Det går segt

Ja, som sagt. Tiden räcker inte alls till det jag vill att den ska räcka till för. Orken tryter också rejält just nu, och oftast ligger jag i soffan på vardagkvällarna. Där brukar jag oftast somna en stund också, innan jag knyter mig i sängen redan innan klockan 21. Det är jättetråkigt, jag vet, men just orkar jag bara inte.

I helgen fick vi storbesök av hela familjen Nylund. Ja, inklusive alla bihang med andra efternamn också. :-)
Det blev en tur till Taxinge julmarknad men jag fick ingen direkt julstämning med tanke på all gyttja på backen och plusgraderna. Men det blev lite ätbart iaf, det var ju trevligt. Sen åkte vi hem till oss igen och samlades för att avnjuta årets första lussebullar. Det bjöds även på pepparkakor och slutligen lite varma mackor. Jag åt så det stod härliga till och somnade mycket gott på kvällen. Det blir ju så när det är full rulle en hel dag. Så tack hela familjen för det alltid så trevliga sällskapet. :-D

Jag får jätteont i höften så fort jag står längre stunder och gud förbanne, går längre sträckor. Det är helt kört just nu och stackars Dirke får inte alls de långa rundorna på helgerna längre. Hon får inte träning i samma utsträckning heller så det resulterar ju i att hon numera tror att det är full fart konstant och har dragit ifrån tomten inte bara en gång utan 2!!! Detta kommer att resultera i att jag numera kommer att ta i med hårdhandskarna angående detta smiteri. Det ska vi förhoppningsvis visa henne i helgen att det INTE är OK att sticka ut mellan grindstolparna, det ska hon bli väldigt varse om. Annars är hon väldigt trevlig att ha att göra med här hemma om än lite vild... Men det är ju som vanligt med andra ord. Mer om hennes träning kommer nog i den låsta bloggen snart.

Annars knallar det på. Jag har äntligen hämtat hem min söta lilla bil, en ny Volkswagen Polo. Utan den kommer jag inte komma någonvart sen eftersom Morgan måste ha bil till jobbet. Vi hade ju bara en bil innan och alla dessa besök hos MVC och senare också när jag ska ta mig hemifrån med bebis så underlättar det massor att slippa vänta på bussen. Ja, det går bussar här ute men det är ju så mycket enklare att ta sin egen bil och komma fram när man vill.

Och Vilden sparkar på så jag själv blir lite fundersam. Idag på jobbet kickades det så vilt att jag faktiskt blev rädd en gång när sparken kom så oväntat. Det är ju trevligt att känna att den rör på sig iaf, så man är ju väldigt tacksam för det. Men liiiiite lugnare kan man ju ta det? :-D

Jag har förhoppningar om att eventuellt kunna spåra med Dirke i helgen. Morgan är ju inte direkt invalid så kanske att han kan assistera och jag kan följa med ut iaf. Annars har vi inte så mycket planerat tror jag.
Det har inte blivit mycket fotande på sistonde, det har jag lagt lite på hyllan just ju. Som sagt, tiden finns inte riktigt längre.

Nej, nu är det dags att titta lite på TV innan det är dags att borsta tänderna. Det är en ny dag imorgon också.