Länge sen sist

Jag har faktiskt inte orkat blogga. Det har inte funnits så mycket att berätta om förutom att jag jobbat, jobbat och åter jobbat. Det är fruktansvärt vad man utsätter sig för bara för att vara lite ledig och förlänga semestern.
Jag kommer att ha 6!!! veckor ledigt i sommar. Jag ska ju vara hemma med valpen från sista veckan i maj till första veckan i juli. Hela midsommar är jag ledig med andra ord. Det har inte hänt på flera år eftersom jag jobbar på det stället som anser att vi helst ska ha öppet dygnet runt, året runt och gärna underbetalt också. Det ska bli så fruktansvärt roligt, underbart, spännande, nytt, frustrerande och väldigt nervöst att få en en rottweiler igen. Jag letade en kombination redan för nästan 3 år sedan. Att tiden kan gå så fort?
Till och med de på djuraffären här i stan har gått och väntat spänt på att jag ska få hem en liten rottweiler.
Imorgon lördag kommer Camilla och Madde hit igen. De som festade med mig 25 mars. Sen blir söndagen en återställardag (som vanligt) och på måndag får jag äntligen träffa min prinsessa för första gången. Jag ser fram emot det väldigt mycket och framförallt så ser jag fram emot att hon får komma hem hit och träffa oss och katterna och jag får lära känna henne ordentligt.

Nästa helg åker vi dessutom till Norge med Kaos, han måste ta ett cert där innan vi får ställa honom i Sverige igen. Han har inte varit på utställning på 6 månader så vi får väl se vad som händer.

1 maj är både EFIT och hundträffardag samtidigt. Den kommer att gå i hundens tecken. Massor av bilder kommer det att innebära!!! Vem vill se rottisvalpar på 4 veckor???

Dagen som var... [bilder]

Idag var vi ut och promenerade. Vi åkte ut till mamma och pappa och hälsade på, det var dags för påskmiddag och hela familjen skulle dit. Så innan maten släpade jag och Morgan med Emma och så gick vi ner till Mälaren och bara tog det lugnt. Strålande sol, men lite blåsigt, men oj, vad skönt det var att komma ifrån stan och komma ut på landet. Det är ju så vackert.
Vi hittade iaf ett säkert vårtecken.
Bryggan som jag tillbringade mycket av mina somrar på när jag var yngre. Det är så otroligt vackert här på sommaren med strålande sol, kluckandet mot stranden och varmt vatten i den här lilla viken... Det var nästan så vi blev badsugna idag, men vi kom på hur kallt det egentligen är.... Brrrrr! Och här har vi bara en liten bonusbild på ett av de många träden i allén som leder ner till bryggan. Såklart så måste vi ha med lite bilder på Tuva med... Dock så är hon inte så ouppfostrad att hon ska lipa utan hon smaskade mumsig mat... :-D Och här lär Tuvas pappa bli glad, för visst ser hon ut som ett golfproffs? :-D "Hej då!"

Det var skoj att träffa alla syskon igen inklusive deras respektive. Vi borde egentligen göra det oftare för jag tycker det blir alldeles för sällan.

Sen till det lite mer negativa. Jag dras med magvärk. I torsdags ringde jag sjukhuset här i stan och berättade som det var, men de vägrade ta in mig på koll. Jag satt dubbelvikt av smärta, hade blodsmak i munnen och var extremt illamående. Med andra ord, allt som stämmer in på blödande magsår. Nu ska jag inte påstå att jag har det, men av det jag har läst och pratat med andra om så stämmer mina symptom in till punkt och pricka förutom att jag inte har kräkts blod än.
Idag fick jag i min en extremt liten potatis och 2 skivor lax och sen fick jag så ont så jag ville inte äta mer. Dock så slank det ner några colaflaskor med, men de kan jag räkna på en hand. Magen värker dock vidare, men jag är inte illamående just nu. Det gör bara fruktansvärt ont. Ungefär som magsjuka blandat med kolsyra i en tom mage. Så känns det.
Jag är inte sugen på mat för fem öre men bananer, yoghurt och sådant slinker ner, men även de gör ont, fast inte lika mycket. Jag vet inte alls, får se om det går över efter helgen.

Och förövrigt så har Pix strilat i ena hörnet på vardagsrummet SAMT att han satte sig i soffan bredvid Morgan igår och KISSADE... *ggggrrrrrr* Idag har det dock inte hänt en enda olycka trots extrema bängelvrål så jag hoppas att han håller sig nu. Annars kommer det att bli snipp-snipp snabbare än kvickt. Ja, kanske att vi kan ställa honom i öppenklass i juni som jag anmält honom till men eskalerar detta så ryker manligheten och då får jag byta klass bara. *SUCK*

Mer bilder från helgen

Idag fick jag äntligen ro att lägga in lite fler bilder på den sötaste Yetin som finns:

Han glassade som 17 på domarbordet och domaren sade åt mig att jag verkligen inte skulle kastrera honom och att jag skulle ta hand om familjejuvelerna. Så han är mycket lovande enligt henne iaf och av en annan bengaluppfödare fick han massor med lovord och jag är så glad.
Nu längtar jag tills juni när vi ska ställa honom igen.

Nu ska jag tryna igen, jag har fått jobba bara vardagar i april och det gör en trött att inte hinna med något här hemma, man känner att det hinner förfalla här. Jag börjar visserligen senare men man har inte tid till ett liv om man skulle jobba så här mycket och så sent. Tack och lov så är det ju påsk snart så det blir lite röda dagar och därmed kortare arbetstid.

Jag har dessutom märkt av att min högra arm börjar göra ont. Speciellt vid lyft ut från kroppen och det kändes verkligen i helgen när jag skulle sträcka ut 5,5 kilo bengal i armarna. Det var inte enkelt. Men jag hoppas att det bara är en överansträngning som snart går över.
På fredag är det EFIT och jag får fota lite då och då. Jag jobbar ju och har inte möjlighet att fota där tydligen eftersom man inte får fota i butiker, men jag kan ju alltid ta kort på något som inte har med den att göra! *S*

En helt underbar dag! [Bilder]

Idag var vi på utställning i Nyköping. Vi ska dit imorgon med, men jag ville visa hur sööööööta mina katter är och hur underbart snälla de är. Det var första gången för Pix. Fertil hane som han är och vild som en förvirrad fluga... Jag trodde att jag skulle få fightas för att hålla honom stilla i famnen. Och efter att ha darrat och mått illa av nervositet var det Svinpäls tur först. Han var lika snäll som vanligt och fick toppenkritik och sitt sista CERT i sin klass. Numera kan han titulera sig PR S*Izoleyas Shere Khan. Och ingen är väl gladare än jag då... Jag trodde inte jag kunde bli gladare. Tills jag skulle gå och hämta lillskiten. Som låg och toktrynade i bädden och stortrivdes i buren.
Han var KOLUGN!!! Inte ett knyst, inget sprattel... ingenting. Han accepterade ALLT som domaren gjorde med ett lugn som faktiskt fick mig att inse att det inte var någon som helst idé att vara nervös... Underbara lilla Pix. Han lade tydligen på storcharmen redan i buren när folk kom och kikade, för det har låtit "Ooooohhhhh", "Ahhhhhhh", "Vad vacker!" och folk har sprungit och hämtat föräldrar och barn för att kika in det vita vidundret som låg i bädden och trynade. Så här vacker får man bara inte vara:

Jo, tydligen!!! Han tog mig med storm och jag kan inte vara mer stolt över mina 2 otroligt snälla bengaler. Det finns inte ord för hur glad jag är, för ingen har funderat över deras "hemska" temperament eller något. Inte en enda människa, alla har bara varit fascinerade och otroligt snälla. Mer bilder:

Svinpäls är i farten att ta en godis här ovan, så det är inte så farligt som det ser ut! Han älskar sina Whiskas KitBits och idag är han värd en heeeeeel massa sådana...


Ovan är Svinpäls uppe för eventuell nominering, men där blev han utslagen, tyvärr. Han blev dessutom lite skraj för vippan som domaren kom med, för han kikade på publiken först, och sen rörde domaren honom på andra sidan för att få se hans ansikte och då fräste han till och blev rädd. Sen var det inte kul mer, ansåg Svinpäls... :-D

Ovan här har vi Pix som är uppe för eventuell nominering men även här räckte han inte riktigt till. Det saknades lite färg på nosspegeln och noskuddarna kunde har mer pigment så han skulle få den "rätta" looken! Men hur söt får man vara då? *kär* Erkänn att han är jordens sötaste Yeti!
Och efter all uppståndelse måste man ju tryna lite... Ehhhhh... Pix ägde bädden och ville inte stiga upp när utställningen var slut. LitenSkiten!
Och som bilden här ovanför säger: Svinpäls ägde den andra bädden! Gosnosen!

Så här bor de under tiden vi är på utställningen. Svinpäls Premier-kokard hänger mitt i så att alla kan se den. Imorgon ska vi på dag numero 2 och jag hoppas att den blir minst lika rolig som den här dagen har varit.

Jag kommer väl uppdatera morgondagen med fler bilder där ISO-talet inte är inställt fel så bilderna slipper bli gryniga. Och när vi kom hem idag fick vi jordens gosigaste välkomnande av en glad Kaos. Han hade nämligen hittat min väska, och snaskat god lypsyl. Frågan är om han kommer bli dålig i magen, men han har roat sig själv iaf. Och snäll som han är luktade han igenom Svinpäls och Pix så det stod härliga till och sen blev han gosesugen. Jag älskar mina bengaler så ofantligt mycket. Utan dem skulle livet vara väldigt...... tråkigt!

Fynd i skorna!

Imorse hittade Morgan mina öronpluggar... Han beskyllde först mig för att ha förlagt dem, men jag förklarade att jag i fredags såg dem ligga på mitt nattduksbord precis innan vi åkte till syster med familj. Han var övertygad om att jag lagt dem i någon ficka och inte tänkt mer på det. Jag fastslog att jag visste med all säkerhet att de låg där jag sade. Vi har letat igenom alla ställen som denna lilla plastgrej med pluggarna i hade kunnat vara. Och de var ju spårlöst borta.
Kattkräken hade busat med den så innerligt att den tydligen hamnat längst in i hans arbetsskor, UNDER sulan. Jag menar, herregud? Finns det något ställe som de inte undersöker och stoppar ner saker i? Fast nu undrar jag faktiskt om jag vågar ha dem i närheten av mitt ansikte igen. De har ju liksom legat i ett par svettiga arbetsskor? Fast hade de hamnat i mina hade plastförpackningen troligen smält, nu är de ju intakta. *fnissar*

Jag måste bara visa lite söta bilder igen. Kolla in Pix stil här:

Hur snygg är han på en skala? Morgan och jag satt och asgarvade och jag var tvungen att föreviga hans fula stil. Annars är han ganska söt:

Och sen har vi rara Kaos som inte är så rar ibland:

Han är en riktig djävul i lyxförpackning, denna kille. Jordens goshög ibland och ibland tar han sig friheter som inte är av denna värld. Som att attackera underifrån sängen om man har benen utanför täcket!!! Grisen! Han är söt, men som sagt var så döljer hans väna nuna en riktig djävul.*hehe*

Jag längtar redan tills imorgon när vi ska göra tacopaj. GUD, så länge sen det var vi käkade det. Och det suger i tarmen redan. Jag har fått nippran på mat. Det godaste jag vet till frukost är falu rågrut med mjukost och gurka. Mmmmm... Ska det vara mjukbröd måste det vara grevéost och skinka på. Och nu är jag så sugen på ostrullar med äppelmos i. Alltså, bara ren grevéost med en dutt av äppelmos i, ihoprullade och på väg in i min mun.
Jag syndade i helgen och fick en KarlFazer-chokladkaka, den räckte inte länge. Men jag har hört att man måste få en dag i veckan som man blir bortskämd och den kakan jag jag leva på lääääänge. Väldigt länge. Dessutom smakade jag en underbart god sockerkaka hos syster, men jag har inte fått receptet än. Den måste jag prova så snart jag har det i min ägo. Och på jobbet pratade vi om Café Brownies, som jag bara älskar... En kille på jobbet var så elak så han började prata om det trots att jag sade att han skulle vara tyst! "Åh, en sådan där chokladkaka med chokladsörja i, det ser såååå gott ut att bita i en mjuk, varm kaka som smakar choklaaaaaaad"... Hur rart är det?
Nu måste jag vara tyst. Det blir väl torra popcorn till "C.S.I" om 10 minuter. Det kan också... vara gott?

Sprängladdningar

... är inte direkt vad jag skulle vilja se på ett tåg i Södertälje. Jag skulle inte vilja se det överhuvudtaget iofs, men att de lägger en sådan laddning på ett tåg här i stan, det får mig att må lite illa. Man börjar ju undra vad som faktiskt händer i den här stan. Eftersom jag trivs så bra vill jag egentligen inte flytta härifrån. Men ju mer som händer, desto mer undrar man varför man trivs.

I fredags var vi och träffade lilla GräsTuva med familj. Hon är så otroligt charmig och glad hela tiden och hennes skratt är så smittsamt. Så vi lekte i 4 timmar med henne (om det inte var längre) och fortfarande så ville man inte åka hem på kvällen, även fast både hon och jag var jättetrötta.
När vi kom hem och gick och lade oss kom vi underfund med att mina örgonpluggar var borta. De låg bredvid min väckarklocka innan vi åkte och nu var de spårlöst borta. Så min tanke är att katterna har gömt dem så satans bra för att de ska kunna jävlas med mig på nätterna. De lyckades bra natten mot lördagen. Då fick jag ligga med fingrarna instuckna i öronen och en kudde på varsin sida av skallen och ändå hörde jag hur de höll på att riva stället.
Natten mot idag var jag tydligen så trött att jag har kronsovit... Tack och lov! Ibland har de otur, katterna. I veckan får husse ta en sväng och köpa nya öronpluggar till mig, jag klarar mig inte utan dem.

Helgen har faktiskt knallat på utan någon konstig händelse. Ja, förutom sprängladdningen på tåget då men det var inget som jag var inblandad i. Nu blir det ledigt i 2 dagar och jag hoppas så att det blir uppehåll nu från denna hemska snö. Kanske kan det bli solsken och lite varmt så man kan ge sig ut med kameran? Som det är nu vågar jag inte ha med den, den är ju inte direkt vattentät.

Och Pix, han sjunger och sjunger. Dagarna i ända pratar han skönsång och grubblar när han går omkring och finurlar. Om en vecka ska han ställas i Nyköping, jag hoppas att han håller inne skönsången då, annars lär folk undra om han har har ätit en kråka till frukost. Jag är redan nervös och dagen jag fick papprena att vi kommit med fick jag så enormt ont i magen. Nerver är bra att ha ibland, men oftast önskar jag att jag kunde riva ut dem ur kroppen. Jag kan börja skaka och må jätteilla, bara av en sådan liten sak. Förstå hur jag skulle må vid tävling med hund? *skrattar* Förövrigt står det stilla på den fronten tror jag. Jag har absolut ingen tur med hundar just nu, det föds dessutom i stort sett bara hanar. Det är som vanligt för min del.