Må dåligt...
Det är inte kul att må dåligt, det är en sak som är säker.
Nu kommer ett sådant där klagoinlägg så ni som inte orkar läsa kan ge upp redan nu.
Redan från början av min graviditet började jag må dåligt. I vecka 5 fick jag grym illamåendekänsla som höll i sig i nästan 10 veckor. Semestern gick åt att ligga på soffan under ett täcke och gnälla, utan ork att göra någonting. Inte nog med det, mitt luktsinne blev så otroligt mycket bättre att minsta doft eller lukt gjorde att magen ville vända sig ut och in. Speciellt kattsandlådorna. Jag har inte haft några problem med kräkningar så det känns ju skönt. Men ibland känns det som om det hade varit bättre att kunna lätta på illamåendet.
När illamåendet började ge med sig kom halsbrännan som gjorde att jag inte kunde äta istället. Den håller i sig än idag, tråkigt nog. Trots Losec Mups. Och den blir värre när jag är stressad. Vilket jag varit de senaste veckorna.
Och i samband med allt detta har jag foglossning som gör att det är svårt att röra på sig. Bäckenbältet underlättar på längre promenader men den tar ju inte bort all smärta och den är inte så bekväm att ha på sig längre stunder. Även ischiasnerven kommer i kläm och jag har svårt att lyfta saker och böja mig framåt. Jag är stel som ett kylskåp, kan man säga.
Och för några veckor sedan bestämde sig mitt blodtryck att stiga lite. Det har legat fint på 110/60, 120/75, och 110/60. Men så i vecka 25 gled den upp till 120/80, vecka 27 var den 130/80 och nu i vecka 29+6 kom den upp i 150/95. Jag har känt mig riktigt dålig den sista tiden och jag som aldrig har huvudvärk fick sjukskriva mig en fredag för skallen bara vibrerade och det blixtrade framför ögonen.
Som tur är visar jag inga andra tecken på havandeskapsförgiftning. Igår åkte jag till jobbet som vanligt men fick ringa min underbara BM för att meddela att något är fel. Så innan 10 fick jag ringa och störa Morgan på jobbet, om han kunde vara med och skjutsa mig både dit och eventuellt till sjukhuset om det skulle behövas. Och 3 timmars resande för 2 timmars arbete blev slutkontentan av gårdagen.
Och det var ju tur att Morgan var med. För ett besök på Södertälje sjukhus blev det iom att blodtrycket var så högt hos BM. Plus att det var skönt att ha honom med, han är ju delaktig i det hela också. Det kan ju vara nyttigt för honom att veta hur det står till.
Det sänkte sig iaf till 155/89 och ytterligare ner till 150/87 (tror jag) men det var ändå för högt för att läkaren skulle anse att jag skulle återgå till jobbet. Så 3 veckors sjukskrivning blev det. Och jag blev besviken, jag ville ju arbeta så länge som jag bara kunde, 2 veckor innan beräknad förlossning tänkte jag. Jag har aldrig varit sjukskriven tidigare, aldrig behövt ha med Försäkringskassan att göra. Jag känner mig misslyckad.
Även om det är skönt att vara sjukskriven eftersom jag faktiskt mår och har mått riktigt riktigt dåligt.
Idag blir det en slags förberedelsekurs på MVC, angående förlossning och smärtstillande och lite sådant. Den pågår 3 tisdagar på raken, 2 timmar vardera. Hoppas att de är bra bara och att man får lite mer kött på benen. Jag vet ju ingenting om det här och orkar inte sitta och läsa på internet om det heller.
Dirke kommer att vara hemma med mig för att få mig utanför huset. Imorse steg jag upp samtidigt som Morgan, vi åt frukost tillsammans. Bättre att stiga upp lite på morgonen istället för att sova till 12.
Jag somnde visserligen om från och till. Låg och lyssnade på Rix Morronzoo under tiden jag var vaken. Jag mådde riktigt dåligt. Kaos kröp in under täcket och låg tätt intill mig i maghöjd och Pix kröp in vid mina knäveck, så låg vi och sov så i någon timme.
När jag sen satte mig upp på sängen blev Dirke superglad och vi tog en runda på 30 minuter. Hon fick springa lös mestadels av tiden och fick leta tennisbollen några gånger. Enligt henne är det en riktigt rolig lek. Sen fick jag bli arg 2 gånger för att hon åt harpluttar. Annars sköter hon sig så himla fint, går fint i kopplet, lyssnar och framförallt kommer hon ofta fram och söker kontakt trots att hon är lös.
Nu tänkte jag mata magen med lite fil. Hoppas att ni orkade ta er igenom all text.
Nu kommer ett sådant där klagoinlägg så ni som inte orkar läsa kan ge upp redan nu.
Redan från början av min graviditet började jag må dåligt. I vecka 5 fick jag grym illamåendekänsla som höll i sig i nästan 10 veckor. Semestern gick åt att ligga på soffan under ett täcke och gnälla, utan ork att göra någonting. Inte nog med det, mitt luktsinne blev så otroligt mycket bättre att minsta doft eller lukt gjorde att magen ville vända sig ut och in. Speciellt kattsandlådorna. Jag har inte haft några problem med kräkningar så det känns ju skönt. Men ibland känns det som om det hade varit bättre att kunna lätta på illamåendet.
När illamåendet började ge med sig kom halsbrännan som gjorde att jag inte kunde äta istället. Den håller i sig än idag, tråkigt nog. Trots Losec Mups. Och den blir värre när jag är stressad. Vilket jag varit de senaste veckorna.
Och i samband med allt detta har jag foglossning som gör att det är svårt att röra på sig. Bäckenbältet underlättar på längre promenader men den tar ju inte bort all smärta och den är inte så bekväm att ha på sig längre stunder. Även ischiasnerven kommer i kläm och jag har svårt att lyfta saker och böja mig framåt. Jag är stel som ett kylskåp, kan man säga.
Och för några veckor sedan bestämde sig mitt blodtryck att stiga lite. Det har legat fint på 110/60, 120/75, och 110/60. Men så i vecka 25 gled den upp till 120/80, vecka 27 var den 130/80 och nu i vecka 29+6 kom den upp i 150/95. Jag har känt mig riktigt dålig den sista tiden och jag som aldrig har huvudvärk fick sjukskriva mig en fredag för skallen bara vibrerade och det blixtrade framför ögonen.
Som tur är visar jag inga andra tecken på havandeskapsförgiftning. Igår åkte jag till jobbet som vanligt men fick ringa min underbara BM för att meddela att något är fel. Så innan 10 fick jag ringa och störa Morgan på jobbet, om han kunde vara med och skjutsa mig både dit och eventuellt till sjukhuset om det skulle behövas. Och 3 timmars resande för 2 timmars arbete blev slutkontentan av gårdagen.
Och det var ju tur att Morgan var med. För ett besök på Södertälje sjukhus blev det iom att blodtrycket var så högt hos BM. Plus att det var skönt att ha honom med, han är ju delaktig i det hela också. Det kan ju vara nyttigt för honom att veta hur det står till.
Det sänkte sig iaf till 155/89 och ytterligare ner till 150/87 (tror jag) men det var ändå för högt för att läkaren skulle anse att jag skulle återgå till jobbet. Så 3 veckors sjukskrivning blev det. Och jag blev besviken, jag ville ju arbeta så länge som jag bara kunde, 2 veckor innan beräknad förlossning tänkte jag. Jag har aldrig varit sjukskriven tidigare, aldrig behövt ha med Försäkringskassan att göra. Jag känner mig misslyckad.
Även om det är skönt att vara sjukskriven eftersom jag faktiskt mår och har mått riktigt riktigt dåligt.
Idag blir det en slags förberedelsekurs på MVC, angående förlossning och smärtstillande och lite sådant. Den pågår 3 tisdagar på raken, 2 timmar vardera. Hoppas att de är bra bara och att man får lite mer kött på benen. Jag vet ju ingenting om det här och orkar inte sitta och läsa på internet om det heller.
Dirke kommer att vara hemma med mig för att få mig utanför huset. Imorse steg jag upp samtidigt som Morgan, vi åt frukost tillsammans. Bättre att stiga upp lite på morgonen istället för att sova till 12.
Jag somnde visserligen om från och till. Låg och lyssnade på Rix Morronzoo under tiden jag var vaken. Jag mådde riktigt dåligt. Kaos kröp in under täcket och låg tätt intill mig i maghöjd och Pix kröp in vid mina knäveck, så låg vi och sov så i någon timme.
När jag sen satte mig upp på sängen blev Dirke superglad och vi tog en runda på 30 minuter. Hon fick springa lös mestadels av tiden och fick leta tennisbollen några gånger. Enligt henne är det en riktigt rolig lek. Sen fick jag bli arg 2 gånger för att hon åt harpluttar. Annars sköter hon sig så himla fint, går fint i kopplet, lyssnar och framförallt kommer hon ofta fram och söker kontakt trots att hon är lös.
Nu tänkte jag mata magen med lite fil. Hoppas att ni orkade ta er igenom all text.
posted by Karin at 11:10
2 Kommentarer:
Det är nog bra att du är sjukskriven ett tag även om det känns som ett misslyckande. Tänk på att vila upp dig så mycket som möjligt så blodtrycket går ner..å sen kanske de på jobbet förstår att du måste få jobba i ett lugnt tempo. Tänk på att du även måste ta det lugnt för bebisens skull! kram
Jag vet hur det är, illamåendet höll i sig till 5-6 månaden för mig och jag kräktes mer eller mindre varje dag. Har fått ta mig till förlossningen pga av "sammandragningar" men tänk. Det är värt i slutändan.
Skicka en kommentar
<< Home