Tiden rinner iväg
Och jag hinner knappt göra något annat än att sova, äta och arbeta.
Kvällarna spenderas i sängen, jag går oftast och lägger mig runt 20-tiden för då orkar jag inte vara vaken längre. Och det tar inte många minuter innan jag faktiskt somnar heller. Faktum är att jag blir lite imponerad över min egen förmåga att försvinna på mindre än 5 minuter.
Jag vet inte om det beror på graviditeten, för Morgan och jag väntar ju smått i nästa år. Den har ju skapat allt annat oreda som vi har just nu. Eller har haft. Illamående, trötthet, orkeslös, halsbränna och allt var det nu innefattar. Halsbrännan är värst just nu. Den är verkligen hemsk och gör att jag tappar allt sug på att äta men ändå äter jag för att jag måste.
Dirke får numera göra enbart roliga saker. Dels att hon får hjälpa till att bära saker här hemma, hämta tvätt och lämna i grovköket, apportera hennes leksaker och leka med bollen utomhus. Jag har inte klarat av att träna seriöst med henne på lång tid och det får jag dåligt samvete för. Hon verkar inte lida speciellt mycket av det. Hon formligen älskar att hjälpa till med tvätten och bära omkring saker här hemma. Ett stort plus att hon är lätt att engagera. Och numera brukar vi leka och busa tillsammans, vilket hon klarar så himla fint. Förut fick hon alltid överspel och käkade gräsmatta som en grävskopa men numera springer hon och busar så otroligt fint. Och det är så härligt att se hur glad hon blir över att få ut allt det lyckliga humöret som annars bubblar upp när man minst av allt anar det.
Jag hade anmält till LK I och debuten skulle ha gått av stapeln i söndags. Men efter att ha fått ta ett ofrivilligt träningsstopp på grund av illamående i några månader så ställde jag in det hela. Sen efter träningen med Kenth har vi vänt totalt på träningen också. Hon har så mycket fart i sig som hon måste få ut på något vis och vad bättre än att tillåta henne att hoppa och springa som belöning när det är det nästbästa hon vet? Det bästa är ju förstås främmande människor men det kan vi inte tillåta.
Så livet knallar på. Vi sköter oss bra här hemma, vi har fått hem nya soffan som är så himla fin och skön, djuren verkar må bra och arbetet knallar på.
Nu ska jag försöka göra lite potatismos och fiskpinnar till matlådan imorgon.
Kvällarna spenderas i sängen, jag går oftast och lägger mig runt 20-tiden för då orkar jag inte vara vaken längre. Och det tar inte många minuter innan jag faktiskt somnar heller. Faktum är att jag blir lite imponerad över min egen förmåga att försvinna på mindre än 5 minuter.
Jag vet inte om det beror på graviditeten, för Morgan och jag väntar ju smått i nästa år. Den har ju skapat allt annat oreda som vi har just nu. Eller har haft. Illamående, trötthet, orkeslös, halsbränna och allt var det nu innefattar. Halsbrännan är värst just nu. Den är verkligen hemsk och gör att jag tappar allt sug på att äta men ändå äter jag för att jag måste.
Dirke får numera göra enbart roliga saker. Dels att hon får hjälpa till att bära saker här hemma, hämta tvätt och lämna i grovköket, apportera hennes leksaker och leka med bollen utomhus. Jag har inte klarat av att träna seriöst med henne på lång tid och det får jag dåligt samvete för. Hon verkar inte lida speciellt mycket av det. Hon formligen älskar att hjälpa till med tvätten och bära omkring saker här hemma. Ett stort plus att hon är lätt att engagera. Och numera brukar vi leka och busa tillsammans, vilket hon klarar så himla fint. Förut fick hon alltid överspel och käkade gräsmatta som en grävskopa men numera springer hon och busar så otroligt fint. Och det är så härligt att se hur glad hon blir över att få ut allt det lyckliga humöret som annars bubblar upp när man minst av allt anar det.
Jag hade anmält till LK I och debuten skulle ha gått av stapeln i söndags. Men efter att ha fått ta ett ofrivilligt träningsstopp på grund av illamående i några månader så ställde jag in det hela. Sen efter träningen med Kenth har vi vänt totalt på träningen också. Hon har så mycket fart i sig som hon måste få ut på något vis och vad bättre än att tillåta henne att hoppa och springa som belöning när det är det nästbästa hon vet? Det bästa är ju förstås främmande människor men det kan vi inte tillåta.
Så livet knallar på. Vi sköter oss bra här hemma, vi har fått hem nya soffan som är så himla fin och skön, djuren verkar må bra och arbetet knallar på.
Nu ska jag försöka göra lite potatismos och fiskpinnar till matlådan imorgon.
posted by Karin at 19:20
3 Kommentarer:
Skönt att Dirke är så lätt att engagera. Bara hon är glad och mår bra och så verkar det ju:)
Hoppas halsbrännan ger med sig snart, låter inte särskilt trevligt.
Ojoj en uppdatering minsann! Alltid lika roligt att läsa!
Hoppas vi ses snart! Kramen! (Ta en samarin!!) ;)
Nya soffan på plats, inte illa. Hoppas den luktar godare så du kan använda den..*ler*
Skicka en kommentar
<< Home