Ännu bättre

Ytterligare ett besök på MVC idag. Blodtrycket det bästa på väldigt länge. 115/70. Jag har aldrig haft så bra förut, förutom en gång och det var när jag skrevs in i september. Då hade jag semester. Nu har jag varit sjukskriven i snart 3 veckor. Med andra ord, vila hjälper massor.
Även om det kanske inte är det roligaste att gå hemma och dra fötterna efter sig.

Jag ska försöka ringa till Sydpoolen och se om de har lite vattengympa som jag kan vara med på om det är så att min sjukskrivning fortsätter på tisdag nästa vecka. Då har jag lite att göra på dagarna, skönare träning än att vara ute och gå och framförallt så kommer man iväg hemifrån. Ett stort plus är ju att man rör på sig. Jag får ju ont av att vara ute och gå och sen är jag lite halvskraj att dratta på rumpan när det är så halt. Vi får se vad som händer helt enkelt.
Men det är ju bättre att röra på sig än att göra ingenting här hemma.

Med andra ord, vi lever allihopa. Bebisen sparkar och gör allt för att hålla mig vaken på nätterna. Det är lite jobbigt och det kan göra rejält ont också. Jag känner mig som en valross på land numera och då är jag väl inte särskilt stor heller. Barnmorskan kände inte riktigt om det var huvudet eller rumpan som var nedåtvänd idag, men hon trodde ganska starkt på huvudet. Om de inte är säkra till vecka 36 ska vi göra ett UL för att se exakt hur den ligger. Jag hoppas att den ligger rätt, så som den ska göra. Inget mer "bråk" nu...

Imorgon är Morgan ledig efter att ha haft beredskap förra helgen. Det ska bli skönt med sällskap. Jag vet inte riktigt vad vi ska hitta på. Jag menar, katterna och Dirke är ju hemma med mig på dagarna nu, men de är ju inte riktigt... pratsugna. Plus att de kan vara ganska dryga att vara hemma med i flera veckor. Katterna har gjort allt för att jävlas med oss tror jag. Är det inte att klättra eller klösa på förbjudna saker så repar de parketten med sina rivstarter. Dirke är också dryg eftersom hon ska följa efter mig hela tiden och det går mig på nerverna ibland. Jag vet mycket väl om att hon har mer energi än vad jag kan göra av med hos henne nu men hon får lov att stå ut. Orken räcker inte till.

Inte nog med att hon är dryg så, hon har även haft magsjukan. Det tog henne 3,5 dag innan hon blev någorlunda fast i magen, stackaren. Hon väckte mig natten mellan torsdag och fredag. Hon vet att hon inte får pipa egentligen men jag vaknade av de tystaste pipen hon kunde ge... Första gången sade jag åt henne att gå och sova, för jag trodde hon reagerade på katternas race ute i hallen. Andra gången hon pep steg jag upp och hon blev superlycklig. När jag fått på mig ytterkläderna öppnade jag dörren och Dirke rusade raka vägen ut på gräsmattan. Annars brukar hon stå kvar på altanen och sniffa lite förstrött.
Stackarn, det var verkligen sprutlackering på gräset. 2 gånger var vi ute den natten, flera gånger under fredagen, någon gång under lördagkvällen kom det även lite kräk. Söndagen började man se en förbättring men hon var fortfarande lös. Måndagen var hon nästan helt OK igen. Numera är det full fart igen så hon tog igen sig snabbt. Skönt!