Mors dag

Igår hade vi fullt upp. Mamma, pappa, Anna, Helena och Felix kom och hälsade på. Pappa och Morgan skulle bygga staket och arbetet verkade smyga på väldigt fint. Lilla Freja hade ingen bra dag alls och skulle inte sova mer än 10 minuter i taget så hon var jättetrött och grinig hela dagen. Det kunde ha varit roligare. Men staketpinnarna kom upp, en efter en och på kvällen såg det ut så här:Staketet är snart färdigt, hoppas vi!
Tidigare hade vi ett riktigt dåligt och rangligt staket som dessutom höll på att falla sönder bit för bit så vi har känt att vi måste sätta dit något bättre. Och dessutom så Dirke kan vara ute på tomten utan att vi behöver vara oroliga för att hon välter någon av grannbarnen. En liten bit får vara fri från staket vilket är bra när vi sitter här på framsidan och fikar och någon av barnen vill vara nere på gräset. Det gamla staketet ser inte alltför roligt ut...
Idag åkte vi istället ut till Aske för att fira Mors Dag. Jag har inte riktigt börjat fira det än, det får vi ta igen när Freja är lite större. Men hon skötte sig fint idag, de få minutrarna hon orkade vara vaken. Hon sussade som en liten gris på eftermiddagen så idag var hon inte speciellt sur. Hurra!Freja spanar efter en liten vit björn... Kul att hon börjar kolla efter saker mer och mer.
Vi har kommit underfund med att hon inte har storlek 56 i bodys längre. Hon får nog gå över till 62 nu, och då har vi massor med kläder, tack och lov. Hon växer så snabbt så man hinner knappt med.Men magträningen vill man helst skippa, tycker Freja...
Både jag och Morgan känner att 2 dagar i solen har tagit så mycket att vi nog kommer att ta en tidig kväll ikväll. Det har varit helt underbart väder så man har passat på att vara ute och njuta så fort man har kunnat. Däremot kom vi på att Freja borde skaffa en liten sommarhatt så det blir väl nästa inköp. Och lagom till det kommer säkert regnet.

Nästa vecka blir det första mötet med föräldragruppen, det ser jag faktiskt fram emot.

Äntligen!

Så fick man den här bloggen att fungera igen. Känns ju kanonskönt. Lite trist att bara skriva i en låst blogg för alla de som inte har lösenordet, då är det bättre att kunna uppdatera lite i en öppen sådan också.

Idag har chocken lagt sig lite efter Svinpäls bortgång. Det är så tyst, så tyst här hemma. Ingen som testar alla dörrhandtagen, ingen som vrålar vid dörrarna, ingen som ska dricka ur vattenkranen... Det är fortfarande så ofattbart, det känns som om jag ska hämta hem honom när som helst. Han kommer visserligen hem igen, jag valde separat kremering. Det fanns inte en tanke på att göra något annat. Det känns tryggare för mig att veta att han får begravas här hemma på tomten.

Kaos har varit som ett plåster på mig hela gårkvällen. Han kunde inte ligga tillräckligt nära ansåg han så han tryckte sig hela tiden emot mig trots att han låg som en halsduk redan. Pix sprang runt benen så det gick inte att gå normalt eftersom man var rädd att sparka till honom. Inatt fick de vara lösa ute i huset så de kunde leta efter Svinpäls om de ville. När jag skulle mata Freja vid 4-tiden låg Pix i Morgans fotända och steg upp tillsammans med oss. Han kröp upp i famnen när jag matade henne och lade sig över hennes fötter och spann så högt, så högt. Han ville inte låta oss vara ifred alls. Jag förstår att deras liv har ändrats dramatiskt.

Inatt låg både jag och Morgan och grät tillsammans. Det kändes så fel, så tomt och så ensamt. Som om familjen inte är hel längre. Tänk att en så liten och spenslig katt kan ta upp så stor del.

Det är tur att vi har 2 bänglar, 1 hund och en liten halvmetersfigur att ta hand om. Det gör att man måste tänka på annat ibland.