Underbar helg...

Helgen är avklarad. I lördags blev det verkligen shopping på hög nivå eftersom jag faktiskt hittade väskan som jag letat efter. En underbar gammelrosa Mulberryväska av modellen Bayswater. Helt underbar. Jag är så kär, så kär. Den kunde knappast sitta bättre på armen än vad den gör.Emma och Babs var självklart med uppe i Stockholm, vi shoppade fingrarna blåa nästan. Jag fullkomligt älskar alla färger som finns på kläderna nu. Stor skillnad från tråkiga vintern när alla är svarta eller gråa. Fram för mer färger åt svenska folket. Jag älskar gult och har haft turen att hitta både en kjol och en tröja i härliga gula nyanser.Kvällen spenderades på Mongolian Steakhouse där Anna, Helena, jag, Morgan, Emma och Babs sammanstrålade för att äta god mat. Jag hade en helt underbar dag, en sådan tur gör jag gärna om igen. Man kunde ju inte bli på bättre humör en solig dag.Nu dröjer det inte länge innan det är studentdags för Emma (bilden ovan). Spännande värre och jag ser fram emot att se alla lyckliga studenter springa ut från skolan med hattarna i vädret! Vilka minnen det väcker. I min mössa skrev mentorn "Du drottning av Aske Gård". Helt underbart att läsa. Det är verkligen en dag som man ska minnas tycker jag. Ytterligare ett litet steg in i vuxenvärlden.

Nej, om man skulle ta ett glas vatten, det tar på krafterna att cykla 1 mil om dagen. Jaaaaa, jag tycker faktiskt att jag är duktig. Imorgon blir det hundträning på hög nivå och jag ser fram emot det.

Effektivitet

Idag har jag verkligen varit duktig. Även om jag var måttligt seg att stiga upp imorse åkte jag till jobbet, glad och nöjd. Dels för att jag faktiskt köpte ett par nya örhängen som jag längtat så mycket efter och dels för att det var fredag.
Kände mig ganska pigg när jag väl kommit fram till Sundbyberg och blev ännu piggare när jag såg att det var lite mindre att göra än normalt.

Efter jobbet klev jag med raska steg till ett solarium i närheten. Första gången, mina vänner, som jag någonsin solat solarium. Eftersom solen lyst med sin frånvaro kände jag att det faktiskt är dags att ta till fuskbrännan. Så det blir garanterat fler gånger under lysrören. Jätteskönt.
Sen ringer Morgan och meddelar att han är i Solnatrakten för att komma förbi och byta bil mot SL-kort.
Perfekt, tänkte jag. Jag skulle hinna hem och cykla och göra allt annat som jag verkligen måste. Men väl på motorvägen insåg jag att det faktiskt skulle ta lång tid att komma hem.
Åkte från Sundbyberg strax efter 17-tiden och var hemma i Taxinge strax innan 19.
Eftersom jag var skyldig folk lite pengar så betalade jag några små räkningar för det var prio 1. Sen drog jag ut på Röda faran och cyklade 1 mil. Kände mig så himla pigg så idag gick det undan.

När jag kom hem fick Dirke sig en omgång (mer finns att läsa i den låsta bloggen). Sen sprang vi in och rensade kattlådor. Eller ja, jag rensade. Katterna sprang in i lådorna i omgångar för att kissa och bajsa för att sedan springa runt och försöka göra Dirke galen.
Peppar peppar, nu är det väldigt lugnt här hemma. Jag kommer troligen att somna bakom spakarna här snart vilket innebär att Morgan kommer att ringa när jag sover som sötast. Honom ska jag iväg och hämta senare i natt.

Imorgon bär det av till stora Stockholm för lite shopping av högre nivå. Lillasyster Emma med kompis Babs tvingas dras med mig hela långa dagen. På kvällen joinar Morgan oss för ett restaurangbesök. Imorgon ska jag dessutom försöka ha med mig kameran och köra EFIT en dag för tidigt till och med.
För på söndag räknar jag med fint väder, hundträning och cykling så det ryker om däcken.

Motion, motion

För någon vecka sedan bestämde jag mig att jag skulle motionera mera. Dels för att orka blir runtsläpad i spåret bakom Dirke och dels för att jag själv skulle må SÅ mycket bättre. Förra veckan satte jag igång. Och efter första turen kom jag hem, stolt som 17 och berättade att jag minsann cyklat 5 kilometer. Och så körde jag samma runda 4 dagar förra veckan. Tills Morgan och jag mätte sträckan. Den visade sig vara... hej hopp... runt 1 mil.

Jag och cykeln kommer riktigt bra överrens nu, rumpan värker inte ens och faktum är att det är så himla skönt att komma ut och röra på sig efter en dag av stillasittande dataknappande på jobbet. Idag var jag ut igen. Solen sken så jag hade lite tur. Fredag, lördag och söndag var det regn hela dagarna. Men i söndags spårade jag ett långt och svettigt spår med Dirke så det var min motion den dagen.
Till hösten kommer vi antagligen att skaffa hem en motionscykel för det är inte SÅ inspirerande att cykla i spöregn eller orkanvindar.

Förhoppningen är att kanske minska något kilo eller två (det behövs nog 2-siffrigt iofs) under det här året.

Sen måste jag bara ge en fet känga till de i Södertälje som kör som om de äger hela vägen. Idag kom vi på en påfart upp mot motorvägen. Filen vi skulle in i är garanterat enfilig väg och det är dessutom väldigt dålig sikt bakåt för de som ska upp på motorvägen. Det är raksträcka för de som redan ligger där och kör och vi som ska upp på den kör i en form av ett C.
Där kommer helt plötsligt ett riktigt hjon som kör om bilarna på insidan (alltså där vi ska upp) i rejält hög fart. Men hur jävla korkad får man vara?
Folk kör så fruktansvärt illa i Södertälje så man undrar om de fått körkortet gratis i närmsta leksaksbutik.
Jag är glad att jag flyttade ifrån Södertälje. Fast nu i efterhand hade man nog kunnat flytta ännu längre bort för att slippa åka på rundtur genom en bråkdel av den på vägen hem.

Jag skiter fullständigt i de som råkar illa ur för att de själva kör som nackade kycklingar, men när de blandar in totalt oskyldiga trafikanter, då borde de bli bultade både gula och blå.

Kalasväder

Vi kan lugnt påstå att vädret för kalaset var... just det... kalas. Vackert, soligt och nästan 26 grader varmt den 10 maj. Inte illa. Nästan hela familjen var här och njöt (ja, mamma, jag är fortfarande väldigt sur) och det grillades och stod härliga till. Tyvärr var jag inte så duktig med kameran.En del av familjen är samlad iaf.
Vi bjöd på en hel del fika och vad vi såg försvann pärlsockerbollarna i hög hastighet in i liten Tuva. Jo, hon måste ju få växa hon med. :-D Herregud, så hon pulade in. Jaja, hon var nog mätt efter dagen och det är ju bra. Både grillkorv och fika. Sen spelades det lite kubb också. Fast Morgan och jag hade redan invigt årets första kubb innan lördagen. Jag tror inte det har gått bra att spela kubb en enda gång för mig sen vi köpte det spelet. Snart ska vi inviga krocketspelet vi fick i julklapp också.
Sommar för mig. Härliga, underbara, solgula maskrosor.
På lördagkvällen tog vi det bara lugnt. Jag var fortfarande väldigt sliten efter förkylningen. Men på söndagen vaknade vi och kände att det var dags att ta tag i den fula pergolan som stått nere i hörnet och lutat. Morgan hade lånat hem släpkärran och äntligen började vi slita och dra i trämonstret.Så här såg det ut före. Det syns inte men den var sned, vind och väldigt ranglig. En samhällsfara.
Det fanns även en del betongklumpar i gräset som vi grävde upp. Himla skönt att få bort detta schabrak. Upp med allt på släpkärran och sen fylldes hålen igen med vår egen kompostjord.Och då här fint blev det till slut. Bonus med Morgan som lullar runt.
Sen var det ju dags för jobb idag. Och när jag kom hem från jobbet kände jag att det var dags att inviga cykeln för i år. Det blev en runda på ungefär 5 kilometer och det är bra gjort för min otränade rumpa. Och när jag kom hem hade Morgan påbörjat brödbaket samt oljat in en del av trappen som leder in till grovköket. Så när jag klev av cykeln hjälpte jag till att olja in resten. Jag älskar att måla så olja eller färg spelar ingen roll.Underbar vacker gul färg igen. Önskar att jag kunde hitta en klänning i samma härliga färg.
Nu har vi suttit och druckit te här i soffan. Ganska skönt att ta det lilla lugna på kvällarna tycker jag. Snart kommer ju sommarkvällarna med den härliga luften och doften av kaprifol och syrénblommor.Vackert vitt också. Så himla mysigt när våren kommer så man nästan hör hur allt spricker upp.
Enda nackdelen med sommaren är alla dessa insekter. Jag mår verkligen dåligt och blir stressad när de kommer surrande i luften. Häromdagen såg jag faktiskt en ENORM humla som kom drönande helt planlöst. De verkar inte ha någon som helst kroppskontroll och dessutom brummar de som en grästrimmer. Ofta får jag panik och försöker komma undan och ibland kan jag faktiskt klämma ur mig en tår eller två när paniken kommer. Och framförallt, det ÄR inte kul att bli jagad eller lurad angående något som har med insekter eller spindlar att göra.

Nu är det snart nannardags och jag ska se till att komma i säng i tid idag. Har jag tur kanske det finns ork att ta en cykeltur efter jobbet varje dag. Bättre det än att sitta i soffan och... skriva i bloggen.

Som en trasig skiva

Jag blev dålig igen. I onsdagskväll. Jag satt och åt knäckebröd här hemma medans Morgan klippte gräsmattan och då fick jag plötsligt ont i halsen. Och på kvällen fick jag sådan hemsk huvudvärk, ögonen sprängde och jag mådde så fruktansvärt dåligt. Det blev tidig läggdags den kvällen.Dirke är söt som vanligt.
På torsdagmorgonen visste jag direkt när klockan ringde att det var lika bra att stanna hemma från jobbet. Hela kroppen värkte, skallen mådde dåligt och näsan var täppt. Halsen är fortfarande lite öm men inte alls så som det brukar vara. Kroppen värker något fruktansvärt och det sitter i sen jag fick problem med halsfluss flera gånger om samma år. Och den blir bara värre och värre.Pixen ligger och myser i gästsängen.
Idag har iaf skjutsat Morgan till tåget. Det är dags att besöka Ballbreaker igen och kvar blev jag med alla djuren. Igår fyllde han dessutom år. Och vad kunde vi göra? Stackarn fick ligga i sängen bredvid mig och äta prinsesstårta som han fick köpa till sig själv.Dirkes glugg... :-D
Jag har liksom ingen ork att göra något när jag mår så här. Idag hämtade vi tidningen tillsammans, jag och Dirke. Den promenaden tog musten ur mig och sträckan som normalt tar kanske 15 minuter att gå tog hela 30 minuter idag. Jag var alldeles kallsvettig när jag kom in igen.Nani ligger och gosar lite... Kärlekskakan.
Imorgon blir det kalas här. Eftersom jag inte har mer än ont i kroppen och skallen ska det nog gå bra. De andra får springa för jag kommer mest att sitta ner och ta det lugnt. Jag hade ju tänkt baka en sockerkaka idag men jag orkar banne mig inte.
Nu blir det lite te i soffan och kanske (om jag har lite tur) en tupplur.

Otacksam? Nej.

Från och med nu kan de som undrar hur det går med Dirkes och min träning ringa mig personligen. Eller skriva ett inlägg i gästboken där jag kan få mejlen. Bloggen är numera inte tänkt för uppdateringar om Dirkes och mina problem.

Det är inte av otacksamhet. Det är bara så att skitsnacket brukar gå fortare än sanning. Och nej, jag har ingen lust att förklara mig mer än så.

Tradigt värre

Dirke och jag hade en inte så trevlig träning utanför här idag. Tanten ska äta hela tiden och dessutom fick hon nippran och bet mig ganska rejält i händerna i ren desperation när jag inte tillåter det. Ett lagom fint slagsmål fick vi till nästan. Till slut hamnade hon in på filten där det blev kommandot "god natt" och efter ett tag tog jag ut henne och krävde ett träningspass av henne. Det gick sådär. Det här får mig att tappa motivationen, hon är över 2 år nu och man borde kunna sätta in krav på sådant som hon redan vet om och höja ribban. Istället får vi bakslag hela tiden. Vare sig med eller utan krav. Skit.

Det är så stressande för mig att se henne äta, hon förstör hela träningen och jag blir heligt förbannad. Som vanligt. Hur ska vi klara oss ur det här? Jag fick iaf ett tips av en tjej på AoH (Tack, du vet vem du är) om instruktörer som gärna ger sig på saker som andra inte lyckats med. Vi får hoppas att de kanske kan hjälpa vår hopplösa situation. Jag vet ju att jag förvärrar situationen men jag KAN bara inte tillåta ett ätande som faktiskt kan vara farligt för henne. "Snälla matte, inte vara arg..."
Det positiva då. Vi klarade av fotgående, kanonfina lägganden under gång och en jättebra apportering. Hon kan ju om hon bara vill. Och nog tycker jag att sådana moment som hon kan och vet vad som förväntas av henne, då borde hon kunna lägga ätandet åt sidan. Ännu värre är det nu när det finns både maskrosor och gräsklipp. Hennes favoriter. Sen brukar hon spy upp dem under mindre mysiga förhållanden. Jag blir ju orolig för henne också, hur hon ska klara av att smälta allt hon äter upp?Ibland är det skönt att ha mysiga djur också...
Igår ringde jag Anna och Helena. Morgan och jag var sugna på bio så vi tänkte att de också ville se en film. Och så blev det. "Street Kings" blev det och den var helt klart sevärd. Även om Keanu Reeves är äldre nu så är han fortfarande ganska läcker att se på duken. Det spelades UNO och vem vann om inte jag? Jaaa, jag är ganska bra på UNO.

Idag rensade vi lite i rabatterna, hängde ut tvätt, bråkade med Dirke, rensade lite i ett risigt buskage, bråkade lite mer med Dirke, tränade med Dirke, gjorde mat, bråkade lite med Dirke. Nu ligger hon och sussar sött. Ovanligt. Vi tänkte först ta med oss både henne och Svinpäls ut i skogen men med tanke på hur hon tänker och att jag blev irriterad var det ingen bra idé.Vår efterlängtade kökssoffa...
Imorgon blir det också väldigt lugnt. Jag har varit ledig i fyra dagar och det känns fortfarande som om jag skulle behöva sova minst 14 timmar varje dag för att orka med. I onsdags var vi ute hos pappa och lillasyster. Anna och Helena var också med. Vi kollade på brasan uppe i Håbo-Tibble och spelade en hel del kort. Det är så trevligt att ha sällskap men jag blir såååå trött så snabbt. Jag orkar ingenting. I bilen på väg hem i onsdags somnade jag så hårt att jag faktiskt snarkade. Och så vaknade jag av att jag snarkade också.Det kompletta möblemanget i köket...
Jag har druckit Blutsaft i nästan 2 veckor utan att märka någon direkt skillnad. Jag har dragit ner på kaffedrickandet eftersom magen är knasig. Jag äter massor med frukt på jobbet och sover så mycket jag bara kan. Ingenting hjälper. Något är fel men jag vet inte vad. En rejäl skitvecka är vad det har varit. Kanske är det tröttheten som gör mig mer irriterad än vanligt och det märker Dirke direkt. Ibland är det grymt svårt att behärska sig. Jaja, allt hör ju ihop på något vis.

Om bara en månad tar lillasyster studenten. Och för inte så länge sen lyckades hon med bedriften att ta körkort. HURRA!!! :-D Det var kanonbra tycker jag. Nu fattas det bara ett arbete och en egen lägenhet, sen är hon ju nästan vuxen. Lite skrämmande att det gått så fort. Det blir 4 dagar ledigt då igen. Det är bara att se framåt. :-D

Nu kanske det blir en lugn kväll i soffan. Jag tänkte ta ut Dirke på en träning till ikväll, allt för att få henne att lyckas. En väldigt enkel träning där hon inte kan göra fel. Det kanske vi båda behöver för att kunna sova gott inatt. Även om hon ligger här bredvid och snarkar. Upp och ner dessutom. Kan hon inte bara förstå hur mycket hon betyder och hur kul vi skulle kunna ha tillsammans?