors-sön. Sova. Sova. Sova. Kanske att vi orkar åka till familjen på onsdagkväll men allt beror på hur jag känner mig. EFIT blev det inget av. Har inte orkat fixa bilderna från träningen heller. De kanske dyker upp, förr eller senare.
Nu, ett drömlikt tillstånd framför TV:n med lite hemgjorda pärlsockerbollar. Natti...