Bildkavalkad!!!

I helgen var det först spårkurs som gällde. Ingen direkt höjdare för vår del. Jag för iaf dagbok hemma över våra spår för att se tillbaka vilken skillnad olika spår gör. Just nu spelade det ingen roll hurdant spår vi lade eftersom hon fortfarande hafsar runt och verkar förvirrad, lilla Dirke.

På lördagkvällen hamnade jag nere på stan tillsammans med en vän jag inte träffat på 6 månader. Kändes jättekul att få prata med henne igen och rätt som det var hade det gått 4 timmar och klockan var 22. Tala om att tiden går fort när man har kul.
Söndagmorgon tillbringades i skogen igen. Relativt dåliga spår med mycket irrande och ringande, fundersamhet, skrajsnöre och stress. Inget direkt som gav mig kött på benen. Hon är iaf ivrig att arbeta, så DET har hon förstått. "Husse måste jag leta efter för han bara irrar bort sig i skogen och väntar på mig". Det är iaf skönt att DEN poletten trillat ner, nu ska vi bara få ner nosen! På väg till mor och far!

Söndageftermiddagen tillbringades hos mor och far ute på landet. Det var kalas och det bjöds på både det ena och det andra. Självklart... var Tuva där!Tuva ser till att alla ska sjunga medans hon själv garvar!

Det mumsades på potatisgratäng, biffar, godis, kaffe, bullar, kakor och en och annan cheesecakebit för vissa... *hhhrrrrrrmmm, Lee typ* "Jag tror minsann du har en smula dääääääär..." Nya Drinkwellen...

Idag var vi dessutom iväg och köpte en ny Drinkwell. Vår gamla Cat-It gick sönder när jag skulle rengöra den så vi passade på att köpa en stor som Dirke kan slaska ur också utan att slemma igen hela apparaten. Den är iaf godkänd av alla, inte minst Svinpäls som äntligen har sitt rinnande vatten att smaska på dagligen nu istället för att jaga oss vid kranarna. Hoppas att man slipper kicka runt honom nu när han kommer runt hörnet och är desperat!
Och så här trött är Dirke. Visst är vi ena riktiga djurplågare som inte ens låter henne ha en egen kudde? Vi kikade på en Biabädd idag som visserligen kostar 1300:- men hon skulle vara en riktig prinsessa i den. Morgan ansåg att vi dessutom borde köpa en liten bädd som var snordyr, enbart som kudde till henne. Då tyckte jag att det liksom räckte... :-D
Imorgon är det jobb igen. I helgen blir det byte till vinterdäck, får väl se om det kommer snö som det utlovades nu i veckan... *vill inte*

Busy busy busy

Jag förstår inte var tiden tar vägen. Det var länge sedan som jag hade så sjukt fullt upp att jag knappt hinner med något annat.
Förra helgen fyllde Lilla Lee år så vi åkte ut och gratulerade på söndagen.
Där passade självklart Tuva på att leka järnet med alla, PLUS att hon lärt sig att skratta framför kameran. Förut har hon alltid sett besvärad ut. Och självklart hade jag inte Eos:en utan min lilla Ixus 500 och den tar inte bra bilder på långt håll. Men ni får hålla tillgodo ändå.

På fredagen dök Illa och Madde upp här. Vi pratade, förfestade lite och sen hamnade vi nere på stan, på Hamnmagasinet. Vi dansade, skrattade och dansade lite till. Helt slut blev vi alla. Dagen efter åkte de hem och jag var ensam igen, väntandes på Morgan som skulle komma på söndagmorgon.
Vid 6 på söndagmorgon vaknar jag av att det var ljust i hallen helt plötsligt. Underbart att slippa vara ensam!!!
I veckan har det bara varit jobb, jobb och åter jobb. Idag fick vi rycket att äta lite blodpudding. Eftersom vi ändå torkade det åt Dirke så passade vi på att steka egna skivor. Jag har inte ätit blodpudding på flera år så det var ganska välkommet. Även Dirke gillar det, som tur var!
Idag blir det teori på Södertälje Brukshundsklubb. Det är dags för spårkurs och vi har avvaktat med spåret tills vi skulle gå denna nybörjarhelg, så att vi är säkra på att vi är på rätt väg. Imorgon och söndag blir det praktik ute i skogen.

Vi hittade dessutom jordens tuffaste gummihalsband på Djurhuset här i stan. Grönt gummi med självlysande piggar på, det var ju ett självklart val åt vår snygging. Vi hittade dessutom en reflexväst åt henne, så nu kommer hon att synas. Man märker tydligt här i stan att folk tror att de syns eftersom det finns gatlampor. Tyvärr verkar de inte ha en aning om hur svårt det faktiskt är att se dem i regn och mörker.

Nu är det dags att börja packa papper, penna och huvud. Vid 18:00 ska vi lära oss massor.. Pigga och glada!

På söndag blir det gratulationer för mor och far. Som tur var har jag redan hittat presenter som jag hoppas att de blir nöjda med.

Ett tu tre

Ja, nu har Dirke löpt en vecka och nu verkar hon ha kommit in i en liten spökperiod. Plötsligt är ljud hon hört förut lite konstiga och hon reagerar lite genom att stanna upp och höja upp huvudet och öronen medans svansen sjunker ner.
Dock så har hon inte skällt en enda gång hittills, jag har aldrig hört henne "höja rösten" trots att hon faktiskt reagerar på saker numera. Känns som om jag ändå har en väldigt stabil tjej med alla tassar på jorden.

Dagispersonalen har märkt en tydlig skillnad hos henne med och det är att hon lugnat ner sig med hoppandet och bitande. Det har även jag märkt här hemma efter att ha haft kompisar här över natten.
Visst, hon blir glad och pussig, men det går att avbryta henne och hon lyssnar när jag visar att jag blir arg. Jag som trodde hon skulle vara ett hopplöst fall men inte en enda gång att hon skulle bli obstinat nu under fredag-lördag som mina vänner var här.

Nu på kvällen tränade jag lite med bitstocken, fick igång henne genom att klappa den i sidan på henne och tagga upp henne lite. Till slut fick hon ett fint grepp och gick till och med ner med framtassarna och drog emot, så jag lät henne vinna 2 gånger.
Hon blir lika förvånad varje gång men nu känner man att hon börjar fatta vinken. Nu kommer hon med munnen vidöppen och greppar fint, även om hon kanske inte greppar stenhårt vid första taget.
Mer träning så kanske man har en chans på IPO till och med, skulle vara intressant att lära sig mer om den grenen.

Annars är det stilla på träningsfronten. Jag hade ju tänkt låta henne vänja sig vid dagiset och när hon varit där i 4 veckor kändes hon pigg när hon kom hem. Precis då börjar hon löpa och kommer in i en spökperiod, självklart. Så nu ligger vi lugnt med krav och kör mycket på uppmuntran, kontakt och kampen. Snart, snart kommer vi nog igång med lydnaden med.

Nu måste jag byta rent i sängen och ta en sväng i duschen. Sängen hägrar långt därborta och saknaden efter Morgan är snart över eftersom han är hemma igen imorgonbitti. Sen får han inte sova borta mer på ett bra tag, jag klarar inte av att vara ensam!!!

Här händer det saker!

Idag är det fredagen den 13 och jag har inte haft någon otur alls. Faktiskt så verkar jag ha haft en himlans tur än så länge.
Jag har märkt på Dirke att hon betett sig annorlunda, ända sen vi hade lägret för 2 veckor sedan. Idag såg vi på dagiset att hon börjat löpa, det låg en bloddroppe bredvid henne när hon kastade sig omkull för att bli kliad på magen. Så jag testade med papper här hemma för att vara alldeles säker och jojomensan, ljust ljust blod. Fina flickan har blivit stor juuuuu... *gråt* Jag vill att hon ska vara liten vappe.

Idag skadade hon sig lite dessutom. Jag var inte med men Morgan berättade det för mig innan jag hämtade henne på dagiset. Hade han berättat det imorse hade jag knappt kunnat jobba. Hon hade tydligen som vanligt lekt hoppjerka och när kopplets längd tog abrupt slut for hon i backen på något konstigt vis att hon tjöt högt och ljudligt.
De hade kollat igenom henne där eftersom hon inte ville stödja på benet först, och efter mycket om och men lämnades hon under uppsyn av fröknarna som tagit väl hand om henne idag. När jag väl hämtade henne stödde hon sig fint på benet och det syntes knappt något, det enda som jag såg var att ena benet putade ut lite när hon satte sig ner.
Antingen en fet lårkaka eller en sträckning i stora muskeln trodde vi på.
Nu ikväll har hon varit pigg och glad och kan gå utan problem men det blir ingen träning iaf denna helgen.

Istället åkte vi 2 hem och jag lade mig tillrätta i soffan med kuddar och täcke. Plötsligt vaknade jag till en snabbis och insåg att jag faktiskt tagit en powernap! Det har blivit många sådana på sistonde. Underbart skönt är det.

Imorgon blir det marknad i Strängnäs och sen blir det kryssning med Amorella. Det ska bli superkul att komma iväg och göra något ICKE-djurrelaterat.
Ikväll blir det TV... och troligen kommer väl Morgan och jag att däcka i soffan till Dirkes fruktansvärda stanker. Fy 17, vad den hunden fiser illa. Byte av foder snarast. Innan vi dör i förtid.

Tiden rusar iväg...

Idag bar det av till Solvalla Travbana för att kika på kattutställning. Vi stannade dessutom till på Bromma Zoo för att kika på bitstock och leksak till Dirke. Det slutade med en nota på över 1000-lappen så dit åker vi nog inte igen. *skäms*Det lustiga är att kattmaten är 100:- billigare där än vår lokala djuraffär så det kommer att bli där man handlar maten om man ändå åker åt det hållet. 100:-är ändå ganska mycket per gång. Bitstock hittade vi, har dock inte testat den än men nu ska här tränas på kamp.

Vi har ju torkat blodpudding i ugnen och Dirke älskar det som belöning. Sen blev det ett nytt jaktkoppel till henne med, perfekt att kunna knäppa fast henne utomhus utan att behöva fippla med kopplet speciellt mycket. Det är dessutom 2,6 meter långt, tacksamt och bra när hon ska dra ut mig i skogen för att bajsa. Det är inte alltid jag vill följa med ut dit. På utställningen hittade vi den norska bengalen Champ som trivdes himla bra i sin bur. Det är tur att jag redan har 3 bengaler hemma för man blir onekligen kattsugen när man är på utställning och ser alla mjuka, fluffiga, gosiga och vackra katter. Han blev dessutom nominerad, grattis!!! :-D Det är inte undra på att man blir sugen på en maffig mainecoonhane när man ser dem. Jag är kär i dem... Morgan fick ett sug att fota den största hästen han någonsin sett. Förutom Dalahästen då, som vi ALLTID måste fota när vi passerar. :-D Dirke kan ju alltid passa på att ställa upp på bild med sin söta nuna. Hon har skött sig väldigt bra även om hon har sjukt svårt att slappna av när man hälsar på mor och far. Det spelar fortfarande ingen roll om hon redan har hälsat på dem, 3 sekunder senare har hon liksom glömt bort det och ska hälsa lika vildsint igen. Hon har blivit bättre, helt klart, men hon är LÅNGT ifrån bra på det.

Igår var vi ute på landet och skulle hjälpa mor och far. Där hade vi turen att dessutom bli bjudna på kanelbullar och lasagne. Det blev lite Rummy och skitprat som vanligt.

Nu väntar en vecka med arbete och i helgen blir det kryssning för min del.