Bekräftelse x 4

Igår fick jag bekräftelsen för AfR-utställningen den 9 september. Dirke ska ställas i valpklass och det känns spännande eftersom alla utom 1 (tror jag) i hennes kull kommer. Det kommer ju att vimla av vackra D-hundar från Askelons där.
Idag fick jag dessutom bekräftelsen för katterna helgen den 16-17 september. Wow!
Det blir mycket i september nu. Slutar det gamla jobbet, ställer Dirke, fyller år, börjar nya jobbet, Dirke ska skolas in på dagis, åker till Norge, kennelträff. Tror aldrig jag har varit så här upptagen i hela mitt liv? Det är kanske därför jag har svårt att sova på nätterna och är extremt trött på dagarna.

Inatt höll Gud på att bli en bängel rikare. Jag trodde jag skulle slita skallen av Pix, hur hårt det än må låta. 2 nätter i rad har kattkräket bestämt sig för att få in matte på hospis. Det dundras i bokhylledörrarna, det springs hit och dit, jamas och vrålas, inatt hittade han ett lock till en flaska, de hade ner pennburken, mattan har fått sig X antal hårda omgångar med klorna, ytterligare lite mer vrål. Och för att inte få katten dödförklarad hamnade han in i badrummet för att lugna ner sig lite. Ja, det slutade med att han faktiskt försökte kasta sig PÅ dörren så det bara dundrade i hela lägenheten. Och samtidigt kunde jag nästan svära på att jag hörde kattkräket skratta åt mig där inne.
Igårnatt brölade jag åt Morgan att "jag minsann bara sovit i en timme och jag var så j*vla less" medans jag i själva verket knoppat i säkert 4 timmar. Stackars Morgan somnade om lika snabbt som jag efter mitt utbrott. *skäms* Natt/morgonhumöret är inte det bästa om någon annan än väckarklockan väcker mig.
Inatt var det bättre, men jag tryckte in pluggarna i öronen innan jag hann förlora medvetandet i sömnens underbara värld. Det är jobbigt att vara lättväckt.

Ikväll... jobbdags. Det blir några extratimmar iaf och hela helgen kommer att gå i arbetets tecken. Lovely!

Spåret från helvetet!

Idag hade jag en liten träningsdejt med Katarina & Wiggo. Vi åkte ut mot Almnäs och tänkte spåra lite.

Efter att ha hittat det lilla badstället och lagt ut spåren satte vi oss på stranden och fikade. Solen tittade fram under hela tiden faktiskt och det blev riktigt varmt och skönt. Både Dirke och Wiggo skötte sig exemplariskt och det var så härligt att vara ute i skogen så där, speciellt när man har hittat fina spårmarker och dessutom någon som också har samma intresse.

Under tiden vi fikade drog Wiggo ut på egna äventyr i vattnet och även Dirke fick sig några badrejs. Himla kul att hon verkade uppskatta vattnet nu helt plötsligt, kanske hade Wiggo inspirerat henne lite? ;-)
Efter fikat gick vi och spårade. För vår del gick det inte alls bra. Det började bra men efter cirka 40 meter vittrade hon korven med hög näsa och sen gick det inte alls att få ner den i backen igen. Jag belönade inte i slutet på spåret utan hon fick bara leta upp korven och sen gick vi tysta tillbaka till bilen. Kändes lite snopet när hon började så bra, men burken jag lagt korven i verkar ha sitt eget liv. Locket ploppar upp om man inte trycker igen den HÅRT så under tiden vi var iväg har locket troligen poppat upp och lämnade en härlig doft där inne i skogen.
Dessutom lyckades selen lossna så jag fick sela på henne igen. Det var verkligen frustrerande.

Sen hittade hon en svamp mitt i spåret dessutom som hon ansåg vara den farligaste svampen i världen, hoppade undan en bit och landade bredvid en ANNAN svamp som också var lika farlig. Den bet hon av en bit på men spottade ut resterna. Då visste jag liksom att det var kört.

När vi kom hem igen spatserade jag och Dirke till dagiset och på onsdag nästa vecka ska hon dit på lite inskolning. "Fröken" trodde inte att det skulle vara några problem efter att ha fått se Dirke utanför grinden där Dirke låg som en späcksäl och mellan varven kom hon upp och studsade lite och kikade intresserat på hundarna innanför grinden. Jag hoppas att det inte blir några krångel och Dirke är väldigt enkel när det gäller miljöer och andra hundar så jag är övertygad om att det inte blir problem.
Nu när vi är hemma igen ser Dirke ut så här:

Det var med andra ord en mycket bra och trevlig dag. Nu när man hittat det lilla hemliga badstället så kommer man ju försöka ta sig dit lite oftare och speciellt nu när Dirke faktiskt fattade att vatten kan vara kul med. Vore ju toppen att vara där eftersom det inte är en riktig badstrand på så sätt, ingen som kommer och klagar iaf att man har hund.

Nu blir det soffan en stund, man blir helt slut efter en heldag. Inte bara hunden med andra ord. Det viktigaste idag var att både hon och kompisen Wiggo skötte sig utmärkt och det gjorde min dag.

Spår

Idag var vi ut i skogen och spårade. Första gången som hon skulle spåra i mitt steg. Sen satte vi oss vid vattnet ute vid Almnäs och fikade. Under tiden låg spåret till sig cirka 20-30 minuter. Det var skönt att bara sitta vid vattnet och vara, att man inte har hittat den lilla platsen tidigare. Nu vet man vart man ska köra iaf.

Efter fikat (hör och häpna, Dirke var LÖS under promenaden och fikat) spatserade vi upp till bilen igen och vidare mot spårstarten. Där satte vi på henne sele för första gången plus att vi använde oss av spårlina istället för koppel.

Döm om min förvåning när hon går igång klockrent och spårar som om hon aldrig gjort något annat. Jag hade dessutom fått lägga en ganska skarp vinkel mitt i spåret OCH fick dessutom kliva över en stor stock som låg rakt över där spåret gick. Hon tog både stocken och vinkeln utan att leta och bli förvirrad! Morgan behövde bara hänga på, hon gick klockrent rakt i mitt spår och mumsade glatt i sig korven i slutet.
Det var inte det längsta spåret men jag fick ett tvärt slut eftersom jag kom ut till ett litet stup. Vi lät henne dock bara köra ett spår så att hon skulle få avsluta med ett så otroligt lyckat sådant. I slutet på spåret låg vi och gosade med henne och hon låg på rygg och bara njöt.

Snart ska vi försöka lägga in apporterna, vi håller på att lära in att de är roliga och att man får belöning när man tar dem i munnen. Efter att vi kom hem var det matlagningsdags. Torskgryta med ris! Oh herregud, så gott det är.
Nu har vi suttit och kollar på "Day after tomorrow" tillsammans med lite fika... Imorgon är det jobb igen och det är bara 2 dagar som tur var. Ledig onsdag-fredag och sen är det sista helgen som jag jobbar på Onoff. Känns märkligt och samtidigt så väldigt skönt att inte ha schemalagda helger. Jobba 26 helger av årets 52 känns inte så lockande längre.

Ikväll blir det bara lugn och ro, som hela helgen har varit. Jag har inte haft så mycket ork eftersom jag varit väldigt trött och sliten.

Motgång och medgång

Så är livet just nu med allt. Ingen tur med varken hus eller mäklare kan jag säga. Är så less på vad allt som har med bostad, försäljning, köp och intresse så jag ORKAR inte bry mig mer.

Imorse satte tanten igång radion prick 9 och imorgon ska jag fanimej spela öronen av tanten klockan 9:01. Numera skallar jag högt och glatt att jag SKITER i om jag gör mina grannar ännu mer förbannade. De kan knappast göra något mer för att irritera mig iofs. Grannen under är ett psykfall som skriker lite titt som tätt hur hon anser att invandrarkillar luktar piss och svett och att hon ska mörda dem alla, grannen ovanför verkar inte fatta att det faktiskt finns balkonger nedanför henne eftersom hon öser ut vatten, blomjord och annat krafs utför sin balkong. Första sommaren vi bodde här fick jag och Elo en spann vatten över oss som hon hällde ut en solig dag... Hello, lev i din egen värld!
Grannen vägg i vägg med vardagsrummet är hon som skrek könsord och diverse andra påhopp när jag föste in Filur i hallen igen efter att han smitit ut och hon inte fick klappa honom då. Plus att hon vrålat andra saker efter mig sedan dess och dessutom gör hon grimaser åt oss utanför dörren.
Och tja... grannen vägg i vägg med sovrummet, hon lirar radio lite när som helst på dagen. Eller morgonen. Eller natten. Och jo, grannen ovanför, hon dammsuger gärna klockan 3 på natten och flyttar runt möbler för att komma åt. Jojomensan. Välkommen till Instabila föreningen.
HATA!!!

Dirke är väldigt upp och ner nu. Lite spökperiod, lite testperiod, lite bitperiod, lite hopp-och-studsperiod, lite ylperiod. Men söööööt är hon och faktiskt så funkar det att kela med henne nu utan att hon sparkar glasögonen åt fanders eller hugger av mig örhängena. Det är ju nice.
Idag var jag ute i säkert 1 timme med henne i skogen. Delade en muffins oss emellan och hade det skönt i solen. Såg en kopparorm. På vägen tillbaka till bilen norpade hon upp en sten så jag fick ta tag i nackskinnet och skaka ut den, men sen funkade hon igen.
Hon börjar bli så tung att jag faktiskt fått lära henne att hoppa in i bilen numera. Snart 5 månader gammal och matte är sååååå svag.

Jaaa, öronen är inte det lättaste i den här åldern. Man ska hålla koll på 4 långa ben, en svans som gärna killar en på ryggen när man sträcker på sig och tänderna som ser ut som plockepinn. Idag hävde hon sig ur bädden men var så trött att bakbenen inte hängde med utan de fick vackert vara kvar i bädden medans hon öste ut resten på golvet. Det var som att se när man hanterar kokt spaghetti. Men hon är så härlig att träna med. Vilken kontakt fröken har. Och bestämd är hon med. Jag råkade visst vara trött imorse så klockan 10:50 vaknade jag till av att hon ylade lite... Jag skämdes som en hund och fick kasta på mig kläderna och ut med henne. Men hon håller sig. Jätteduktigt!!! Så stolt över henne så allt negativt hon håller på med övervägs lätt av allt det positiva.

Nu... tror jag att tandborsten kallar och sen är det sängen som gäller med lite "I shouldn't be alive" på Discovery vid midnatt.

Avslappnat

Ledig i 3 dagar nu. Känns ganska nice, har inte planerat in så himla mycket faktiskt. Idag skrev jag på kontraktet på städfirman och fick dessutom ytterligare en löneförhöjning trots att det inte var medräknat. Sådana överraskningar gillar jag.

11 september (ja, jag vet att det har hänt mycket olyckligt just den dagen) börjar jag. Ska bli skönt att stiga upp samtidigt som Morgan (ja, i stort sett iaf) och dessutom komma hem samtidigt. Det har jag ALDRIG gjort under hela tiden som vi varit tillsammans. Aldrig. Jag har dessutom aldrig fått känna på hur det är att få en fast lön att lita på varje månad. Wow. Det är stort för mig.
Och hela situationen är så rolig för det är en så eftertraktad städfirma att det faktiskt är fler som börjar fråga mig om han inte ska anställa fler när jag sagt vad jag tjänar och hur bra de har det. Som om folk inte riktigt tror på mig. För mig är det här 100 steg upp i livet. Jag är såååå lycklig. Och personalen verkar riktigt bra.
Nu ska jag bara stå ut de sista veckorna innan jag lämnar kassatjänsten. Långt bakom mig. Tack alla som mejlat och kommenterat här i bloggen. Ni har gjort mig ännu mer glad.

Sitter just nu och går igenom min gamla CD-samling. Så många låtar som har så många minnen av gamla vänner som kommit och gått. Mycket av de senare 90-talslåtarna har många minnen av de vänner jag inte har kvar. Känns nostalgiskt och ändå tråkigt. Jag har glidit ifrån dem så lätt. Iofs inget jag ångrar på så sätt, jag har inget att säga till dem längre men alla löften om att hålla kontakten rann ut i sanden. Och även många som svikit mig i sista stund. Jag har ju ingen nytta av sådana vänner heller, det har väl ingen egentligen. Men det här får mig verkligen att uppskatta det jag har kvar. Och det jag hållit fast vid.
Kan fortfarande minnas känslan när jag satt vid min egen nyköpta dyra stereo med en enorm CD-växlare, väntade på att vännerna skulle ringa och att vi skulle bege oss iväg någonstans. Ner till bryggan och sola och bada på sommarlovet.
Vänta på att Morgan skulle ringa... att skratta och gråta tillsammans med vännerna. Kolla på fotbolls-VM 1998 och skräcken när spindlarna invaderade huset som jag var helt ensam i. Spindelfobi som man har. Samlingarna på mitt lilla rum där alla låg huller om buller på golvet, tänkandes tillbaka på Mallorca och klassresan 1997. Skratten och de pinsamma kommentarerna om min blinddate som jag tvingade iväg Madde till.
Husvagnssovandet med pudelhår och prat i sömnen... Vår härliga utekväll på "Fyran" när jag nästan blev bortrövad av hårdrockarna och Madde minsann blev kär på 5 minuter. *skrattar*
När jag tvingade lillasyster att vara vaken med mig på nätterna och kolla på skräckfilmer eller "Arkiv X" för att jag inte ville kolla själv.
När Camilla och Annika skulle cykla hem vid 5 på morgonen och Annika drog ner i diket. När jag cyklade med Jeanette till bryggan och dundrade rakt in i en kedja som hängde rakt över grusvägen. Aj...

Nu blir jag istället ledsen över att behöva bli vuxen...
Jag tror det är dags att göra annat än att resa bort i tankarnas värld.

Less

Jag är så fruktansvärt less. På mitt så kallade jobb framförallt. Så det här blir ett gnällinlägg.
I fredags sade jag till min så kallade chef att om han behövde timanställda (vilket han lär behöva snart) så fanns jag där iaf.
Han har mage att påpeka att "han prioriterar andra som inte jobbat här" och han hade dessutom MASSOR med intervjuer. 5,5 års jävla slit bortkastade och så får man det uppkastat i ansiktet. Jag är glad att jag lämnar stället. Det är inte så att jag är otacksam, det var trots allt mitt första jobb. Men det är INTE den chefen som anställde mig och det är inte den chefen jag känner mig trygg med. För fem jävla öre. Det känns bara som om jag är jordens sopa eftersom han inte ens hälsar på mig numera.
Sen efter att han dels kastat det ovanstående i ansiktet på mig så försöker han hålla igång konversationen med mig på morgonmötet. Jag tittade ut genom fönstret istället. Har ingenting att säga till den människan, så bitter är jag på honom och hans sätt att bearbeta det här. Vuxna människor ska inte göra så.

Jag mår skit över att behöva gå dit de här sista veckorna. Jag är inte med i deras sekt längre och det känns.
Dirke är inte heller ett lätt kapitel. Just nu känns det inte lätt.
Ser fram emot en ljusning som förhoppningsvis kommer snart.

Det var i alla fall väldigt trevligt på kräftskivan. Får väl leva på den stunden ett tag.

Nystart!

Idag var jag in till jobbet och sade upp mig. Istället kommer jag att börja på ett annat ställe, bara minuter från där jag bor. Bättre lön, bättre arbetstider, en chef som är jättebra och där jag är ledig på helgerna. Äntligen kommer jag att kunna räkna med lediga helger istället för att planera och byta dagar, jobba in extra och liknande.
Det känns som flera kilo lyfts bort från hjärtat och det är sååååå underbart. Tänk att ett jobb kan ha förstört så otroligt mycket för mig. Och jag som trodde att det skulle kännas nervöst och jobbigt. Inte ett dugg. Jag känner frihet nu för första gången på flera år. UNDERBART...

Dirke kommer att få gå på dagis, har redan pratat med dem där och hon kommer nog att få börja i mitten på september. Det ligger bara en 5 minuters promenadväg från där vi bor. Hon kommer att klara det galant.
Och nu kan jag äntligen vara med på eventuella träningar på kvällstid och helger. Fatta!!! Det har jag inte kunnat på flera år..... Varför har jag inte gjort detta tidigare?

Ikväll ska i fira... Väldigt mycket. Snart kommer vi att ha ett gemensamt liv och det känns som om jag skulle kunna gråta av lycka.

Dirke hälsar...

... ett STORT RUNGANDE GRATTIS till sin vackra mamma Korad Askelons Arla till första CERTET. Vi visste ju redan att du var snygg och det är ju klart att ni ska ha ett sådant då. Oj, vad glada vi blev när jag såg det. Snart är du SUCH!
Och det måste ju innebära att Dirke kan få till det med om hon nu är lik Clara.
Sen måste vi ju säga GRATTIS till syster Askelons Disa för sitt BIR-valp och BIS-2:a. Vilka framgångar för underbara Askelonshundar.

På vår front är det dock lugnt, vi skulle ha gett oss ut i skogen och spårat lite med Dirke idag men det blev istället fika och Rummy på balkongen. Den här gången är jag dock lite tyst med skrytet om Rummyn för det sket sig totalt.... Inte bra.

Vi spårade dock lite i torsdagskväll och det gick över förväntan. Jag kunde ha Dirke lös i skogen i nästan en timme, hon hittade lite saker (typ ormskinn x-() men kom glatt springande till mig vid inkallning tack och lov. Spåret gick faktiskt över förväntan, inte ett gnafs men lite irrande innan hon kopplade på nosen igen och sänkte huvudet. Toppenkul när hon är så duktig, min lilla tjej.
Idag bråkade vi dock lite, vi är inte överrens om hur vi ska ta emot gäster. Dirke anser att man brutalt ska hoppa ner folk och kuta runt som en makaron runt fötterna (hon är ju inte direkt liten längre) och jag anser att man kan ta det lite lugnare och iaf ha tassarna i golvet. *pust*

Imorgon är det jobb igen, avskyr helgjobb. Jag får se fram emot nästa helg när vi tydligen ska ha kräftskiva med familjen. Skönt att jag iaf är ledig då. :-D

Ledig

Äntligen ledig i 3 dagar. Sen jobbar jag helg. Usch. Det är det värsta med att jobba inom handels. Helger. Och sena kvällar. Allt det som tar tid ifrån det som jag tycker är kul. Kattutställningar, när resten av familjen kan ses, hundträffar, kennelträffar, träningar, tävlingar... Det är nu man märker att man saknar lediga helger helt och hållet. Det är ett himla massa planerande hit och dit hela tiden. Och jag är så less.

Igår var det 2!!! säljare på golvet från klockan 17. En var sjuk och chefen bestämde sig för att inte ringa in någon extra. Klockan 11 när vi öppnade var de 3 st. Inom loppet av 20 minuter hade minst 4 st kunder lämnat butiken utan att ha fått hjälp, och de skriker ju mer än gärna ut sin ilska på oss i kassan. Och jag blir ledsen, förbannad och arg. Ingen orkar höra hur värdelös man är, att man ska ropa på folk trots att de inte finns, att man inte kan något... Inte en hel dag.

Igår var verkligen en sådan dag. Redan innan lunch var jag helt slut. Och på kvällen när kunderna kom och frågade varför de aldrig får hjälp så svarade jag helt ärligt att jag bara hade 2 st som kunde hjälpa dem. Inga fler. INGA. Pinsamt. Fruktansvärt pinsamt. Vi brukade ha bra med personal men sen hände något. Och jag orkar inte skylla ifrån mig mer. Så sjukt less är jag på jobbet.

Imorgon ska jag visst intervjuas av någon från P3. Jag tackade nej först, med tanke på att det verkade som om programmet skulle handla om "Falling Cat Desease", något som inte ens finns. Med andra ord, det ska handla om katter som ramlat ut genom fönster. Och att det är väldigt vanligt på sommaren. Ja, självklart? Det är varmt, man har öppna fönster med spärrar, en katt är nyfiken och får upp spärren och sen är det kört.


Så med andra ord, imorgon förmiddag kommer hon och bandar en intervju med mig. Bara lite lätta frågor om vad som hände, vem som hittade lilla Kaos, vad som hände på sjukhuset och så. Intressant. Första gången på radio för min del. Jag har redan sprungit omkring med vänner i Sthlm och hamnat på "Rapport" en gång. Pappa och Emma satt hemma och tittade, jag hade själv inte hunnit hem och det fanns inte en mobil hos någon av oss ungdomar så jag kunde ringa hem och berätta att jag skulle vara med på TV. Plötsligt hade visst Emma sagt: "Men, det är ju Karin"... :-D
Det var ganska kul. Jag får meddela när det ska sändas. P3, jag som inte ens lyssnar på den kanalen!? Nu måste jag ju höra min röst på radio med. USCH! Fast de kan inte ha haft så många på listan eftersom de ringde upp mig själv efter att jag redan sagt nej en gång på grund av att jag vägrar sitta och prata om en sjukdom som inte finns.


Dirke och jag tränade lite utomhus. Hon kunde gå lös i nästan 10 minuter utan att gnafsa! Utan att jag ens behövde traggla förbud för henne. Hon kunde till och med springa och sätta sig och bajsa utan att gnafsa.
Sen kopplade jag henne när vi mötte en cyklist och då var det kört. Hon är dessutom precis som en katt. Hindrar jag henne från att plocka upp något med munnen, så försöker hon plocka upp det med framtassarna. Ja, 35 kilo fullvuxen rottweiler som kommer att bete sig som en katt. Det vore väl en riktig höjdare?

Nu... dagens första latte till "Oprah"...