Nu händer det...

...idag går första flyttlasset till Rådjursslingan och jag är så glad att väntetiden är över. Solen skiner, det är varmt och skönt ute, jag har vänner och släkt som hjälper till så arbetsbördan lättar lite.
Vi håller på med packning som bäst just nu, men jag var tvungen att uppdatera lite, eftersom det nu blir flytt av bredband och hemtelefon igen. Denna gången vill jag att Telia ska sköta sig och INTE klanta till flytten av bredbandet. Jag är databeroende. Så även Morgan.
Ikväll (troligen) korkas champangeflaskan upp i villan och där kan jag njuta av trevligt sällskap och troligen somnar man fort av både den och flyttslitet.

Återkommer om några dagar med andra ord. Nu lyssnar vi vidare på Metallica, live från Göteborg, packar lite och njuter av att det är sista natten i råtthålet!

Underbar dag!

Trots att jag jobbade idag har dagen varit otroligt bra. Slutade som vanligt vid 16-tiden och när jag kom hem åkte vi och hämtade Dirke från dagis och åkte raka vägen ut till skogen och skulle spåra.
Instruktören (en stor favorit) Madde har gett massor av tips och tack vare henne har vi redan hittat rätt knappar att trycka på. Jag vet att jag har stått stilla och trampat eftersom Dirke och jag har kämpat åt olika håll tidigare men nu känns det som om vi hittat varandra och har tålamod med varandra. Så idag gjorde vi som Madde tidigare sagt och hör och häpna... spår nummer 2 med samma retning gick superbt!!!
Hon har till och med förstått vad som gäller redan innan vi börjat spåret. Morgan gick nämligen ut det idag och när han kom tillbaka var hon lugn. Förut har hon hoppat mot honom (eller mig, beroende på vem som lagt spåret) men nu kunde hon stega ut med mig mot starten utan att vare sig hoppa eller stressa.
Nosen gick ner på en gång och hon hade hög, fin fart genom hela spåret. Det enda som var lite tråkigt (mest för hennes del) var att hon missade bitstocken som lagts ut i slutet av spåret. Samtidigt var det otroligt att se henne för spåret i sig var belöningen för henne.
För mig var spåret ändå otroligt lyckat för nu vet jag att hon faktiskt kan spåra, fint och med en lycka som inte går att ta miste på.

Imorgon är det kurs igen. Vi har tränat på läggande under gång och Dirke gör framsteg för varje dag som går. Något som jag måste tänka på är ju att belöna från olika sidor. Jag upptäckte att hon kunde bara lägga sig om jag belönade med höger hand. När jag höll belöningen i vänster hand tog hon det som "fot" och slängde sig runt på min vänstra sida.
Jag har fått tänka om lite, för hon lär sig snabbt och jag måste bli snabbare på att öka svårigheten och sätta lite press på henne. Blir det för enkelt slarvar hon och avbryter gärna själv för att nosa runt. Med andra ord, hon kan, hon vill och därmed måste jag se när jag kan öka svårigheten.

Fredag... då går första lasset till villan. Tiden gick enormt fort idag, hur kommer resten av veckan att se ut?

Dirke, en ängel?

Jag börjar nästan undra om min hund blivit utbytt? Eller har jag kanske börjat förstå henne och hon förstår mig? Vi påbörjade en kurs här i mitten på mars och jag hade inga som helst förväntningar på henne när vi började eftersom vi aldrig har tränat på just tävlingsmomenten utan vi har kört väldigt mycket vardagslydnad, att funka hemma och hos bekanta.
Nu när hon snart är 1 år gammal har hon landat lite. Hon svävade ju långt över oss förut och frustrationen stod mig upp i halsen.

På kurserna har hon varit så himla snäll. Hon kämpar på som aldrig förr och lär sig otroligt snabbt. 2 dagar har bestått av lydnad och idag var det spår på schemat. Och hunden spårar som aldrig förr? Jag bara sprang bakom henne, som i en dimma av lycka. Hon var så målmedveten, visste precis vad som förväntades, hade hög fart, nosen var låg, tappade spåret 2 gånger och hittade tillbaka SNABBT. Man såg riktigt hur hon kröp ihop och arbetade, hela hunden! Jag var så otroligt lycklig för jag hade ju inga förhoppningar alls på att hon skulle klara av det. Min älskade lilla skithund!!!
Så idag fick jag fylla i träningsboken att spåret var mycket lyckat!

Annars har veckan bestått av lydnadsträning på klubben för vår del. Vi har tagit med Katarina och Wiggo för att dels få sällskap och dels få lite störning. Båda hundarna har skött sig utmärkt och det är skönt att ha en likasinnad att träna med. Som dessutom har lite erfarenhet på plan eftersom lilla Wiggo är LPI.

Idag är det 6 dagar kvar tills första flyttlasset går. Som tur var har vi skrapat ihop några goda vänner som ska hjälpa oss att bära bördan! :-D
Jag känner mig spänd inför det hela, jag har längat så länge och nu är vi snart där. Innan kursen idag var vi ditbjudna eftersom de skulle visa vad de lämnar kvar åt oss. Jag blev jätteglad när jag fick reda på det.
Handdukstork, ett stort linneskåp i badrummet, utemöbler i trä, en plafond, massor med bestickslådor, hyllor lite överallt och även vita gardiner som sitter i fönstrerna som vetter mot solsidan (alltså vardagsrum, matrum och altandörr) och de är så bra att ha. Så det var en väldigt lyckad dag, må hela nästa vecka fortsätta så!

Nu blir det vila i soffan, jag har testat nya linser och är alldeles slut i både huvud och ögon.

Avreagerardags!

Jag har ju varit sjuk. Förra torsdagen var jag till läkaren och blev sjukskriven. Då hade jag legat hemma i influensan i 1 vecka och jag kände inga som helst bättringssymptom. Dessutom fick jag ju penicillin, Amimox. Jag sade åt läkaren att jag inte vill ha Kåvepenin eftersom jag får svamp av det och det hjälper ingenting. Han skrev således ut Amimox. Jag slutade med denna medicin nu i veckan, i fredags tog jag sista pillret.
Och i lördags var jag risig, trött och snorig. Åkte på kurs där Dirke skötte sig alldeles utmärkt och alla som är med på kursen är så himla trevliga och vettiga.
Sen åkte jag till brukshundklubben och träffade Anna från Askelons, hon fick ju träffa Dirke självklart. Kände mig risig fortfarande, åkte ut till familjen och hade en trevlig kväll, åkte hem och här hemma var det som att knäppa med fingrarna.

Fötterna kliade, höfterna, armarna, insidan på låren... Det kändes som om jag brann. Hela natten pågick det och hela dagen idag. Svullen, rödprickig, kliar och allmänt öm i huden. Och värst är fötterna. Jo, garanterat en reaktion på penicillinet. Från och med nu ska jag aldrig äta penicillin igen. Fy fan... Jag ska aldrig mer bli sjuk!!! That's it!!!

På tisdag är det dags för kurs igen för mig och Dirke. Det känns så otroligt kul att äntligen ha kommit igång och att Dirke är så himla enkel på så sätt. Hon har ju sina olater också, men de känns inte lika svåra längre. Hon är framåt, glad, tar lätt åt sig korrigering och ifrågasätter inte alls lika mycket längre. Jag var så lyrisk över henne i lördags. Skötte sig underbart bra på kursen (ja, efter att ha ifrågasatt instruktören förstås) och dessutom hemma hos föräldrarna. Min underbara lilla tjej!

Hon är alldeles underbart knasig! Nu löper hon för andra gången och hon känns mer och mer vuxen för varje dag vi spenderar tillsammans. Jag ser fram emot att gå in på apellplanen med henne för jag tror hon kan göra mig väldigt stolt. Just den här bilden säger massor om henne. Dirke är precis så som bilden visar. Leksugen och knasig! Och alldeles underbar!

Den 29 mars ska vi skriva papper på lån och hela faderullan. Kanske får vi nycklarna redan då, eller så får vi dem som bestämt på fredagen den 30 mars. Det känns helt otroligt. Vi började nerräkningen på dag 60. Nu är det bara... 12 dagar kvar! 12!!!!

Utmaning...

Eftersom jag inte har något att göra än att bara sitta hemma, hosta och snörvla så antog jag en utmaning från Josefin & Cpeja!

Var är hunden född?
På Askelons kennel i Rostberg, Falun.

Hundens favoritgodis?
Jaaa, eftersom hon äter allt så är det egentligen... allt.

Hur många egna halsband och koppel har hunden?
1 läderhalsband med nitar som är ärvt efter Elo
1 illgrönt halsband i gummi
1 halvstryp i stål (eftersom hon åt upp sitt i läder)
1 helstryp i stål
1 halvstryp i läder som är alldeles för stort
1 rundsytt (DYRT) jaktkoppel som är 2 meter och perfekt när hon ska ut på sina bajsrundor och jag inte orkar följa med ut i skogen
1 vanligt läderkoppel
1 reflexkoppel
1 retrieverkoppel
Jag tror att det var alla.

Hur ser hundens förhållande till vatten ut?
Nja, det är obefintligt. Jag vet inte vad det är, både Elo och Dirke har skytt vatten som pesten medans lilla Filuren, han dundrade genom allt med lycka. Dirke undviker vattenpölar så länge det bara går och hamnar lite i panik när hon kommer till punkten att hon måste sätta ner någon av tassarna i vatten.
Vi ska försöka bättra på detta i sommar, förra sommaren tyckte hon iaf om att stå och plaska i vattenbrynet. Efter bajsincidenten där jag fick släpa ut henne i vattnet och tvätta av henne har det liksom inte varit detsamma. Varken för henne eller för mig.

Har hunden några ”kläder”?
Ett enda täcke har hon. Vattenavstötande och fodrat. Använt en gång när vi var på spårkurs i höstas, med stooooor njutning.

Har hunden något speciellt kännetecken som skiljer den från andra hundar i samma ras/färg?
Nja, hon har ett litet jack ovanför det högra ögat efter ett slagsmål, det håller dock på att växa igen. Annars kan hon kännas igen på sitt studsande, bitande eller sina vackra överslagshandlingar!

Var sover hunden på natten?
Antingen i sin gråa plastbädd eller på sina 2 gråa fällar. Hon vandrar emellan, men båda är inne i vårt sovrum.

Vad får hunden för foder?
Nutro Choice Puppy Large Breed

Vad är det bästa hunden vet?
Hon älskar så mycket så det värderas detsamma nästan. Att få mänsklig kontakt, att vara till lags, att vara översocial och kampa, att äta, busa med katterna trots att man inte får. Typ hyss mestadels. Så det bästa svaret kanske är: att hyssa!

Vad är det värsta hunden vet?
Arg matte/husse eller kloklippning

Har hunden någon alldeles speciell egenhet?
Jag kan faktiskt inte bara sätta fingret på en enda sak... Hon är Dirke-Snorken helt enkelt.

Något hyss som hunden pysslar med?
Oj oj. Skulle jag skriva upp allt som hon faktiskt gör bakom våra ryggar så skulle det bli en roman. För hon är en styggelse. Hyss som jag anser är fruktansvärda och gör mig rosenrasande är att hon dels äter upp ALLT som finns på golvet/backen. Smyger det ludd framför nosen sugs det in snabbare än i en Electrolux Silencer. Ligger det något svart på den vita snön äts det upp. Ligger det något upphöjt på asfalten äts det upp. Ligger det... ja, ni förstår poängen va? Det är ett riktigt vidrigt problem som jag avskyr så ofantligt mycket att jag inte tål att se det.
Det andra är att hon HELA tiden ska slicka på allt. Och nej, hon har inte tonsillit eller är irriterad i halsen. Detta har hon gjort sen hon var 8 veckor. Och förstå att hon snart är 1 år. Jag har orkat hit, jag ska banne mig orka hela hennes 30-åriga liv. För så gammal kommer hon att bli, så elak som hon är. ;-D

Vad är/skulle vara den absolut bästa belöningen hunden kan få?
Att få rusa allt vad hon har mot en främmande person, hoppa så högt hon kan upp på personen ifråga och bita denna överallt.

Hur reagerar hunden när den får några dagars vila?
Uj, hon blir inte trevlig. Vi har försökt att alltid få till lite hjärngympa varje dag. Men nu när jag varit sjuk, husse varit sjuk, Dirke numera är sjuk så blir det mycket vila. Och hon blir rastlös. Hon smyger efter katterna, efter oss, efter dammråttorna, efter kattlådan... Det är hemskt att se. Som tur var lyssnar hon när man blir arg. Ett tag!

Vad tror du skulle vara hundens drömtillvaro?
Att få tro att hon är störst, bäst och vackrast. Hon tror det redan nu men matte och husse brukar plocka ner henne ganska snabbt igen.

Hur reagerade resten av flocken (tvåbenta som fyrbenta) när den nya hunden flyttade in?
Katterna brydde sig inte så mycket. Inte de 2-benta heller. Vi var överlyckliga och nervösa, trötta och ivriga, fundersamma och väldigt otåliga på att lära känna henne.

Med andra ord låter det som om Dirke är ett monster. Och ja, det är precis vad hon är. Men hon är också en underbar träningskompis som ger ALLT i ALLA lägen. Som också är rar, gosig, kelig, kontaktsökande och framåt. Men hon är unghund och unghundar ÄR jobbiga. Dirke likaså. Och hon kommer nog att vara det för ett bra tag framöver. Det viktiga för mig är att hon funkar socialt och det gör hon till 98%. Det är hoppandet och fjäskandet som vi måste tagga ner. Det går bättre och bättre för varje gång vi tränar detta. Jag älskar henne...

Och nu verkar hon ha råkat på kennelhosta så hon är hemma med mig, vi är båda sjukskrivna.

Jag lever...

...om än knappt.
Fredag förra veckan fick jag åka hem tidigare. Frossa, värk i lederna och allmänt risig och jag förstod var det barkade hän.
Än idag ligger jag hemma med 38 graders feber, värk i kroppen, snuva till förbannelse, hosta, ont i luftrören, tappat rösten, fryser och har INGEN som helst ork. Jag orkar ingenting.

Därför har jag heller inte uppdaterat bloggen. Men idag när tempen togs på kvällen och fortfarande visade feber brast det. Imorgon... ringer jag VC. Och så passar jag på att låta Er veta (de få som läser) att jag faktiskt lever... om än knappt.
Tack till mamma och Evelina som fortfarande visar att de bryr sig om en sjuk liten Karin. Så ömklig och känslig... Tydligen! ;-D