Dyyyyyra julklappar till oss själva.

Igår fick vi på oss stora spenderarbyxor. Vi drog iväg och inhandlade en gästsäng. En våningssäng och vi var tvungna att dra ända till IKEA Barkarby för att få tag i den. Väl där såg vi att paketet var större än vad de skrivit på nätet att det var och där står vi med en Passat Variant. Måttligt roade för den eventuella värdelösa resan. Dock så gick det bra för vi slet upp paketet redan där och stuvade in de lösa delarna i bilen och då gick allt in. Sen åkte vi till jobbet (jag jobbade egentligen men fick åka iväg på dagen för att handla) och väl där skulle vi bara titta på den platta TV:n som vi funderat på samt att vi skulle kolla på en ny stereo som är mindre än den vi hade.

Tror ni inte att det slutade med att vi handlade en helt annan TV (dock en platt en) OCH en stereo? Jojomensan. På kvällen när jag kom hem hade Morgan i stort sett hunnit bygga ihop sängen och sen satte vi igång med stereon och den är ju bara såååååååååååååå bra. Den får liksom plats på hyllan i bokhyllan så nu blir vi av med en 1 meter hög svart stereohylla som bara tog en massa onödig ful plats. TV:n har vi inte hunnit få igång än men det kommer. Då kommer det även att komma bilder!

Idag kommer vi att få besök. Mor, far, Anna och Helena kommer hit! SKOJ! Jag fick läsa igår på MSN av Emma (lillasyster) om vi hade hört från mamma och pappa när de skulle komma. Då förstod vi att de skulle komma. Men så ringer mamma idag och säger att Anna och Helena vill komma med för de hade inga planer. Det är ju underbart kul!

Imorse hade katterna vält en stor palm här inne i vardagsrummet. Morgan hörde det (jag sov med pluggarna) och fick stiga upp och sopa jord. Några minuter (?) senare var det dags för några burkar att fara i golvet så Morgan fick stiga upp igen. Stackaren. Så går det när matte sover med öronpluggar. Efter det stängdes sovrumsdörren och imorse när vi vaknade störtade Pix raka vägen in i vår säng och var sååååååå gosig. Man blir så full i skratt, kan bara tänka mig hur länge han suttit där utanför och lyssnat, väntat och spanat. 2 sekunder efter Pix kom de andra 2 och gosade. Hur underbart är det inte att vakna till dem? De förgyller mitt liv så oerhört. Så sen blev de faktiskt bortskämda genom att vi matade dem med skinka PÅ köksbordet. Svinpäls vägrar ta i annan mat än hans torrfoder och eventuell blötmat men Pix och den billiga Kaos njöt i fulla muggar. Jag tycker SÅ mycket om dem.

Nu ska vi snart sätta igång med TV:n och sen är det väl dags att handla nyårsmat. Det blir tacos. Och först måste jag ju göra mig vacker. Det brukar ta ett tag!

Sen vill jag tacka er som kommenterar mina arga inlägg och ni som tänker på mig! Ni vet vilka ni är och jag blir lika glad och rörd varje gång!

Jag avskyr mitt liv...

Jag gör faktiskt det. Idag har det gått så långt att jag vill gråta. Jag fattar inte hur jävla värdelös jag har blivit faktiskt. Jobbet... det går inte att beskriva. Det har blivit något slags jävla antiklimax och nu är det tävlingar om vem som arbetar mest, vem som tar rast minst, vem som självklart är bäst och vem som lyckas skryta mest. JAG ORKAR INTE!!! Jag är tydligen sämst på allt. Jag är tydligen den som arbetar minst. Fy i helvete vad jag har lust att ge upp nu när det är som tyngst.
Jävla, helvetes, satans, arslets skit. Ursäkta svordomarna.

Jag fick säga åt Morgan nu att jag orkar inte lyssna. Det hade kommit en räkning till från Agria (trots att jag redan betalat Svinpäls jävla försäkring) och nu har den höjts med 400:- SAMT att de har höjt hans livförsäkring till 7 500:- UTAN att meddela mig. Varifrån kommer dessa jävla pengar? Jag har ju betalat deras räkning i höstas. Och så säger jag åt Morgan att jag inte orkar och han börjar tjata om det direkt, trots att jag säger till.

Sista dagen imorgon, sen är jag ledig i 2 dagar. Jag ska inte göra ett jävla skit. Jag ska sitta på mitt arsle och vara den skit jag är, enligt alla andra.

TV

Ett banalt problem. Jag vill ha en platt-TV. Jag vill inte ha kvar den stora klumpen till TV som vi har nu. Den visar ju ändå bara skitprogram.

Nä, idag tog jag sovmorgon. Stoppade i öronpluggarna inatt innan jag somnade och det var faktiskt skönt. Tanten vägg i vägg med sovrummet lirar musik från 8 på morgonen på helgerna (6 på vardagarna) och jag håller på att bli tokig. Jag ska ringa Riksbyggen och dessutom kommer jag att påtala detta problem för föreningen men frågan är vad de kommer att göra. Alla verkar stå på tanten Hjelms sida och hon själv har uttalat hur vidriga vi ungdomar är så jag antar att frågan kommer att ställas mot varandra. Och det är ju garanterat jag och Morgan som kommer att få skulden. Jag har inte höga förhoppningar. Dessutom, grannen som skrek kvädesord efter mig för att Filur inte fick hälsa på henne en gång när han smet ut genom dörren, hon går och stirrar på oss hela tiden. Hon gömmer sig bakom gardinen i sin lägenhet när vi kommer nere på gårdsplanen, hon stirrade på oss hela vägen till affären igår och då fick jag nog och skrek åt henne att sluta stirra... Det hjälpte inte för hon stirrade om möjligt ännu mer. Jag tror att hon har psykiska problem och tydligen dricks det ganska mycket mer än vatten hos de stackarna. Hon borde söka hjälp... Snart kommer jag att få göra det om vi inte kan flytta snarast.

Nu är det några dagar kvar innan det är dags för det nya året. Det känns spännande, dels på grund av en eventuell rottweilervalp, dels på grund av kommande pengar, dels på grund av att det blir som en nystart. År 2005 har inga positiva minnen direkt och det känns skönt att lägga det bakom sig. Jag har bara ett problem och det är årsdagen av Elo. Avlivningen. Fortfarande svider det att se bilder av henne och tårarna brukar bubbla upp under ytan. Jag kan prata om henne och låta stark men inom mig bubblar sorgen upp direkt. En fruktansvärd saknad. Jag kan känna samma sak om Robson, briardhanen som jag fullkomligt avgudade som yngre. Han och jag växte ihop under de år som vi fick och därför kan jag fortfarande känna mig arg över hur ägaren avlivade honom utan att ens berätta det för mig, trots att jag var nära att ta över honom i min ägo eftersom han var hos mig mesta tiden utan att visa något mentalt fel.

Nu håller Kaos och Pix på att bråka i klösträdet så hela det svajar. De har varit så gosiga i 2 dagar och 2 nätter nu. De kommer alltid in, trampar omkring på oss, spinner och gosar och ska tvinga in sig under det varma täcket. Pix är värst. Han kommer upp med 5 minuters mellanrum och spinner så högt så man vibrerar om han står på en. Jättegulligt, men ibland vill jag ju sova med.

Jag är så fruktansvärt förbannad.

Jag har lust att bara säga upp mig från jobbet och skita i de karensdagar man får via a-kassan. Jag har så god lust att bara skita i allt som har med jobbhelvetet att göra. Jag ställer ALLTID upp och de få gånger jag inte har kunnat ställa upp har det varit situationer där jag inte varit hemma eller tillgänglig. Jag hoppar in och jobbar extra för andra, ställer upp för dem om de ber mig om något eller om de behöver hjälp med något.

IDAG, av alla jävla dagar, när jag har 1 timmes bilväg till min familj och alla andra ska vara i Södertälje så kan inte ställa upp med att stänga när det tar ungefär 15 minuter. Jag skämtar inte. På grund av det missar jag alla systrar med sambos hos mamma och pappa. Jag får inte träffa lilla Tuva som jag faktiskt ser fram emot att träffa och se alla hennes framsteg. Jag var så arg så jag trodde jag skulle gråta. Sen tog jag ut det på bilen på vägen hem för då hade liksom allt bubblat upp över kanten så att säga. Jag körde så illa att jag fick ställ i rondellen på vägen hem, jag gasade så det slirade, jag bromsade så ABS-bromsarna satte in, jag fick spinn i korsningen... Herregud.... Jag brukar inte vara argsint så jävla länge men det här visade verkligen vilka "kamrater" man har. Fy fan säger jag bara.

Så snart jag bara kan ska jag söka mig vidare till andra jobb för hela den här skiten med att ha folk som verkligen bara tänker på sig själva och inte kan tänka steget längre samt att ALLA röda dagar och helger blir upptagna i stort sett. Jag mår fysiskt och psykiskt illa på grund av detta nu och är fortfarande förbannad, ilsken och fruktansvärt ledsen. Där får man för att man ställer upp... Det är tacken.

Nu blev det ett jävligt ilsket inlägg men det skiter jag i. Ibland har även jag rätt att bli förbannad.

Imorgon är jag ledig. Tack och lov. Sen så snart nyår är över kommer jag att söka minst 3 jobb i veckan så jag kommer bort därifrån.

Jahopp...

Jag vill bara önska alla en GOD JUL och hoppas att alla får en bra fortsättning.
Själv ska jag bara ta det lugnt eftersom det är jobb imorgon.

Med jobb, jobb och jobb...

Jag tog mig friheten att jobba lite extra så här dagen innan julafton. Mest för att jag behöver antingen pengar eller tid, helst tid om det blir valp i vår. Jag har ju en stående plats på dagiset för valpen men jag vill ju hinna med att träna innan som jag gjorde med Filur också.

Imorgon är det julafton och jag har ingen lust att "fira" skiten. Det ger mig inget alls. Inget är bestämt men det lutar åt att jag stannar hemma med Morgan och tar en helkväll för oss 2 bara. Och katterna då... Som förövrigt varit så extremt snälla så jag inte ens har vaknat på morgonen av några busryck. Jag tror det är lugnet före stormen. Pix är så extremt gosig hela tiden och däremellan härjar han. De andra 2 gosar, vill vara nära och är pratiga. Kaos får värsta busrycken ibland och blir helt crazy, jag tror han helt enkelt bara är lycklig.

Nu är det dags att göra sig klar för jobbet, ska ner och shoppa lite käk och sen åka och ta en kopp kaffe innan det är dags att ta itu med kunderna, dan före dopparedan (like I care).

Men herregud...

Jag avskyr förändringar. Jag tycker inte om den här röriga startsidan som bloggen ligger på... Nej usch.

Jag var hemma hos Anna idag och fikade, pratade rottis, fick en julklapp (TACK, men jag väntar med att öppna den) och fick sen hur Semla ställde upp sig för mig... *S* Det var ganska roligt att se, jag som är jätteovan med kattflickor som löper. Jag är en hankattsmänniska ut i fingerspetsarna och frågan är hur det skulle vara att ha ett katteri med bengalhonor! Pix håller på att driva mig till vanvett nämligen, jag tror han har en elak plan någonstans växandes i skallen på att få in matte på hospis. Häromdagen fick han faktiskt bli instängd i badrummet så han skulle lugna ner sig. Han for från lampan i köket så den gungade hejvilt, in hit i vardagsrummet, upp i soffan så benen undertill lyftes i framkant, upp i blombrädan så 3 blommor välte och sen vidare i stort sett GENOM draperiet vid balkongdörren... Det fick mig att se rött så mitt i ett språng fick jag fatt i honom och han var sur som fan när han fick hamna in i det trista badrummet. Väl där inne trillade han ner bakom tvättmaskinen (för typ 3:e gången) så jag fick rädda honom. Detta är en katt som lyckas med det mesta som de andra 2 aldrig ens skulle drömma om. Hemska katt. Sen kan man inte låta bli att faktiskt tycka om honom när han bånglar sig in i sovrummet vid 4 på morgonen, spinnandes och gosandes.
Häromnatten vaknade jag till lite snabbt och hade mitt hår som killade mig i ansiktet. Trodde jag... Det visade sig vara Pix när jag väl öppnade ögonen när håret inte försvann när jag drog handen över ansiktet. Han stod 2 cm från mitt ansikte med sina morrhår rakt i mitt fejs.
Imorse hittade jag honom inrullad i mitt täcke precis vid huvudet. Snacka om speciell katt.

Jobbet har funkat relativt bra, vissa tycker bara om att jävlas med oss i kassan. Numera stänger jag av om de börjar klaga, ler bara lite matt och fortsätter att göra mitt arbete. Det är skönt dock att veta att vissa förstår, tack till er som skriver svar i bloggen!

Nu har jag precis mumsat lite Svenska Lantchips med gräddfilssmak. Men herregud så goda de är. Knapriga och perfekta. Inte så nyttiga dock, men ibland måste man ju få festa till det.

Vilket liv man har när man har 2 datorer 20 cm från varandra (jag och Morgan). Den ena sitter och kollar på något avsnitt med Lasermannen med hörlurar på skallen och jag sitter och plitar ner trista ord i min blogg. Ingen direkt rolig konversation. Däremot har jag haft 2 otroligt bra samtal idag. Tack till er som vet att ni pratat i luren med mig!

Snart är det dags...

... att åka till jobbet. Jag har ingen som helst lust att göra det för jag har sovit illa och de senaste jobbdagarna har inte varit några höjdare. Många kunder är så fruktansvärt otrevliga så jag har lust att bara ösa skit tillbaka. Det får man ju dock inte men jag önskar att folk kunde tänka efter lite. Jag vet att det är stressigt nu innan jul, jag vet att det är stressigt ett tag efter jul men för guds skull... ta inte ut det på oss som står i affärerna och försöker hjälpa till. Det ger oss ingenting att ni skriker glåpord, surar, kastar saker efter oss, ger oss sura miner, suckar och pustar, kommenterar vårt utseende, ignoreras oss i kassan eller andra vidriga saker.

Jag fryser dessutom. Jag tycker det är svinkallt i lägenheten trots att vi har dryga 22 grader här inne. Jag vill helst ha 25 grader, då är det lagom.

Ska ner och köpa lite snabbkaffe bara på ICA och sen är det dags att åka till jobbet, ta en kopp kaffe och sen köra på till 22:30 ikväll. Skönt att det bara är en kväll som vi har öppet så här sent. Hoppas bara att folk blir nöjda. Sist det var nattöppet var det en kund som började gnälla något fruktansvärt. Jag missade att se hans CD-skivor som han skulle köpa, som han hade lagt en tidning över och jag kunde inte backa det som jag redan slagit in i datorn. Så jag fick starta om. Då hade vi alltså kö från kassan över halva butiken. Då börjar han stå och påpeka hur dålig jag är, att jag borde skynda på, det är massor med folk som väntar och var riktigt otrevlig. Då var kunden bakom honom en ängel som påpekade att det faktiskt går att underlätta genom att "lägga fram varorna så att kassörskan kan se dem"... Den kunden höll jag på att krama om sen när det var hans tur. Han sade åt oss att vi var jätteduktiga och att han förstod att det var stressigt men att jag skulle ta min tid för att göra ett bra jobb. Jag lever för de stunderna man får beröm... faktiskt.

Vilken överraskning!!!

Jag fick ett samtal idag från en från jobbet... Jag får börja klockan 14 imorgon! Gud, så skönt. Efter att ha tvingat mig själv till att titta på "Land of the dead" igår så drömde jag om ett gäng zombies på jobbet och jag stod självklart helt ensam i kassan. Frustrerad och rädd över att de betedde sig konstigt och inte lyssnade ville jag inte stå kvar i kassan men chefen tvingade mig och sade att det helt enkelt var mitt jobb att stå där. Jag vaknade flera gånger under natten och flyttade närmre och närmre Morgan och han hoppade längre och längre bort från mig. Rätt som det var vaknade jag av att 8 vassa klor sjönk in i ryggen på mig... Då var Kaos gossugen och jag låg ju på mage och han intog helt sonika min rygg som klösbräda... Lilla söta Kaos...

Idag har jag bara slappat. Och surfat på SKK Hunddata. Det är så kul att sitta och kika på olika rottisar, kända och okända och bara undersöka. Leka lite privatdetektiv. Jag kan säga att man lär sig oerhört mycket genom att sitta där och kolla en hel dag. Speciellt som det finns olika kombinationer som är intressanta och då vill man ju kolla kullsyskon, föräldrar, halvsyskon, avkommor till alla och sen självklart se stamtavlan i flera led bakåt.

Katterna har varit extremt gossjuka idag. Mysigt att de är så sällskapliga. Även om de oftast kutar in i köket efter en bara för att se om de kan få smaka något gott så blir man lite smickrad. Kaos tvingar alltid till sig glass från Morgan. Han vaknar oftast några minuter efter att Morgan satt sig i soffan med en skopa glass, sen hör man hur det dundrar på soffkanten och sen kommer Kaos och gnider skallen mot ALLT han kan hitta. Det är charmigt faktiskt. Ingen av de andra 2 skulle ens bemöda sig att sjunka så lågt som att TIGGA. Fy, det går emot deras principer. Där har Linnea faktiskt lyckats. Men hon verkar ha gett dem lyckopiller som räcker hela livet. Kaos verkar ha fått humörpiller bara. Får han inte som han vill brukar han attackera Morgan och tugga lite på honom.

Pepparkaksdeg är gott...

... men ibland tänker man inte efter före. Meningen var att vi skulle baka men istället smakade vi en del av degen under tiden vi kikade på film. Och självklart har vi ju haft i bikarbonat... Jaja, det återstår att se vad som händer.

Dessutom hamnade jag under en enorm bängelhög. Svinpäls, Kaos OCH Pix kom upp på mitt täcke som jag låg under i soffan och alla 3 knödde ihop sig och började tryna. Det blev ganska varmt och tungt plus att det blev obekvämt till slut. Jag fick åla mig ut underifrån täcket vilket resulterade i att byxorna gled av halvvägs och 6 ögon stirrade ganska surt på mig. Ooooppppsssss...

Så idag har vi dels tagit en lång sovmorgon och dels bara slappat. Vi var och kastade lite sopor och pantade burkar så vi hade råd till mat (makaroner och köttbullar) *ironi* och sen dess har vi kollat på film och surfat. Det är så skönt att ha riktiga slappardagar ibland alltså. Fortfarande är inget bestämt för julen så vi väntar och avvaktar lite.

Det händer inget roligt, jag bara väntar på löp, parningar och eventuella besked om valpar nu och det är sååååå jobbigt. Jag har ju ett enormt sug att träna rottweiler nu igen och få lära mig massor med saker. Varför går tiden så långsamt?

Visst var julkortet på framsidan sött? *hahaha* Kaos tycker om att sniffa blommor, han är duktig på det. Lite som Ferdinand.
Nej, nu ska jag dricka lite vatten (törsten är jobbigast efter pepparkaksdeg) och sen väntar en lång, het dusch. Finns det något skönare än att bli illröd på hela kroppen och bara dra på varmare och varmare vatten? Ångdusch... *hehe*

Gör julen oss elaka?

Jag bara undrar. Jag vet inte hur många gliringar och elaka kommentarer man får under en dag så här innan jul. Idag klagade en kund på att han fick visa leget för mig i kassan när säljaren redan hade kollat det en gång för "typ 4 minuter sen". Snart skiter jag i säkerheten och släpper ut folk vind för våg, då ska de fan inte bli förbannade om någon annan knallar ut med deras vara heller. Jag är bara sååååå jävla less på att ta all skit som folk hasplar ur sig, man klarar sig alltid till en viss gräns och sen är det nog.
Igår skulle en kund tvinga mig att läsa hela lagboken för honom i telefonen. Andra kunder suckar, pustar och stånkar för att de måste plocka ur sin legitimation ur plånboken för att jag vill känna på det och hålla det i handen. Oftast med kommentaren: "Men gud, är du någon slags polis eller", eller "Måste du vara så satans jobbig?"... Hurra för de dagar jag sitter ensam hemma med bara sällskap av katterna. De säger aldrig något elakt eller nedervärderande iaf.

Äntligen en ledig helg iaf. Jag har varit så trött igen att jag sover tills klockan ringer på morgonen och det brukar jag aldrig göra annars. Dock så mår jag ju bättre nu än jag gjort på länge men tröttheten sitter väl i. Nästa vecka blir det en maratonstart. Måndagen jobbar jag 9:30 till 22:30 och jag kommer att vara DÖD på tisdagmorgon när jag ska vara på jobbet 9:30. Och nej, det är ingen sovmorgon för jag har faktiskt ställt om dygnet. Att stiga upp 8:30 för mig är som att stiga upp klockan 6 på morgonen för "er andra dödliga". Jomen, så är det faktiskt. Jag brukar få höra vilken lyx jag har som alltid har sovmorgon. Vad tänker folk med som kläcker ur sig det?
Dags för dagens glas av juice och sen sussa kudde? Ja, det tycker jag nog.

Fy fan för falska människor.

Jag orkar verkligen inte bry mig om det egentligen, men en människa som jag trodde hjälpte mig har tydligen snackat en himla massa skit och förstört en hel del. Det gör mig förbannad för jag trodde verkligen på denna person. Nu vet jag iaf att jag enbart ska gå på mina egna tankar och ideér och inte lyssna på andra mer. Fy fan så besviken man blir.

Idag vaknade jag med ont i magen igen, snoret rinnet och halsen värker fortfarande. Jag vet inte vad det här är men något extremt är det iaf. Jag som skulle åka och hälsa på Filur ikväll men jag har ingen ork. Dessutom ska jag jobba i 3 dagar nu, från 9:30 till 20:30, hur fan ska jag orka det då? Det här är verkligen den sämsta december jag någonsin varit med om. Sitter och dricker juice nu och hoppas att lite C-vitamin ska hjälpa det här som sitter i kroppen. Det är dessutom EFIT idag och jag försöker komma ihåg att fota en gång i timmen. Det enda som är skönt med att vara sjuk är att man har en anledning att ligga i sängen/soffan och bara vara. Fast jag trodde jag skulle dö imorse när magen värkte igen och det bara sköljde över en gråtattack i mig. Nu är det 1 vecka sen jag blev dålig och det enda som är bättre är ju att jag kan prata nu.

Nu ska jag kika vidare på TV:n och fota lite.


Senare:
Jag har kikat i en av Södertäljes tidningar och hittade en notis längst ner på en sida. Observera att detta inte verkar vara ironi utan det verkar faktiskt som om människan menar allvar. Här kommer hela inlägget, som det står i tidningen:

"Bort med fjantbilarna från gatorna!
Tack för trängselskatten! Jag har i åratal retat mig på folk som inte förstår sitt eget bästa, det vill säga de som egentligen inte har råd att köra bil. Opel-, Skoda- och Volvoägare, borde förstå att lämna bilen hemma och i stället ta sig den snabbaste vägen in till sina lågavlönade arbeten. Det otäcka är att minst 95% av bilarna i innerstaden är "struntbilar", bilar som tillhör en klass människor som jag tycker inte ens är värdiga att ha ett eget fordon. Folk kör utan att skämmas i löjliga japanska småbilar.
Förbjud alla bilar som kostar mindre än 750 000:-. Om vi som sköter samhället och tjänar pengar fick röra oss fritt med våra bilar behövdes det varken hastighetsbegränsningar eller det fega bilbältestvånget. Dra in körkortet för alla som inte har råd att skaffa en riktig bil. Det skulle lösa alla trafikproblem, inte bara i Stockholm utan i hela riket.

Biltullar tyckte jag till en början inte om men om dom nu blir permanentade, så hoppas jag innerligt att de löjliga småsummorna som nu är föreslagna höjs till rejäla belopp, 500:- på nätterna, 1500:- på dagarna och gärna kontant betalning vid tullarna. Då, mina kära vänner, då kommer vi att slippa se en jämrans massa medelklassare och framförallt arbetare sitta och ta upp plats i våra bilfiler.
Innerstadsbo utan socialbidrag"

Seså, fritt fram att diskutera...

Rosslig och rasslig...

Jag har fortfarande ont i halsen, hostar, nyser, snyter mig och har inte så mycket ork. Det var med nöd och näppe jag ens kom upp ur sängen imorse och åkte till Stora Stockholm. Väl där uppe blev det inte så mycket, kikade lite på rottisarna och hann några vackra och underbart söta hundar.
Redan igår hade mamma och pappa funderat på att komma och hälsa på idag och jag sade åt mamma att RINGA när de var på väg till Södertälje eftersom det tar 20 minuter att åka hem från Älvsjö. Tror ni att hon ringde innan? Nej, det kom ett SMS när de var i Moraberg och shoppade (vilket ligger 10 minuter från där vi bor) och vi var kvar på Hund 2005. Oj oj. Så vi stressade iväg och jag skickade ett SMS om när vi skulle vara hemma på ett ungefär och när vi kom från tåget stod de och väntade vid ICA. *S* Sen blev det god mat, Rummyspel (pappa förlorade igen och jag VANN med stoooor marginal eftersom jag avslutade spelet med 0 poäng) och lite snabbfika innan det brann i arslet på dem och de for iväg snabbt som attan.

Och nu har jag suttit bredvid Morgan och återställt hans dator eftersom det blev något vajsing på den med virus så nu håller han på att försöka installera om allt igen och det går verkligen inte bra.

Med andra ord, en ganska lugn dag med stänk av sjukdom fortfarande. Blir det inte bättre snart det här kommer jag att krackelera innan jul. Som tur var har katterna varit extremt lugna och snälla idag och det hoppas vi att de fortsätter med.

Atjooo

Alltså, nu börjar jag förstår hur allergi kan yttra sig. Nej, jag är inte allergisk men jag är förkyld och nyser HELA tiden. Jag brukar älska att nysa, det ger en sådan härlig känsla i kroppen, men nu nyser jag flera gånger på raken och ofta. Idag fick jag avbryta 2 kunder i kassan och nysa, sen återgå genom att fråga vad de sade innan eftersom jag inte kunde höra dem. Ja, det har inte hänt en olycka än men det kunde det ha gjort på ICA för jag hade inte varit och pinkat sen morgonen och kom hem här på kvällen och skulle handla bröd och lite godis och nyser självklart det första jag gör inne i affären precis vid frukten... Det höll ju tätt som tur var.

Nu när det börjar närma sig jul är jag alltid lite orolig för att få ett otrevligt samtal från några vi helst inte vill höra ifrån. Jag mår illa varje gång jag tänker tanken och hoppas att de ger sig detta år genom att inte höra av sig. Så Morgan och jag får lite julefrid.

Imorgon är det Stora Sthlm, KUL! Just nu sitter jag ensam hemma eftersom Morgan är iväg på fest med sina hemvärnspolare. Jag ska vara hans fyllechaufför ikväll är det tänkt. Igår kom vi hem ganska sent, vid 1 på natten och jag var såååååå trött imorse. Så jag tänkte ta en lugn hemmakväll, duscha hett, mumsa lite godis, läsa lite "Harry Potter och halvblodsprinsen" för jag har läst ut den andra. Men så började bänglarna härja och slet ut alla kläder från de 2 nedersta byrålådorna i sovrummet under tiden jag var i duschen. Bängelbusar. Nu ska jag snart återgå till boken dock, för nu verkar de ha lugnat sig lite.

Julbord idag

Jaha, idag var det dags att klä upp sig för en gångs skull. Jag kan inte minnas sist jag var finklädd ärligt talat och igår fick vi akutshoppa lite igen. Finskor åt mig tillsammans med en kavaj samt ett par svarta byxor. Jag ska till och med ha nylonstrumpor på mig! Ja, det är nästan så jag borde dra ett kryss i almanackan (som mamma alltid gör när det händer något oväntat). Morgan har en extremt häftig skjorta, svarta finbyxor, finskor och en jävligt snygg slips som han faktiskt hittade helt själv. Jag ska fota sen så ni kan få se hur fina vi faktiskt kan vara när vi inte är hemma. Min vanliga utstyrsel just nu är långkallingar och långärmad. *skrattar* Ja, det ska faktiskt bli lite kul, det här.
Nackdelen är att jag fortfarande är öm i halsen, det blev värre inatt och snorar gör jag. Ingen höjdare men vad fan, gratis julbord tillsammans med Morgan och hans nya arbetskamrater i Linköping. Ja, vi får se helt enkelt. JAG har en föraning om att det kan bli riktigt kul.

Imorgon är det jobb och på söndag ska jag på Stora Stockholm. Vi har ju sådan tur att vi tar tåget som tar 20 minuter ungefär. Vi bor ju typ 5-10 minuter från pendeltågsstationen med så bilen får stå eftersom det brukar vara svårt att hitta parkering där uppe.
Nu ska jag ta mig en kopp te och sen ska jag göra mig vacker (jaaaaa, så gott det går iaf) och sen ska vi röra på oss runt 14 tror jag. Det tar ett tag att åka ner dit ju.

Gott!

Vad är godare än mannagrynsgröt och äppelmos när man är sjuk? Det skulle möjligen vara en kopp varm svartvinbärssaft. Underbart att leva på gröt i 2 dagar för det är det enda som sjunkit ner i halsen utan att bränna och svida. Idag mår jag dock bättre, har inte orkat ta tempen men kroppen gör fortfarande ont och det känns som om jag har dimma i huvudet. Hur nu det går till...

Idag ringde Herman och berättade om Filur och bjöd in mig och Morgan att hälsa på. Självklart tyckte vi så på tisdag får vi träffa dem igen, det ska bli superkul. Jag mår så bra inombords när de berättar hur snäll Filur är och hur han sköter sig för det är en ganska stor skillnad från när han bodde här. Framförallt att han inte kissar. Det är vid sådana tillfällen som jag vet att jag gjort rätt och som andra borde inse att det faktiskt är för hundens bästa man får göra svåra val.

Snart ska Morgan och jag smaka på Big Pack O´boy-glassen som vi köpte. Det är inte så nyttigt men oj, vad det svalkar i halsen med glass. Det sista jag gjorde när jag lämnade jobbet i går var att snabbt svänga in till Donken och goffa lite chokladshake. Annars hade jag börjat gråta av smärta så den sög jag i mig vid varje sväljning (eller vad det nu heter). Det var så extremt länge sen jag hade så fruktansvärt ont i halsen faktiskt. Idag kliar det mest och värker ibland. Men inatt... Hujedamig. Jag sov med en t-shirt, långärmad, långkalsonger och strumpor. PÅ det hade jag mitt duntäcke SAMT Morgans. Mitt i natten tyckte han dock att det blev kallt så han vältrade väl tillbaka det till sig och sen låg jag och frös hemskt mycket. Men jag hade inte ork att stiga upp och ta på mig mer kläder eller hämta filten. Jaja, nu är det iaf bättre men oj, vad synd det var om mig ett tag där. Ibland är det skönt att ha folk som bryr sig om en och som ringer och hör. Tack till er! Fast jag inte ens är allvarligt sjuk utan bara patetiskt feberaktig.

Nu har jag dessutom läst över halva "Harry Potter och Fenixorden" så det går framåt. Ser fram emot "Halvblodsprinsen" sen!

Jag tror inte det är sant...

Idag fick jag lämna jobbet igen. Ont i halsen så jag inte kan prata. Morgan har haft en lugn kväll för minsta försök att öppna munnen gör så enormt ont i halsen att jag helst håller tyst.
Trött som ett as och sov bort en bra stund idag. Jag orkar helt enkelt inte, det är något som är fel. Tokfel.

Jag har bara lust att gråta för att det gör så ont. Det är verkligen inte mitt år, det här.

Framgångar

I helgen var det kattutställning. Jag hade sett fram emot det ganska länge men var skittrött på lördagmorgon. Kommer till utställningen och där blev det KAOS rent utsagt. Och ingen hjälp fick man heller. Det började vid veterinärbesiktningen. Jag och Emma ställde oss i kö när det helt plötsligt dyker in en "kärring" framför oss. Då var det ganska långa köer och jag ville ha in mina katter i buren självklart, precis som alla andra. Så jag påpekar snällt att "Ursäkta, jag tror vi var före i kön" och hon vänder sig om, kollar på mig från topp till tå och tillbaka igen och fräser åt mig "Jahaja, du var det? Ehhh.... *harkel* Ja, gå före då... Varsågod" och började gestikulera att jag skulle kliva fram. Självklart gjorde jag det eftersom jag stod före i kön. Då tänkte jag redan för mig själv att den här dagen inte skulle bli bra... När vi sedan stod i kö var det en tjej längre fram som vinkade fram oss till ett tomt bord och jag tänkte att de kollar stamtavlan där, så vi stegade fram dit... Då förklarade jag att de inte hade kollat stamtavlan, att de ska göra det nu då. "Jaha, oj, det visste inte jag"... och sen var det bra... Där stod jag som ett jävla fån men flera meter lång kö och blir frustrerad eftersom jag inte tänkte ställa mig sist i kön igen bara för att de gjort så här. Jomenvisst, tjejen som vinkade fram oss, hon skulle bara torka bord hon. Då blev jag förbannad, ställde mig sist i kön och fick slutligen fatt i tjejen som kollade vaccineringen. Sur som ett jävla as fixade vi iordning buren medans Svinpäls höll låda...

Sen köpte jag självklart ett program för att följa när det var dags för bengalerna. Kaos och Svinpäls är ju spottar och benämns således som n24 och visst stod de i katalogen... Under Glen Sjöbom... Så gick jag och kikade vid domarbordet och där fanns inga BEN n24, bara marble och snöspott. Jaha? Och vad är det för fel nu då? Efter mycket om och men fick vi reda på av sekretariatet att det var Janick Renault som skulle döma dem stegade jag fram till hennes bord, väntade, väntade och väntade lite till. Helt plötsligt börjar hon döma burmor efter marblebengalerna. Då klev Anna Lydig fram och frågade när det var dags för spottarna att bedömmas. Hon hade ingen aning, inte hennes assistent heller som var skitotrevlig och vägrade svara på frågor för "det var bara kaotiskt och stressigt och hon skulle bara torka bord"... Då lackade jag ur och tänkte att jag åker fan hem. Då började en kärring som satt och tittade på tjata om att jag minsann skulle köpa ett protokoll och kolla i, ungefär som om jag vore dum i huvudet och alla som satt bredvid henne vände sig om, glodde på mig med ganska elaka ögon och rullade dem i skallen... "Gud, vilken korkad brud"... Vid det här laget var jag så förbannad och frustrerad att jag fräste åt dem att jag minsann har ett protokoll, de står med där men inte hos någon domare och viftade argt med pappersbunten.

Ja, sen fick vi reda på att Eiwor Andersson satt i andra delen av utställningslokalen och sen skulle byta hall och döma bengaler vid oss. TACK OCH LOV!

Sen gick det bra efter det. Då var det bara frustration från 8 på morgonen till 13 på dagen ungefär... Hurra. Kaos tog ett CAPIB och Svinpäls ett CAP direkt efter. Jag hade hoppats på en nominering med men var skitnöjd med de resultaten. Så jag struttade iväg och kikade runt lite medans Emma satt kvar vid buren och när jag återvände satt det en nomineringskokard på buren... Jag fattade ingenting och inte hade jag en aning om vem som var nominerad av de 2 bänglarna heller. Så ut och leta reda på sektretariatet en gång till (vid det här laget var de nog trötta på mig) för att ta reda på det och då var det ju Kaos som blev nominerad. KUL! Han blev dock slagen av en burma i panelen, men jag är superglad ändå. Han sköter sig så bra.

Dagen efter gick mycket smidigare och där blev det ytterligare ett CAPIB för Kaos (med nöje!!! sade domaren) och Svinpäls ett CAP. Sen trodde jag att det var slut där med (jag har ju ingen koll) så jag och Emma bara satt av tiden trodde jag. Sen gick jag tillbaka till bedömningen när Glen skulle kolla nomineringar bara för att se och helt plötsligt när jag står där ser jag Kaos och Svinpäls nummer samtidigt uppe på burarna. Så jag fick kuta till vår bur, slita med mig Emma som hade sparkat av sig dojjorna och hon fick ta Svinpäls medans jag slet ut en helt nyvaken Kaos från bädden. Emma var jätteduktig med Svinpäls men Kaos vann nomineringen där med. Jättekul!! Speciellt med tanke på att jag suttit i några timmar och sagt åt Emma att det hade varit kul att avsluta Kaos karriär med en sista nominering och trodde det var kört... Superkul. Dock så var alla domare överrens om att samma burma var mycket finare dagen efter igen. Det var lite trist men jag tror samtidigt att det är svårt för en bengal som gärna väser lite (men som aldrig gör mer än då) har svårt att vinna mot en burma som bara hänger med. *duckar*

Jaja, jag är skitglad över helgen, att Emma var snäll och följde med och hjälpte till så mycket och fick mig att skratta (och gråta av skratt). Och tack till Anita som passade våra saker och var ett mycket trevligt sällskap samt till Spots´n Stripes för trevliga samtal. Grattis till er för certen och specfiellt till lilla Tindra som fick Ex2 på söndagen! KUL! Och sen vill jag tacka Anna Lydig som sprang runt med mig, Nora och vagnen och kollade upp saker på lördagen som jag bara inte fattade och orkade med. Det är underbart att ha lite folk med sig på utställningar som kan ta beslut. Anna sade åt mig på skarpen en gång och då fattade jag liksom att "aha, det är så jag ska göra"...

Oj, vad långt det här blev, hoppas att ni orkar läsa. Jag kommer knappt ihåg vilka jag ska tacka mer, men självklart mamma och pappa som var barnvakt åt Pix också.Nu är det dags för TV, Morgan har babblat i ett så det är svårt att koncentrera sig på att skriva samtidigt som han måste berätta de mest udda sakerna för att han är sällskapssjuk. Nu joinar jag honom i soffan för sen är det nannadags.