Kyckling- och spenatlasange

Jag tänkte faktiskt bjuda på vårt kanongoda recept på ovanstående maträtt.
Vi utelämnade nötterna eftersom jag avskyr nötter i alla former (utom brända mandlar då).

4 portioner
400 gram kycklingfilé eller kycklinglårfilé
1 liten gul lök
3 vitlöksklyftor
400 gram färsk eller fryst bladspenat (vi hade färsk babyspenat)
Rapsolja
1 dl creme fraiche
2 dl vatten
Salt och peppar
400 gram keso (vi använde mini)
2 dl mjölk, mellan eller standard
50 gram pinjenötter (detta utelämnade vi)
12 fullkornsplattor (vi använde vanliga)
50 gram hårdost, gärna smakrik (vi hade Västerbottenost)

Sätt ugnen på 200 grader. Skär kycklingen i mindre bitar. Hacka löken och vitlöken fint, fräs tillsammans med kycklingen och spenaten i lite rapsolja i en stekpanna. Tillsätt creme fraiche, vatten, salt och peppar.
Mixa keson med mjölken, smaka av med peppar och salt.
Rosta pinjenötterna försiktigt i en torr panna. Smörj en ugnssäker form och varva kyckling- och spenatröran, kesoröran, pinjenötter och lasangeplattor. Avsluta med kesoröra och strö över riven ost. Grädda i mitten av ugnen i cirka 30 minuter.

Jag som är ganska kräsen blev alldeles frälst, och då kan jag tillägga att jag faktiskt avskytt spenat förut. Att JAG av alla människor ens hittade receptet och bad Morgan om hjälp att laga den innebär alltså att jag äntligen blivit lite vuxen. :-D Jag är så stolt.

Idag är det EFIT, följ det gärna under "Bilder" på hemsidan.

Inte nog med allt detta. Igår åkte jag ut till Aske. Jag hade inget att göra så jag ville ha lite sällskap. Jag pulade in Dirke bak i Polon (och hon var inte så glad över det) och dundrade ut. Dirke skötte sig ganska fint, lite hopp och studs så jag fick bli irriterad men hon slutade väldigt snart och lyssnade fint när hon fick gå och sova.
Vi åkte till Babyproffsens nya butik i Barkarby för att hämta ut en Babybox men den var slut så den får vi ta en annan gång. Sen hamnade vi in på IKEA en riktig snabbis plus ett snabbt besök på PC City. Efter allt springande i affärer fick jag smaka på en av de godaste räkklämmorna jag ätit. Kanongott och fast jag inte var hungrig slank hela ner. Utan problem.
Dirke var hemma ensam i Askehuset under tiden och skötte sig sååååå fint. Hon var jätteglad när vi kom hem men inget oredigt hoppande eller pipande. Mys! Hon var lite ledsen när vi skulle åka men det är för att hon inte gillar att hoppa in i Polon. Den är så liten baktill att hon får stanna upp i hoppet och det är inte populärt. Jag lyfte in henne, 2 tassar åt gången och då var hon inte lika ledsen längre.:-D

Idag hade jag läkarbesök vid 8:20. Det gick fint, blodtrycket låg numera på 120/77 och det är jättebra. Jag har ytterligare en läkartid den 10 februari där de ska avgöra om jag ska återgå till jobbet men läkaren trodde inte att chansen var så stor. Då kommer jag hamna in i samma rutiner igen och eftersom vilan uppenbarligen hjälper trodde han att jag kommer att bli sjukskriven resten av tiden fram till förlossning. Gah, hur ska jag överleva det då? Morgan kommer få nippran på mig.

Söndagkväll

Så var det söndagkväll återigen. Lite tråkigt att spendera morgondagen ensam, Morgan kommer inte hem förrän sent och jag kommer garanterat att bli lite rastlös.

Idag gjorde jag och Morgan en så otroligt god lasange gjord på kyckling. Det var väldigt länge sen jag åt något så otroligt gott. Nu har jag äntligen börjat fatta att det är dags att testa lite nya saker och inte bara samma gamla hela tiden. Vilken lyckoträff, det här gör vi garanterat fler gånger. Den kanongoda kycklinglasangen med babyspenat.
Vi försökte vara duktiga imorse också och skulle ta ut Dirke på en längre promenad. Det var dömt att misslyckas. Vädret har förvandlat det asfalterade här ute till en skridskobana. Faktum var att till och med Dirke hade svårt att både ta sig fram och stanna. För att inte tala om oss 2 människor som bara har två ben att stödja oss på.
Istället gick vi till det stora fältet och vandrade runt, lät Dirke springa av sig och busa lite. Det fungerade det med, men eftermiddagen har inte varit speciellt effektiv när det kommer till hunderiet.Tillsammans med sallad var den så otroligt god!
Katterna har hållit sig ganska lugna idag, men det kan bero på att vi faktiskt eldat så vi har nästan 28 grader i vardagsrummet. Då brukar det inte vara så mycket fart på någon av oss. Men skönt är det. Och dessutom verkar den knasiga hunden inte förstå bättre än att ligga precis framför kaminen. Hur kan man älska värme så fruktansvärt mycket som rottweiler?Spjälsängen är färdigbäddad och ser riktigt inbjudande ut tycker jag.
Veckan som kommer är inte direkt fullspäckad. Imorgon har Morgan jobb och sen hemvärnsmöte på kvällen. Han påpekade för mig att han troligen kommer hem runt 22-tiden och då är det ändå dags att sova.

Tisdagen innefattar läkartid för mig på morgonen, sen ett prat med barnmorskan och på eftermiddagen är det förberedelsekurs på MVC. Så för mig blir det till att dundra in till Södertälje 2 ggr på samma dag.

Kursen är säkert jättebra men det blir inget bra flyt för vår del. Vi var det enda svenska paret så de har tagit för vana att ha med en tolk. Det drar både ut på tiden och är väldigt frustrerande för oss eftersom det som sagt flyter på väldigt dåligt. Jag önskar lite så här i efterhand att vi tagit en annan kurs utan tolk. Jag går ju på MVC i Hovsjö eftersom jag alltid gillat just den mödravårdscentralen och min barnmorska är ju så otroligt bra att ha och göra med. Därför föll det sig naturligt att vi skulle gå kursen där. Jaja, vi får se om vi kan gå någon annan på sjukhuset kanske.

Sen har vi inte så mycket mer inplanerat. Å andra sidan orkar jag inte planera så mycket heller men det är lite ensamt att gå hemma på dagarna, trots hund och katter.

Magbild

Just nu är jag alltså i vecka 31 (30+2) och magen har växt rejält på sistonde. Jag var in till MVC idag för att ta blodtrycket och jag ligger fortfarande högt men inte alls lika illa som i måndags. Idag hade jag 135/80 och det känns redan lättare i skallen. Har inte haft något som helst flimmer framför ögonen på 2 dagar och vilken lättnad att inte ha så ont i skallen hela tiden.
Pigg är jag inte men jag är inte så slut heller som jag var förut.

När jag kom hem från MVC plockade jag ut det svarta lilla Monstret för en längre runda. Hon var superglad över att jag kom och släppte ut henne från sovrummet. Vi var ute nästan 50 minuter och hon sprang lös iaf minst 40 minuter. Hon ställde sig och mumsade på något (antar att det var harpluttar) så 2 ggr fick jag bli irriterad.

Numera när jag höjer rösten åt henne kommer hon knallande med huvudet sänkt och ställer sig bredvid mig. Har hon gjort något rejält dumt brukar jag ignorera eller bara titta på henne utan att säga något. Det hjälper enormt mycket för hon gillar det inte alls. När hon liksom insett att det där inte var OK brukar jag knata på som vanligt och belöna när hon kommer upp i humöret igen. Fungerar kanonfint. Tänk, förut sprang hon så benen stack rakt ut från kroppen vid minsta tecken på irritation hos mig. Vilken prinsessa jag har!!!

Morgan ska iväg på hockey ikväll så jag kommer vara ensam en längre stund idag. Jag har inte börjat lida än av det eftersom jag har Dirke och katterna med mig hemma, men liiiiiite rastlös är jag minsann. Och eftersom jag har ont i ryggen idag igen blir det lättare hemmasysslor. Dirkes klor är klippta, diskmaskinen ska plockas ur och i, dammsuga lite och sen tänkte jag torka av lite ytor här hemma med rengöringsmedel. Det fastnar en hel del hår, damm, päls, kattmat (fråga mig inte hur smågrisarna beter sig) och kloskivor på listerna längs med golven. De kan behöva rengöring de med.

21 januari

Natten började inte så värst bra. Morgan hade jour men tydligen ville inte jourtelefonen fungera som den skulle. Vid 0:30 ringde det på hans privata mobil. Han är alltid lite förvirrad när han är nyvaken så han påpekade att det var ett alarm som gick igång. När jag sedan undrade varför han ställt ett alarm vid den tiden på natten förstod han ingenting och kollade igenom mobilen igen. Då såg han att det var ett samtal han tryckt bort.

Jag tänkte att det nog var någon som ringt fel. Jag hann knappt tänka det så ringer det på hemtelefonen. Det slogs nog rekord i att hinna upp ur sängen för min del, för på 2 röda sekunder var jag ute i köket och svarade. Jag hann liksom tänka att något hade hänt någon i min familj eftersom varken Morgan eller jag kände igen mobilnumret som ringt nyss på Morgans telefon och ingen annan ringer hit vid den tiden om det inte är något akut.

Då visade det sig att det var en arbetskamrat till Morgan som fått första utskicket på jouren och så skulle han ringa Morgan i sin tur. Och kom inte fram på jobbmobilen. Så stackarn fick ju börja ringa på privata mobilen istället och Morgan trycker bort honom. Jag hörde ju i telefonen hur han skämdes över att behöva ringa på hemnumret vid den tiden. Jaja, Morgan hamnade iväg på arbete och jag fick gå och knyta mig ensam i sängen. Inga problem för jag var rejält trött.

Imorse vaknade jag strax innan 9. Sa godmorgon till Dirke och klädde på mig för att ta ut henne på en runda. På vägen ut från området träffade vi på en granne med en riesen och en pudel. Dirke blev lite exalterad men skötte sig så fint så idag fick de hälsa på varandra. Dirke hade hela ryggen full med ragg men i hennes fall är det ren osäkerhet. När hon luktat och funderat på riesentiken gick svansen som en propeller och hon slappnade av. Då skulle hon istället spana in pudeln. Den skäller alltid på Dirke vilket är sådär populärt.
Dirke mumlade lite under tiden men lyssnade jättefint på mig och riesentiken hade visat sig vara väldigt undergiven men pudeln sade ifrån när Dirke var för på. Och Dirke lyssnade kanonfint, backade undan och kom fram till mig istället. Helt underbart att se att hon faktiskt kan lyssna så himla fint på andra hundar utan att behöva visa sig kaxig. Hon hade aldrig fått gå fram om hon var spänd och grinig redan innan.

Så efter den lilla hälsningen knatade vi vidare och Dirke hade redan släppt hundmötet så fint och gick avslappnad bredvid mig. Förut har hon ju fått riktiga idiotattacker av att bara se andra hundar. Vi gick till det stora inhägnade fältet där hon fick klättra på hästhinder som byggts upp av omkullfallna träd och itusågade tunnor. Som belöning fick hon tennisbollen så hon fick springa av sig. Oj, vad hon njuter då. Hon är ju så himla med på noterna och så orädd, vilket känns toppen. Hon har växt så otroligt mycket det sista året och numera fungerar hon och jag väldigt fint tillsammans. Det jag hade så stora tvivel på de första 2 åren.

Inte nog med att promenaden gick fint, vädret ute var så otroligt vackert att jag knappt ville gå hemåt. Men både Dirke och jag var sugna på frukost så det var bara att knata hemåt efter en 30 minutersrunda.

Och nu sitter jag här och funderar på om jag ska dammsuga lite. Vår dammsugare skulle verkligen behöva pensioneras men den fungerar än så länge och vi har andra saker att lägga pengarna på just nu. Och nackdelen är att jag återigen gick ut utan bäckenbältet så nu har jag mig själv att skylla att jag har jätteont i svanken. Problem, problem.

Må dåligt...

Det är inte kul att må dåligt, det är en sak som är säker.
Nu kommer ett sådant där klagoinlägg så ni som inte orkar läsa kan ge upp redan nu.

Redan från början av min graviditet började jag må dåligt. I vecka 5 fick jag grym illamåendekänsla som höll i sig i nästan 10 veckor. Semestern gick åt att ligga på soffan under ett täcke och gnälla, utan ork att göra någonting. Inte nog med det, mitt luktsinne blev så otroligt mycket bättre att minsta doft eller lukt gjorde att magen ville vända sig ut och in. Speciellt kattsandlådorna. Jag har inte haft några problem med kräkningar så det känns ju skönt. Men ibland känns det som om det hade varit bättre att kunna lätta på illamåendet.

När illamåendet började ge med sig kom halsbrännan som gjorde att jag inte kunde äta istället. Den håller i sig än idag, tråkigt nog. Trots Losec Mups. Och den blir värre när jag är stressad. Vilket jag varit de senaste veckorna.

Och i samband med allt detta har jag foglossning som gör att det är svårt att röra på sig. Bäckenbältet underlättar på längre promenader men den tar ju inte bort all smärta och den är inte så bekväm att ha på sig längre stunder. Även ischiasnerven kommer i kläm och jag har svårt att lyfta saker och böja mig framåt. Jag är stel som ett kylskåp, kan man säga.

Och för några veckor sedan bestämde sig mitt blodtryck att stiga lite. Det har legat fint på 110/60, 120/75, och 110/60. Men så i vecka 25 gled den upp till 120/80, vecka 27 var den 130/80 och nu i vecka 29+6 kom den upp i 150/95. Jag har känt mig riktigt dålig den sista tiden och jag som aldrig har huvudvärk fick sjukskriva mig en fredag för skallen bara vibrerade och det blixtrade framför ögonen.

Som tur är visar jag inga andra tecken på havandeskapsförgiftning. Igår åkte jag till jobbet som vanligt men fick ringa min underbara BM för att meddela att något är fel. Så innan 10 fick jag ringa och störa Morgan på jobbet, om han kunde vara med och skjutsa mig både dit och eventuellt till sjukhuset om det skulle behövas. Och 3 timmars resande för 2 timmars arbete blev slutkontentan av gårdagen.

Och det var ju tur att Morgan var med. För ett besök på Södertälje sjukhus blev det iom att blodtrycket var så högt hos BM. Plus att det var skönt att ha honom med, han är ju delaktig i det hela också. Det kan ju vara nyttigt för honom att veta hur det står till.

Det sänkte sig iaf till 155/89 och ytterligare ner till 150/87 (tror jag) men det var ändå för högt för att läkaren skulle anse att jag skulle återgå till jobbet. Så 3 veckors sjukskrivning blev det. Och jag blev besviken, jag ville ju arbeta så länge som jag bara kunde, 2 veckor innan beräknad förlossning tänkte jag. Jag har aldrig varit sjukskriven tidigare, aldrig behövt ha med Försäkringskassan att göra. Jag känner mig misslyckad.

Även om det är skönt att vara sjukskriven eftersom jag faktiskt mår och har mått riktigt riktigt dåligt.

Idag blir det en slags förberedelsekurs på MVC, angående förlossning och smärtstillande och lite sådant. Den pågår 3 tisdagar på raken, 2 timmar vardera. Hoppas att de är bra bara och att man får lite mer kött på benen. Jag vet ju ingenting om det här och orkar inte sitta och läsa på internet om det heller.

Dirke kommer att vara hemma med mig för att få mig utanför huset. Imorse steg jag upp samtidigt som Morgan, vi åt frukost tillsammans. Bättre att stiga upp lite på morgonen istället för att sova till 12.

Jag somnde visserligen om från och till. Låg och lyssnade på Rix Morronzoo under tiden jag var vaken. Jag mådde riktigt dåligt. Kaos kröp in under täcket och låg tätt intill mig i maghöjd och Pix kröp in vid mina knäveck, så låg vi och sov så i någon timme.

När jag sen satte mig upp på sängen blev Dirke superglad och vi tog en runda på 30 minuter. Hon fick springa lös mestadels av tiden och fick leta tennisbollen några gånger. Enligt henne är det en riktigt rolig lek. Sen fick jag bli arg 2 gånger för att hon åt harpluttar. Annars sköter hon sig så himla fint, går fint i kopplet, lyssnar och framförallt kommer hon ofta fram och söker kontakt trots att hon är lös.

Nu tänkte jag mata magen med lite fil. Hoppas att ni orkade ta er igenom all text.

Barnsakerna

Igår var ju Madde här och lämnade av lite saker till oss som vi kunde tänkas behöva. Och alla saker hon hade med sig stannade här också. Jättetack för att du tänkte på oss när det kom till alla de grejerna! Först ut var ju självklart en finfin bilbarnstol:

Sen hade hon med sig ett babygym:

En babysitter:En bärsele:En gåstol:Och alla sakerna kommer garanterat att behövas. Inte nog med alla sakerna, det var ju trevligt sällskap också! TACK!
Och sen hade ju mamma fyndat lite som jag inte visat... De söta Nalle Puh-kuberna:Och det söta lilla badlakanet med huva:Så nu börjar det verkligen att se fullt ut i det lilla barnrummet. Vi har 2 stora garderober och en byrå kvar där inne som måste flyttas ut innan det är dags. Vi vill ju inte behöva gå in dit för att hämta rena kläder åt oss när bebisen sover. Vi har inte riktigt planerat var de ska stå dock...Morgan blir helt slut av attv titta på TV... :-D
Spjälsängen är tydligen slut på alla varuhus i Sverige och det känns ju lagom roligt. Vi håller ständig vakan på när de kan tänkas komma in igen. Det vore ju snöpligt att inte få fatt i den vi vill ha.

Idag har jag arbetat. Tog bilen hela vägen upp till Sundbyberg och det gick på 40 minuter. Skönt när trafiken lättar lite på klämdagarna. Men imorgon är sista lediga dagen så då får man passa på att njuta. Jag kommer troligen att arbeta fram tills mitten av mars så nu väntar inga fler korta arbetsveckor.

Nu är jag så frusen så jag ska krypa ner under ett täcke i soffan och avnjuta en kopp te och en Delicatoboll. Och eftersom jag varit snäll idag sade Morgan ja till att massera mig lite... Jag blir så glad!!!

Äntligen...

Jag hade planer på att blogga redan igår men Blogger ville tydligen annorlunda. Det gick absolut inte att lägga upp några bilder så jag blev irriterad och struntade i det. Men nu verkar det hela fungera. Toppen!

Igår var nämligen mamma, pappa, jag och Morgan på IKEA. Det skulle inhandlas spjälsäng, madrass och lite annat smått och gott. Vi tittade redan kvällen innan att spjälsängen skulle finnas men när vi kom dit var facket tomt... Både i Kungens Kurva och Barkarby. Och mamma och pappa som åkt hela vägen till Kungens Kurva för att ta paketet i sin bil för att köra ut det till oss. Usch, så besviken jag blev.Syns lite dåligt men här ser man spåren efter någons klor... Dumma katter... :-(

Istället blev det en liten badbalja i plast så man kan bada bebisen, en madrass till spjälsängen, ett spjälskydd och lite värmeljus. Nu är sängen iaf färdig om vi bara får hem själva sängen. :-D Jaja, man kan inte få allt här i världen.

Sen visade det sig att mamma fyndat lite saker. En jättesöt skötväska med Nalle Puh på, ett "badlakan" som har en liten luva och som också har ett broderat Nalle Puh-tryck samt lite leksakskuber som man kan förvara leksaker i. Också Nalle Puh!Skötväskan med Nalle Puh. Det smarta är att locket går att ta bort så man kan få ett skötunderlägg också om man är iväg!

Och mormor Momi hade visst stickat lite. Vårt första bebisplagg är alltså en stickad tröja tillsammans med en mössa. Hur söt som helst. Den kommer dock att vara för stor för en nyfödd men kanske senare på våren/sommaren. Vi vet ju inte om det är en pojke eller en flicka än. Morgan tror stenhårt på en pojke men jag tror tvärtom. Det ska bli väldigt kul att se vem av oss som har rätt. Den söta tröjan. Mössan är inte med för den ska få ett knytband i sig.

Efter IKEA åkte vi minsann hem åt varsitt håll. Mamma och pappa skulle åka förbi Barkarby men där visade det sig att det var samma visa med spjälsängen. Jaja, ingen idé att hänga läpp för det, vi har ju tid på oss.Så här söt kombination är barnvagnen och skötväskan!

Och när jag och Morgan åkte hem stannade vi till på Intersport i Moraberg för att köpa lite tennisbollar. Dirke måste ju också få lite roligt. Mamma hade som vanligt varit snäll och köpt kattleksaker... som låter! :-D Lilla Kaos var helt i extas direkt när de kom ut från påsen och lekte halva kvällen. Han som knappt vet hur man leker annars.En vanlig syn framför kaminen. Kaos använder Svinpäls rumpa som huvudkudde.

Och när vi hittat våra tennisbollar åkte vi hem för att ta ut Dirke på en långpromenad. Eller ja, så långt jag nu kan gå. Det blev en runda på cirka 1 timme. Och som belöning fick hon springa efter tennisbollarna. När de försvann i mörkret fick hon minsann leta ordentligt. Och hon är så snäll numera att hon kunde gå lös hela promenaden förutom när vi kom in på smågatorna där alla hus är. Då vägrar jag ha henne lös eftersom det kan finnas andra hundrädda där. Hon var så otroligt duktig.Svinpäls är lite sur ibland.

Efter promenaden var Dirke så slut att hon gick självmant in i sin säng i sovrummet medans vi satt i vardagsrummet. Hon kom ut efter någon timme, tittade till oss och försvann sedan igen i några timmar. Min älskade prinsessa. Hon har blivit otroligt mjuk numera. Gör hon något hon inte får och man höjer rösten åt henne kommer hon direkt fram till mig och man ser på henne hur hon tagit åt sig. Då säger jag åt henne med glad röst att hon var duktig och då knallar hon helt enkelt vidare. Så har hon aldrig gjort förut utan då har hon fått spatt istället och sprungit runt runt för att det blivit för mycket.

Idag kommer minsann Madde hit med lite bebissaker. Ska bli intressant att se vad hon har med sig. Kul att hon kommer för trots att vi bor 40 minuter ifrån varandra med bil tar vi oss sällan tid att ses. Hon har en liten dotter på dryga året också så hon vet ju vad man står inför. Hur som helst så tycker jag att det är skamligt att vi inte ses oftare för jag saknar dem otroligt ibland. Det är inte enkelt att ta sig hit kommunalt, tyvärr, så de utan bil tar sig inte hit på så kort tid. Man måste nästan ha bil för det. Det är väl enda nackdelen med att bo som man bor.