21 januari

Natten började inte så värst bra. Morgan hade jour men tydligen ville inte jourtelefonen fungera som den skulle. Vid 0:30 ringde det på hans privata mobil. Han är alltid lite förvirrad när han är nyvaken så han påpekade att det var ett alarm som gick igång. När jag sedan undrade varför han ställt ett alarm vid den tiden på natten förstod han ingenting och kollade igenom mobilen igen. Då såg han att det var ett samtal han tryckt bort.

Jag tänkte att det nog var någon som ringt fel. Jag hann knappt tänka det så ringer det på hemtelefonen. Det slogs nog rekord i att hinna upp ur sängen för min del, för på 2 röda sekunder var jag ute i köket och svarade. Jag hann liksom tänka att något hade hänt någon i min familj eftersom varken Morgan eller jag kände igen mobilnumret som ringt nyss på Morgans telefon och ingen annan ringer hit vid den tiden om det inte är något akut.

Då visade det sig att det var en arbetskamrat till Morgan som fått första utskicket på jouren och så skulle han ringa Morgan i sin tur. Och kom inte fram på jobbmobilen. Så stackarn fick ju börja ringa på privata mobilen istället och Morgan trycker bort honom. Jag hörde ju i telefonen hur han skämdes över att behöva ringa på hemnumret vid den tiden. Jaja, Morgan hamnade iväg på arbete och jag fick gå och knyta mig ensam i sängen. Inga problem för jag var rejält trött.

Imorse vaknade jag strax innan 9. Sa godmorgon till Dirke och klädde på mig för att ta ut henne på en runda. På vägen ut från området träffade vi på en granne med en riesen och en pudel. Dirke blev lite exalterad men skötte sig så fint så idag fick de hälsa på varandra. Dirke hade hela ryggen full med ragg men i hennes fall är det ren osäkerhet. När hon luktat och funderat på riesentiken gick svansen som en propeller och hon slappnade av. Då skulle hon istället spana in pudeln. Den skäller alltid på Dirke vilket är sådär populärt.
Dirke mumlade lite under tiden men lyssnade jättefint på mig och riesentiken hade visat sig vara väldigt undergiven men pudeln sade ifrån när Dirke var för på. Och Dirke lyssnade kanonfint, backade undan och kom fram till mig istället. Helt underbart att se att hon faktiskt kan lyssna så himla fint på andra hundar utan att behöva visa sig kaxig. Hon hade aldrig fått gå fram om hon var spänd och grinig redan innan.

Så efter den lilla hälsningen knatade vi vidare och Dirke hade redan släppt hundmötet så fint och gick avslappnad bredvid mig. Förut har hon ju fått riktiga idiotattacker av att bara se andra hundar. Vi gick till det stora inhägnade fältet där hon fick klättra på hästhinder som byggts upp av omkullfallna träd och itusågade tunnor. Som belöning fick hon tennisbollen så hon fick springa av sig. Oj, vad hon njuter då. Hon är ju så himla med på noterna och så orädd, vilket känns toppen. Hon har växt så otroligt mycket det sista året och numera fungerar hon och jag väldigt fint tillsammans. Det jag hade så stora tvivel på de första 2 åren.

Inte nog med att promenaden gick fint, vädret ute var så otroligt vackert att jag knappt ville gå hemåt. Men både Dirke och jag var sugna på frukost så det var bara att knata hemåt efter en 30 minutersrunda.

Och nu sitter jag här och funderar på om jag ska dammsuga lite. Vår dammsugare skulle verkligen behöva pensioneras men den fungerar än så länge och vi har andra saker att lägga pengarna på just nu. Och nackdelen är att jag återigen gick ut utan bäckenbältet så nu har jag mig själv att skylla att jag har jätteont i svanken. Problem, problem.